Frågan om alla partier ska ha rätt att komma till skolan fick stor uppmärksamhet under årets valrörelse. Inte ens myndigheterna är överens om vad som är rätt.
Juridik. Om en skola bjuder in representanter för riksdagspartierna till en debatt har även andra partier rätt att kräva att skolan anordnar motsvarande debatter där de får delta. Så har ett uttalande som justitieombudsmannen, JO, gjorde i samband med ett beslut från 2010 tolkats. I en artikel i Svenska Dagbladet den 12 september i år skriver dock justitiekanslern, JK, att ett sådant synsätt är för långtgående och orimligt. Enligt JK:s bedömning är det fullt möjligt för en rektor att bjuda in representanter för riksdagspartierna eller kommunfullmäktige till en debatt medan andra partier får möjlighet att lämna in skriftligt material. Materialet kan sedan förmedlas till eleverna som ett led i skolans utbildning. Senare har JO instämt i den bedömningen.
Det finns en hel del rättsliga av- göranden som belyser frågeställningen. Av dem framgår att skolan inte är en allmän plats – det är rektorn som avgör om utomstående ska få tillträde till skolans lokaler och sprida information. Politiska partier har alltså ingen automatisk rätt till detta.
Om rektorn beslutar att bjuda in partier till skolan har de rätt till ett sakligt och opartiskt bemötande. Det innebär bland annat att respektera vars och ens grundlagsskyddade yttrandefrihet. Därför har det i rättspraxis inte godtagits att ett parti nekas tillträde till skolan om beslutet haft att göra med de åsikter som partiet förväntats föra fram.
Det som komplicerar frågan ytterligare är att rektorer och skolpersonal självklart måste se till att elever har en god arbetsmiljö och att de inte utsätts för kränkningar eller brott i skolan. Dessutom står i regeringsformen att det allmänna inte har rätt att tvinga någon att delta i sammankomster för opinionsbildning eller demonstrationer. Detta innebär rimligen att elevers deltagande i politiska informationsmöten bör vara frivilligt.
För att bättre förstå regelverket kring frågan kan två rättsliga avgöranden studeras lite närmare. I ett mål i Regeringsrätten (som numera heter Högsta förvaltningsdomstolen) var bakgrunden att dåvarande Skolöverstyrelsen hade antagit några principer om deltagande i skolval. Enligt den skulle en skolstyrelse inför kommande läsår kunna hålla en planeringskonferens med ett begränsat antal ungdomsförbund och de förbunden skulle också kunna bjudas in att delta i en skoldebatt. Det här gällde förbund vars moderpartier fanns representerade i riksdagen, det egna länets landsting eller den egna kommunens fullmäktige.
Av riktlinjerna framgick också att övriga politiska partier skulle kunna beredas möjlighet att medverka men att frågan i så fall skulle avgöras på skolnivå.
I riktlinjerna underströks vikten av att det fanns tydlig och öppen information om att det hade skett en begränsning och att läraren skulle ge kompletterande information till eleverna för att tillgodose kraven på allsidighet.
Regeringsrätten prövade ett fall där en kommun beslutat sig för att tillämpa dessa principer. Den kom då fram till att beslutet hade fattats av praktiska skäl och att det var rimligt att skolorna samverkade med företrädare för de i förväg bestämda politiska organisationerna. Samtidigt anförde Regeringsrätten att principernas utformning tillät även andra partier att delta i en eller annan form, om de anmälde intresse.
Nästa mål gällde en kommun där skolförvaltningen hade beslutat att skolorna, av praktiska skäl, hade rätt att begränsa det antal partier som bjöds in till skolan. De som bjöds in var representerade i riksdagen eller kommunfullmäktige. Beslutet överklagades men även i detta mål fann Regeringsrätten att beslutet var påkallat av praktiska skäl och att beslutet var fattat på objektiva grunder.
Sammanfattningsvis framgår det av dessa fall att partier kan nekas tillträde till skolan om det finns objektivt godtagbara skäl. Av andra avgöranden framgår att det inte är tillåtet att neka ett parti tillträde till skolan för att partiet förväntas framföra åsikter som står i strid med skolans värdegrund. Det har inte heller godtagits att en rektor har nekat partier tillträde till skolan med hänvisning till ordningsproblem när beslutet i själva verket handlar om partiets åsikter. Enligt rättspraxis krävs det att ordningsproblemen är klart påvisbara för att rektorn ska kunna neka ett parti tillträde.
Det är tillåtet att bilda alla slags partier i Sverige och vid riksdagsvalet nu i höstas fanns cirka 40 partier registrerade. Med hänsyn till detta är det självklart nödvändigt att skolan kan begränsa det antal partier som ges tillträde. Samtidigt är det viktigt att skolan genom sitt agerande står upp för grundläggande fri- och rättigheter och på olika sätt försöker få elever att förstå och visa respekt för dessa rättigheter. Att skolan också måste se till att elever inte utsätts för kränkningar är självklart. Beroende på situationen finns det ofta flera handlingsalternativ för att förebygga att kränkningar sker och för att se till att kränkningar upphör, men i vissa fall kan den enda lösningen vara att inte alls bjuda in partier, vilket rektorn har alltså har rätt att fatta beslut om.
Den rättspraxis som finns i dag är begränsad. Ett antal aspekter, såväl rättsliga som praktiska, har inte än belysts. Nyligen tillsatte regeringen en särskild utredning, Politisk information i skolan, som ska belysa frågan och eventuellt lämna lagförslag. Enligt planen ska uppdraget redovisas senast den 1 oktober 2015.