Sagostund med Bibelberättelser, lektioner i islamologi och bönesång vid matbordet. Pedagogiska magasinet har besökt Pingstliljan, Ögårdsskolan och Chinuch, som alla har valt en religiös profil.
"Församlingen ber för vår förskola"
De kör skräp till tippen, målar om i kapprummet och reparerar fläktsystemet. Församlingsmedlemmarnas ideella arbete är en värdefull tillgång på förskolan Pingstliljan i småländska Tenhult.
Men det är inte enbart praktiskt stöd man får.
– Församlingen ber för förskolan och dess verksamhet, något som betyder mycket för oss, säger Lena Guldstrand.
Runt 100 barn ryms i lokalerna, som är uppdelade i två olika hus i anslutning till pingstkyrkan. Personalen arbetar enligt den egna ”Tenhultspedagogiken” som är inspirerad av Reggio Emilia och den kristna värdegrunden. Demokrati och delaktighet är viktiga ledord.
– Det märks att läroplanen är influerad av vårt kristna kulturarv, säger Martin Sigblad som är lärare och arbetar med femårsgruppen och fritids.
Han nämner allas lika värde, respekten för medmänniskan och solidaritet med de svaga som typiskt kristna värden.
– Kanske ligger de oss extra varmt om hjärtat, säger Martin Sigblad.
Alla familjer som väljer Pingstliljan informeras om att det förekommer frivilliga konfessionella inslag. På sångstunderna varvas ”vanliga” barnlåtar med sådana där det finns ett kristet budskap i texterna. Personalen berättar historier ur Bibeln. Vid första advent bjuds alla 500 förskolebarn i Tenhult på kyrksaft.
– Vi pratar om varför vi firar högtiderna. Det är inte bara tomtar och kycklingar. Föräldrarna förväntar sig det här av oss, de tycker att vi ger något de själva inte kan ge. Förr bad barnen Gud som haver under samlingen, men det slutade vi med när den nya skollagen kom, säger Lena Guldstrand.
Personalens tolkning av skollagen är att de får prata om kristendomen i utbildning, men inte i undervisning. Dessa två begrepp är centrala för bestämmelserna om konfessionella inslag i förskolan och skolan. Utbildning definieras enligt lagen som ”den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål”. Undervisning är ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”.
– Jag tycker att det är lite otydligt, säger Martin Sigblad. Det måste vara svårt även för den granskande sidan att bedöma vad som är tillåtet.
Problemet, menar han, uppstår när man efter en berättelse ur Bibeln reflekterar över innehållet tillsammans med barnen. Då kan man hamna i en lärandeprocess som just ”syftar till utveckling genom inhämtande och utvecklande av kunskap och värden”.
– Det gör att vi hellre spelar säkert än chansar, säger Martin Sigblad. Ibland kan man välja en annan berättelse med samma tema, eller byta ut figurerna. När vi skulle prata om att tala sanning senast så använde jag ett avsnitt av barnprogrammet Charlie och Lola.
I hans femårsgrupp förekommer en del funderingar om rädslor eller om döden. Det händer också att barnen frågar om Gud finns på riktigt.
– Då svarar jag att ”jag tror så, men det finns de som tror något annat”, säger Martin Sigblad. Barnen har många andra förebilder i sina liv. Föräldrar, morföräldrar, Zlatan. Jag är bara en av alla vuxna som de ser upp till, så jag tror inte att det påverkar dem så starkt.
– Men för att kunna göra val i livet måste man få veta att det finns en kristen tro. Att det är ett möjligt val, säger Lena Guldstrand.
Det valet har alla 23 anställda på Pingstliljan gjort. Personalmötena inleds ofta med en andaktsstund, som avdelningarna turas om att hålla i. En gång i veckan deltar även någon av pingstkyrkans tre pastorer vid fikarasten.
– Vi läser ett Bibelord, lyssnar på en låt eller ber tillsammans. Det är nyttig påfyllning och skapar en speciell sammanhållning, säger Lena Guldstrand.
"De små tycker islamologi är roligt"
Så står det på whiteboarden längst fram i klassrummet på Ögårdsskolan i Malmö. Från katedern frågar Ali Abdelli:
– Varför älskar ni Allah?
Alla i förskoleklassen räcker upp sina händer.
– För att han skapat människan, säger en elev.
– För att han gett oss ett hem! säger nästa.
– För att han gett oss leksaker och affärer, utbrister en tredje.
Eleverna har möjlighet att läsa islamologi två lektioner i veckan, och skolan har tagit fram en egen kursplan för ämnet. Det är frivilligt, men verkar populärt.
Friskolan har konfessionell inriktning med muslimsk profil och drivs av Islamic Center, vars moské ligger på andra sidan skolgården. Ali Abdelli undervisar i islamologi och franska, och har översatt en del av materialet själv.
– När jag började här fanns inga dokument på svenska, säger han.
Få elever kan läsa eller förstå arabiska. Därför visas alla Korantexter i tre olika versioner på tavlan. Överst finns ”originalet”. Sedan en översättning på det latinska alfabetet för att illustrera uttalet. Underst står den svenska betydelsen. Läraren läser först, sedan härmar klassen.
– I lågstadiet tycker de att det är roligt. I femman, sexan slutar de lyssna, säger Ali Abdelli och skrattar.
Han går igenom ett kapitel ur Koranen i taget. Eleverna får färglägga moskéer och citat i sina häften. Ibland bär färgerna ett budskap.
– Grönt står för paradiset och rött för att något är fel, säger Ali Abdelli.
Han ger ett exempel ur övningsboken. Ett barn har fått en present. Eleverna ska välja mellan två bilder: en där barnet blir argt och gråter, en där det säger tack och blir glad. Rätt beteende ska färgas grönt. Fel rött.
– När de bli äldre kan de skriva mer själva, säger Ali Abdelli.
Enligt skolans hemsida finns ämnet islamologi för att eleverna ska förstå sin kulturella bakgrund och bli bättre förberedda för det svenska samhället.
– Islam handlar om att vara en bra människa, mot sina grannar, mot miljön, mot de fattiga, säger Ali Abdelli.
För att undervisningen ska bli allsidig är han noga med att även prata om kristendomen och judendomen. På dörren till klassrummet finns en bild som sammanfattar de grundläggande värdena i de tre världsreligionerna:
– ”Var mot andra som du vill att de ska vara mot dig.” Det är samma sak! Vi är alla bröder, om inte i religionen så i skapelsen, säger Ali Abdelli.
"Judendomen är en stärkande kraft"
På förskolan Chinuch i Malmö sitter en övervakningskamera ovanför entrén. Fönstren går inte att öppna och de tjocka säkerhetsdörrarna är alltid låsta.
Sedan bombdådet 2012 har personalen fått hårdare förhållningsregler av polisen.
– De bestämmer vilken väg vi ska ta till parkerna, och vi får inte skriva ut vår adress på reflexvästarna. Vi lär barnen att älska och hjälpa sina medmänniskor, men vi kan inte själva röra oss fritt i samhället. Det är en hemsk känsla, säger förskolläraren Tikva Zender som jobbat på Chinuch i 40 år.
Hon är en av fyra pedagoger med judisk bakgrund i personalgruppen.
En majoritet av barnen tillhör judiska familjer, men långt ifrån alla.
– Föräldrarna väljer oss för att vi har en bra pedagogik och bra värderingar. De vet att vi inte indoktrinerar barnen i en speciell tro. Det ingår inte i judendomen att pådyvla någon religionen, säger Tikva Zender.
Förskolan har en judisk profil och lokalerna hyrs av församlingen. Köket serverar enbart mat som är kosher, alltså tillredd enligt de judiska matlagarna. Lunchen avslutas med en bönesång där man tackar för måltiden. Verksamheten följer det judiska året med dess högtider och helgdagar. Men det blir allt svårare att hålla fast vid traditionerna, tycker Tikva Zender:
– Läroplanen är jättefin i grunden, med värderingar, mål och dokumentation. Men allt är luddigt. Jag skulle vilja veta exakt vad jag får och inte får göra.
Hon känner sig ofta begränsad av styrdokumenten och tycker att de är motsägelsefulla.
– Jag ska undervisa om kulturarvet, men får inte nämna Gud. Hur ska det gå till? Det står i läroplanen att jag ska vara en modell för barnen. Men hur ska jag kunna vara det? Religionen är mitt sätt att leva, att vara människa.
Hon är kritisk till att Chinuch måste ha öppet även under judiska helgdagar.
– Skollagen respekterar inte våra traditioner. Vad är det då för mening att ha en judisk profil? Det känns som om vi erbjuder lite krydda – peppar och salt – i stället för en hel rätt.
Förskolechefen Kristina Malm, som själv inte är religiös, håller delvis med Tikva Zender, men uttrycker sig inte lika drastiskt. De två för en ständig ”debatt” om förskolans villkor, förklarar de.
– Enligt lagen får vi ha stängt fyra dagar om året. Kanske kan vi ansöka om dispens för att vi är en minoritet och vill värna våra traditioner? säger Kristina Malm diplomatiskt.
Hon menar att en av förskolans uppgifter är att stärka barnens identitet, oavsett religion. Men det judiska arvet är extra viktigt att prata om.
– Vårt mål är att barnen ska gå ut i samhället och stå pall. Vissa av dem kommer kanske att bli retade för sin religion och då är det viktigt att de vet vad judendomen är. Judarna är ett folk och judendomen är en livsstil. Det är därför det är svårt att urskilja religionen från traditionen. Den är en kraft – eller en dimension – som är stärkande, säger Kristina Malm.