Åtgärder mot stökiga elever trappas upp

Korridorerna är långaoch smala. I uppehållsrummet spelas det pingis och på anslagstavlan sitter affischer som berättar om kurser i hip hop, street dance och dance hall. Munkegärdeskolan är en 7–9-skola strax norr om Kungälv och här har personalen sedan i höstas arbetat intensivt med att utveckla skolans likabehandling. I konferensrummet intill lärarrummet berättar de hur det gick till.

– Eleverna fick rita en otrygghetskarta och vi använde oss av enkäter, säger rektor Malin Frykman.

Efter samtal i personalgruppen enades man om vad som behövde göras: utökade rastaktiviteter, värdegrundssamtal med eleverna, att samtal om genus och jämställdhet integreras i en rad ämnen och ett aktivt arbete med att förbättra den fysiska miljön i skolan.

Personalen har också tagit fram ordningsregler där det bland annat slås fast att man ska komma i tid och vara rädd om skolans material. I dokumentet står också vilka konsekvenserna blir om man bryter mot reglerna. Då blir det först samtal med lärare och rektor. Hjälper inte det kontaktas föräldrarna som också kan kallas till skolan för samtal. Dokumentet avslutas med en hänvisning till ”skollagens disciplinära åtgärdstrappa” och information om vad lagen säger.

Alla elever har fått med sig ett exemplar av dokumentet hem och har fått skriva på ett kontrakt där de lovar att följa skolans regler.

För Malin Frykmanär det viktigt att nyansera bilden av skolans regler och åtgärdstrappa:

– Eleverna önskade att det skulle finnas tydliga konsekvenser om man bryter mot reglerna. Vi använder reglerna för samtal om vad som händer med eleven själv och med andra runt omkring om eleven bryter mot dem. Syftet är att utreda hur skola, föräldrar och elev kan arbeta tillsammans för att det inte ska hända igen.

Parveen Saini Wittlåckär lärare i matematik och NO och en av medlemmarna i skolans likabehandlingsgrupp. Hon berättar att regler och åtgärdstrappa är ett levande dokument också ute i klassrummen:

– Vissa elever tar det på stort allvar. De kan bläddra fram dokumentet i sin telefon och visa vad som står, om de upplever att någon bryter mot reglerna. Det stärker deras självförtroende kring att våga säga ifrån.

Även om konsekvenserna i dokumentet beskrivs som en upptrappning från mindre åtgärder till mer omfattande så menar Malin Frykman att det inte är så man arbetar med dem. Vilka konsekvenser som är rimliga och lämpliga bedöms från individ till individ.

– Ingen ska behöva känna att de misslyckas hela tiden. Om eleven upplever sig bli straffad så förstör vi relationen, säger hon.

– Vi jobbar med att få alla elever att förstå att för vissa gäller andra regler och de accepterar det, säger Parveen Saini Wittlåck, och får nickande instämmanden från de andra runt bordet.

När Malin Frykman började som rektor i höstas var en av hennes första åtgärder att få i gång elevrådets verksamhet. Det fick sedan fungera som remissinstans när regler och åtgärdstrappa togs fram.

Abrar Daebes, som går i nian, är elevrådsordförande på Munkegärdeskolan. Hon visar den stora väggmålningen i matsalen som några elever gjort, som ett led i att förbättra skolans fysiska miljö och öka trivseln. Motivet är ett landskap med en apelsin som sol och träd av broccoli och purjolök.

Abrar Daebes tror att ordningsreglerna och åtgärdstrappan har effekt. Tidigare hände inte så mycket om någon misskötte sig, menar hon.

– Lärarna har blivit bättre på att berätta vad olika saker får för konsekvenser och kontaktar föräldrarna mer.

Abrar Daebes tycker att det också har blivit tydligare för föräldrarna att skolan agerar när det händer dåliga saker. Hennes föräldrar är också positiva, säger hon.

Hur tror du att de elever som blir föremål för åtgärderna ser på dem?

– Det var en svår fråga. Vissa tycker väl att det görs för stor sak av när det händer något. De tar det inte så seriöst.

Bo Hejlskov Elvénär psykolog och arbetar med rådgivning kring barn och unga med problemskapande beteende. Han är kritisk till åtgärdstrapporna eftersom han menar att de får barn att känna sig straffade. De allra flesta barn klarar att leva upp till skolans förväntningar, men fem till tio procent gör det inte. Det är mot dessa barn som metoderna i åtgärdstrappan slår och på dem fungerar de inte – av det skälet att de faktiskt inte klarar att reglera sitt beteende.

– De blir förvånade varje gång de straffas och upplever straffen som orättvisa, säger Bo Hejlskov Elvén.

Så vad ska man då göra om ett barn stör i klassrummet?

– Det är inte hela världen att ta ut en elev ur klassrummet om man som lärare sedan utvärderar det som hänt och lär av det. Hur kunde problemet uppstå? Vad kan jag förändra så att det inte behöver hända igen?

I boken Beteendeproblem i skolan, som ges ut under våren, berättar Bo Hejlskov Elvén hur skolan med hjälp av lågaffektiv pedagogik kan arbeta med att få alla elever att känna sig sedda och trygga och lära dem att reglera sitt eget beteende och vilja samarbeta. Nyckeln ligger alltid hos pedagogen, inte hos barnet. Det är pedagogen som måste justera sina förväntningar på vad barnet klarar och byta strategi om den man använder inte fungerar.

– Att välja att lägga ansvaret för förändring på barnet är att göra sig maktlös som pedagog, säger Bo Hejlskov Elvén.

Även Malin Frykman på Munkegärdeskolan är skeptisk till några av de åtgärder som skollagen stadgar att man har rätt att använda sig av:

– Vi vill att eleverna ska älska att vara i skolan och att då ha kvarsittning som straff blir fel. Vi använder oss inte av det, säger hon.

Så om skolan inte vill att eleverna ska känna sig straffade, och om man inte heller använder sig av de konsekvenser man listar i dokumentet — vad har då åtgärdstrappan för funktion?

Malin Frykman svarar genom att hänvisa till samhällets gränser och vikten av att eleverna förstår att det finns lagar.

– Det handlar om tydlighet och att vi vill visa att vi inte bara hittar på när vi pratar om lagar och regler. Men reglerna och åtgärdstrappan är bara en del i vårt likabehandlingsarbete, som vi precis påbörjat. Vi kommer att utvärdera och tänka om längs vägen.

Lagens syfte är studiero — inte bestraffning

Skollagens disciplinära åtgärder måste användas med sunt förnuft, menar Skolverkets chefsjurist Jonas Nordström. De ska inte tas till som bestraffning.

Jonas Nordström konstaterar att ordet åtgärdstrappa inte förekommer i skollagen men menar att det är rimligt att tolka åtgärderna som listas där som en stegrande trappa, där man först börjar med att säga till eleven, och sedan tar till starkare åtgärder om det inte räcker.

Samtidigt säger han att det inte finns något tvång att använda sig av åtgärderna.

– Det är inte detaljreglerat i lagen utan man måste lita på att skolan använder sig av sunt förnuft och kan hantera detta. Syftet är att det ska bli studiero i klassrummen.

I dokument från både Skolinspektionen och Skolverket slås fast att skol-lagens disciplinära åtgärder inte ska användas som bestraffning utan vara framåtsyftande. Jonas Nordström menar att det kan finnas en risk att eleverna uppfattar åtgärdstrapporna som hot om straff, men att det är svårt att spekulera i.

– Det är viktigt att regler och åtgärder diskuteras fram i samverkan med eleverna, och det står också i skollagen att så ska ske.

På nätet går det att hitta många skolors dokument med regler och åtgärdstrappor. Ibland kallas de för kontrakt och elever och föräldrar förväntas skriva under dem. Ett krav på att skriva under ett sådant ”kontrakt” strider, enligt Jonas Nordström, inte mot lagen. Men dokumenten har heller ingen juridisk bärighet. Och kanske är de inte heller att betrakta som kontrakt i ordets vanliga bemärkelse eftersom de bara handlar om vad eleven förbinder sig att göra – inte vad skolan lovar:

– Normalt innebär ju ett kontrakt ett givande och ett tagande från båda parter, säger Jonas Nordström.