Perfekt tajming

Tajming. Att agera vid rätt tidpunkt. För teatereleverna i Lerum är det något av det viktigaste, annars tappar publiken intresset.

– Bestäm inte i förväg vad ni ska göra. Låt det komma i stunden! uppmanar Veronica Olsson sina teaterelever i klass ES3A på Lerums gymnasium.

De tränar improvisationer. Jennifer Pesonen ska gå fram till Nadim Jaballah som står fastfrusen i en pose på scengolvet. Men hon tvekar.

– Han står ju bara helt stilla. Det går inte. Jag vet inte vad jag ska göra när jag kommer fram till honom, säger Jennifer.

– Gå in till honom och se om hans gest pratar till dig, föreslår hennes lärare.

– Du kan inte stå och deppa här hela dagen. Du är värd en bättre tjej, utbrister Jennifer när hon närmar sig Nadim.

Han sträcker lite på ryggen och ser henne i ögonen. Jennifer fortsätter att trösta samtidigt som Nadims hållning blir allt rakare.

– Stopp! ropar Veronica Olsson.

Det är dags för byte. Det är Jasmin Alis tur att gå fram till Jennifer som står framåtlutad med ena armen böjd över huvudet. Jasmin ställer sig med ryggen tätt intill Jennifer. Med några få rörelser visar Jasmin att hon vill ha hjälp med att ta på sig ett klädesplagg. Jennifers böjda arm rättar plötsligt till överdelen på plagget. I rask takt provar Jasmin fler kläder med Jennifer som assistent. De överöser plaggen med lovord. Sedan ropar Veronica Olsson att tiden är slut. Nu är det Viggo Loyche som ska sätta igång en improvisation med nya karaktärer tillsammans med Jasmin.

Efter en rad improvisationsövningar samlas klassen på scengolvet för att prata om sina upplevelser. Veronica Olsson frågar eleverna vad som varit svårast i övningarna.

– Det var svårt att lita på att den andre ska göra något, säger Matilda Lindqvist.

– Tajmingen var svårast. Det är svårt att få till tajming när man inte vet om den andre förstår signalerna som man visar, säger Rickard Tervo.

 De verkar vara överens om att det är viktigt att vara närvarande i stunden och vara lyhörd inför varandra för att tajming ska uppstå. En av eleverna, Nadim Jaballah, kan berätta om hur det känns när tajmingen inte alls funkar. I den första pjäsen som han medverkade i räknade han tyst för sig själv för att veta vid vilka tillfällen han skulle komma in i handlingen.

– När jag räknat till tio efter att ha kommit in på scenen skulle jag slå på en trumma. Jag körde helt min egen grej med räkningen utan att lyssna in medspelarna. Det blev jättedåligt och jag kände mig stressad hela tiden. Man märkte på publiken att de inte tyckte att det var bra. De var helt tysta efteråt.

Veronica Olsson har arbetat som teaterlärare på Lerums gymnasium i drygt tjugo år. Hon menar att den viktigaste förutsättning för att tajming ska uppstå är att eleverna känner sig helt trygga med varandra och henne. Det brukar ta en termin innan den tryggheten byggts upp i gruppen.

– I början är många vana vid att vara duktiga elever som ska prestera. Jag drar undan mattan för dem. När vi jobbar med improvisationer måste de tänka tvärtom, de får inte planera vad de ska säga utan stå ut med att inte veta vad som ska komma. I det kaoset kommer tajmingen.

Hon brukar jobba med korta improvisationer på omkring en minut för att träna eleverna i att våga vara i nuet och samspela med sin motspelare. Tempot ska vara högt, så att de inte hinner tänka ut i förväg hur de ska agera.

– För elever med dålig självkänsla kan det vara tufft att lita på att det som händer i stunden duger och att de har något att komma med.

 Hon brukar varva improvisationsövningar med andra moment, till exempel inlärning av repliker eller analyser av texter och rollkaraktärer.

– Jag vill lära dem att fördjupa sitt uttryck. Ju mer de till exempel har övat på replikerna i en pjäs desto lättare får de sedan att släppa manus och samspela på scen.

Hon berättar att det är minst lika viktigt med tajming i en pjäs som i en improvisation.

– Publiken tappar helt intresset om det inte finns tajming och känsla. Det är extra viktigt om man spelar en komedi, då måste replikerna sitta vid exakt rätt tillfälle. Något annat tolererar inte publiken.

När Veronica Olsson undervisar teatereleverna på det estetiska programmet sker undervisningen ibland under heldagar, med möjlighet att arbeta utan avbrott. Det tycker hon är en stor fördel.

– Eleverna får vara kvar i flödet. Annars går tajmingen förlorad varje gång vi måste bryta för rast.

Replikerna kommer snabbt när de tre teatereleverna improviserar att de åker bil och ska ta upp en liftare på vägen. Klasskompisarna som tittar på lever sig in i handlingen, de jublar och klappar i händerna åt skådespelarnas roliga kommentarer. Precis innan Veronica Olsson ropar stopp, höjer Viggo Loyche rösten och bryter den humoristiska stämningen i scenen med ett vredesutbrott.

– Ja, där satt den! Kände du att du blev arg vid precis rätt tillfälle? utropar Veronica Olsson.

– Ja, det kändes att allt stämde! säger Viggo upprymt och blir omkramad av klasskompisarna.