När halva klassen lagar potatissoppa i hemkunskapen, undersöker klasskamraterna i labbsalen vilka livsmedel som innehåller mest stärkelse. Eleverna i årskurs 6 i Ucklumskolan utanför Stenungsund får upp intresset för kemi och matte genom maten.
Elliot Lindfeldthar skapat en tabell i sin surfplatta. I första kolumnen skriver han in: palsternacka, kokt potatis, rå potatis, kålrot, morot och vitt bröd. Tillsammans med klasskompisen Daniel Ramstedt ska han undersöka vilket av livsmedlen som innehåller mest stärkelse. Men först funderar Elliot ut en hypotes.
– Jag tror att det är rå potatis som har mest stärkelse. Jag har läst att potatis innehåller mycket stärkelse och kokar man den rinner nog stärkelsen ur, resonerar Elliot.
Han skriver in hypotesen i tabellen. Sedan tar han och Daniel på sig skyddsrockar, handskar och skyddsglasögon. De ska droppa jod på brödet och rotfrukterna. Deras NO-lärare Anders Jakobsson har berättat att ju mer stärkelse ett livsmedel innehåller, desto kraftigare kommer det att blåfärgas. Daniel trycker försiktigt ut en droppe jod på brödet. Efter bara några sekunder blåfärgas en liten del av den vita brödskivan. Även några rotfrukter blir blå.
– Jag hade fel. Det är den kokta potatisen som blir allra mest blå, säger Elliot och tar fram sin Ipad för att skriva in resultatet.
När alla är klara med experimentet pratar de om varför den kokta potatisen innehåller mer stärkelse än den råa. Anders Jakobsson förklarar att stärkelsen i kokt, stekt och bakad potatis har frigjorts, medan stärkelsen i den råa potatisen fortfarande är bunden och inte tillför maten någon energi.
I hemkunskapssaleni huset intill är det full aktivitet. Det steks purjolök, skivas potatis och slamras med kastruller. Det är den andra halvan av klassen som har lektion. Elin Niklasson mäter upp hur många deciliter vatten som ska hällas i potatis- och purjolökssoppan, samtidigt som Vanja Astorsson reglerar temperaturen på plattan.
– Först ska det koka vid 100 grader,
sedan ska jag sänka temperaturen så att soppan sjuder och bubblorna blir mindre, förklarar Vanja.
Joakim Julin tar en sista koll i receptboken för att se om han fått med allt. Det sista som ska göras är avsmakning.
– Häll inte bara i kryddor och chansa. Smaka och känn verkligen efter vad ni tycker är gott, säger Ann-Margrethe Svensson, lärare i hem- och konsumentkunskap.
Sedan är det dags att äta. Och prata om vad de har lärt sig. De kommer fram till att soppan är enkel att göra, smakar gott och kan vara miljövänlig.
– Hemma odlar vi egen potatis som inte behöver köras med lastbil till affären, säger Felicia Ekeroth Sjösten.
Innan lektionen är slut ska var och en räkna ut hur mycket måltiden har kostat. Med hjälp av en prisberäkningstabell tar Filip Rundberg och Piotr Szulc reda på vad varje ingrediens kostar. De använder miniräknaren i Ipaden för att räkna ut summan, som blir 49,90. Men det tror inte Ann-Margrethe Svensson stämmer. De går igenom livsmedel för livsmedel igen.
– Om ni har en förpackning med 12 buljongtärningar som kostar 18 kronor, men bara behöver en buljongtärning, hur mycket kostar då en buljongtärning? Filip kommer på vad det är som inte stämmer. De har tagit för stora mängder och måste göra om uträkningen så att den stämmer för två portioner.
– Soppan blev jättebillig! Den kostar 6,95.
Projektet ”Kemi och matte i maten”började i september. Det var Ann-Margrethe Svenssons idé att inleda ett samarbete mellan NO och hem- och konsumentkunskap.
– Vi kan få mycket kunskap genom maten. NO är ett närbesläktat ämne och i hemkunskapen blir kemiska begrepp konkreta. Eleverna använder måttenheter, räknar och kan uppleva fenomen som vattnets kokpunkt eller när ett ämne övergår från fast till flytande form. Många elever blir mer motiverade när de förstår hur kunskaperna hänger ihop, säger hon.
Under projektets gång tar de upp liknande teman. Under hösten har det handlat om matspjälkning och näringsämnen.
– De pratar om kolhydrater och stärkelse i NO, samtidigt som vi arbetar praktiskt med stärkelserik kost i hemkunskapen. Eleverna kan använda olika sinnen för att göra kunskapen till sin, säger Ann-Margrethe Svensson.
De elever som har svårt för den teoretiska undervisningen finner andra sätt att lära sig.
– Eleverna samarbetar och även de med koncentrationssvårigheter kan ägna sig åt matlagning under långa stunder. Hemkunskapen är ett lustfyllt ämne. De känner, smakar och upplever med hela kroppen.
Under vårterminen handlar projektet bland annat om vad kroppen behöver för att må bra under puberteten.
– Målet är att eleverna ska få ett kritiskt tänkande till vad de stoppar i sig och förstå varför det är viktigt att röra på sig, säger NO-läraren Anders Jakobsson.
De båda lärarna känner sig inspirerade av samarbetet.
– Att vara lärare är ofta ett ensamjobb. Det är roligt att lära av varandra och jag får nya idéer till experiment som vi kan göra på NO-lektionerna. Jag undervisar även i SO och har upptäckt hur vardagsekonomi kan kopplas till vad de gör i hemkunskapen. Jag ska snart ta med eleverna till livsmedelsaffären och jämföra priser, säger Anders Jakobsson.
Intresset för att arbeta ämnesövergripande har spridit sig. Även matematik- och svenskläraren på Ucklumskolan har gått med i matprojektet. Eleverna prisberäknar och omvandlar recept på matten. De ska till exempel planera en favoritmåltid för två personer som inte får kosta mer än 40 kronor och som ska innehålla varor från olika delar av kostcirkeln. Ingredienserna ska sedan inhandlas och tillagas på hemkunskapen.
De räknar också ut vad innehållet i två matkassar för en veckas måltider kan kosta.
På svenskanintervjuar eleverna sina mor- och farföräldrar för att ta reda på mer om vad man åt förr och få tips på husmanskost. Resultatet ska bli en kokbok. Klassen har också en matblogg, där de skriver och lägger ut bilder om vad de gör i projektet.
– Eleverna är engagerade och arbetar med uppgifterna på ett självständigt sätt.
De funderar ofta över miljöaspekter. Intresset för hur äldre släktingar har odlat och lagat sin mat har verkligen väckts, berättar Ann-Margrethe Svensson.
Samarbetet underlättas av att skolan är liten. Kollegorna träffas ofta och kan vara flexibla. När eleverna har hem- och konsumentkunskap åker de till lokaler i Stenungskolan i Stenungsund, där de samtidigt har tillgång till en labbsal.
– Jobbar man med liknande projekt på en stor högstadieskola, kanske det är mer praktiskt att samarbeta kring ett tema under kortare tid, säger Ann-Margrethe Svensson.
Trots gemensam planeringstid, upplever de att arbetssättet sparar tid.
– Jag kan ägna mig helt åt NO-undervisningen. Eleverna får ändå helheten, eftersom ämnena hakar i varandra, säger Anders Jakobsson.
Text: Kristina Karlberg