Avundsspöket bleknar i ljuset

I de flesta fall far den bara förbi som en avundsfläkt. Men ibland sätter sig avunden som en tagg, svår att bli av med. Om den destruktiva avunden får fäste kan den ställa till det rejält. I mörkret, under jord, växer avunden och frodas. Bättre att ta fram den i ljuset och avgifta den. Kan man prata om den så avdramatiserar man den, säger hon.

– Så länge man inte ser att man är avundsjuk så håller spelet på i det tysta.

Marta Cullberg Weston är kritisk till att konkurrensen ständigt hyllas i samhället. Vi glömmer bort dess mörka baksida – den eldar på jämförelsehetsen och släpper loss avundsspöket.

– Avund är konkurrensens skugga. Det måste vi våga tala om.

När man inför reformer som karriärtjänster för lärare så måste man därför förstå vad man ställer till med i grupptermer.

– Man måste vara medveten om att det väcker avund. Annars blir det som att gasa och inte inse att handbromsen ligger i.

Marta Cullberg Weston tycker att vi ska ta på oss avundsglasögonen och lära oss känna igen känslan. Hon skiljer på tre typer av avund: den stimulerande, den konkurrerande och den destruktiva. Stimulerande avund är egentligen inget problem, den är öppen, uttalad och ganska harmlös. Konkurrerande avund är mindre öppen. Den behöver inte vara negativ, utan fungerar ofta som en sporre att själv vidareutbilda sig, eller börja motionera.

Återstår det mest förbjudna: den destruktiva, missunnsamma avunden. Den drabbar när man känner att man inte själv kan få det den andre har.

– Man måste vara medveten om att avunden finns i giftiga former. Den är en jättesmärtsam känsla som vi måste lära oss att hantera.

Det räcker med en avundsjuk person för att förgifta en hel grupp. Tar man inte itu med problemet tidigt så är det svårt att stoppa. Avunden blir lätt ett gruppfenomen, där gruppen baktalar, intrigerar och utesluter en person.

En arbetsplats som styrs av avundsjuka är okreativ och utvecklas inte, ingen vågar sticka ut eller visa sig duktig. Kvinnodominerade arbetsplatser, som skolor och sjukhus, tycks lättare drabbas. Men det blir absurt om vi inte tillåter alla människor att vara så duktiga som de är, betonar Marta Cullberg Weston. Ett lag behöver olika spelare, och det måste chefen förmedla. I grunden handlar det om att vi måste lära oss att acceptera och uppskatta olikheter.

– Det är en del av vårt mänskliga dilemma. Folk är olika och har olika behov. Det borde man kunna glädjas åt i stället.

Det kan vara svårt att se och förstå att det är avund det handlar om. Människor som är avundsjuka erkänner det sällan ens för sig själva. I stället lägger de all skuld på den andra personen: det är henne eller honom det är fel på.

Den som blir utsatt blir förvirrad och känner sig inte avundsvärd. Hon eller han rannsakar sig själv och försöker ofta vara extra trevlig och tillmötesgående. Det hjälper inte alls, betonar Marta Cullberg Weston.

– Det är väldigt smärtsamt för den drabbade. Man tar på sig skammen.

Hon har haft många klienter som drabbats av avund utan att förstå det. Att få hjälp att se vad det handlar om kan bli ett första steg för att ta tag i problemen. Tror man att man kan vara utsatt så bör man tidigt ta upp det med sin chef. Skrapa inte med foten, utan sträck på dig. Och försök att skaffa dig en krokodilhud, råder hon.

– Kom ihåg att det handlar inte om dig, utan om den andra personen.

Om en person i gruppen befordras eller får annan uppmärksamhet är det därför viktigt att som ledare stötta den personen. Våga också prata om avunden. Målet bör vara att skapa ett klimat där man stöttar varandra och där baktaleri inte lönar sig – lättare sagt än gjort, medger hon.

Marta Cullberg Weston påminner om att inte heller den som är avundsjuk har någon trevlig tillvaro. Man förstör för sig själv och riskerar att bli ensam och bitter. Dessutom visar hjärnforskning att avund ger utslag i hjärnans smärtcentrum – det gör alltså fysiskt ont att vara avundsjuk.

Hittills har ingen av hennes klienter medvetet sökt hjälp för sin avund. Däremot kommer den ibland fram i terapin. I botten ligger då ofta tidiga, starka barndomsupplevelser, till exempel syskonavundsjuka.

– Under avundsjukan finns ofta en liten förfördelad kille eller tjej som blivit illa hanterad.

Ta hjälp, råder hon den som plågas svårt. Första steget är att bli medveten om att man är avundsjuk. Använd avunden som en spegel och fråga dig: ”Vad blir jag avundsjuk på? Är det något jag behöver, vad vill jag utveckla i mitt liv?”

I stället för att jämföra sig med andra kan man försöka jämföra sig med sig själv och få syn på sin egen utveckling. För att öka självrespekten är det även bra att hitta andra arenor där man kan utvecklas. Ett annat knep är att träna sig att ge beröm i stället för att kritisera andra.

En väldigt god motvikt till avundsjuka är också att försöka känna sig nöjd med sin tillvaro. Då får avunden inte fäste på samma sätt. Avundsfläktarna blåser lättare förbi.

– Man ska inte heller förvänta sig att livet ska vara rättvist. Livet är varken rättvist eller orättvist, det bara är.