Oron för de minsta växer

De har besökt förskolor i hela landet, från söder till norr, ställt enkätfrågor till 800 förskollärare, intervjuat personal och barn på plats och filmat olika situationer.

Den rutinerade forskartrojkan sitter på hett stoff. Redan när ryktet började gå om studien ramlade intresseförfrågningar ner i deras mejllådor. Förskolechefer önskade att de skulle komma och studera just deras förskolor och politiker ville ha deras råd.

För det är tunnsått med pedagogisk forskning om hur barngruppsstorleken påverkar kvaliteten i förskolan. De svenska studierna som gjorts har över tio år på nacken. Därför vänder medierna sig till psykologerna vars fokus ligger på små barns möjligheter att knyta an. Och Skolverket har fått snegla på vad som gjorts i Norge och i andra länder i arbetet med att uppdatera de allmänna råden för en god kvalitet i förskolan.

Faktum är att gruppstorlekarna i svenska förskolor har ökat de senaste åren framför allt i storstäderna, även om det är stor variation, och det är en markant ökning av antalet barn som går i förskolan.

– Helt klart finns det fall där man har passerat en maxgräns, särskilt med tanke på hur många relationer de yngsta barnen, 1–3-åringarna, klarar av, säger Pia Williams, projektledare för studien med namnet Gruppstorlekens betydelse för barns möjligheter att lära och utvecklas i förskolan.

Vad som är en ideal förskolegrupp är en komplex fråga och som inte bara handlar om antalet barn, säger hon. Forskarna har sett exempel på stora grupper med hög kvalitet och små grupper med låg kvalitet. Men gruppstorleken blir något konkret att peka på när man känner att situationen är ohållbar. Samtidigt tycker hon och hennes kollegor att gruppstorleken är en viktig aspekt och att den utbredda oron ska tas på allvar.

– Om föräldrar och förskollärare är bekymrade för att barnen far illa är det viktigt för politiker att lyssna på det och ta reda på vad som är problemet. Är det ohanterligt många barn, olämpliga lokaler, brist på utbildad personal eller för många arbetsuppgifter? Förskollärarna har fått fler pedagogiska uppgifter att hantera samtidigt som de ska diska, duka och allt det andra. Och ju fler barn desto mer blir det att göra, säger Pia Williams.

Ett genomgående svar som forskarteamet har fått från förskollärarna som arbetar i grupper med många barn är att de inte har möjlighet att se varje barn, samtala med dem och höra hur de mår. Vissa berättar att de måste avstå från att göra en del saker, som utflykter. Ofta förlägger man den pedagogiska verksamheten till förmiddagarna, då det är mest personal på plats, medan eftermiddagen ägnas åt fri lek.

– Att man fortfarande delar upp dagen på det viset tycker vi är lite märkligt eftersom många barn går långa dagar i förskolan. Jag trodde att det skulle vara mer pedagogisk verksam

het även på eftermiddagen, säger Pia Williams.

De såg flera exempel på att barn och föräldrar inte blev mötta i tamburen när de kom på morgonen, för att ingen i personalen kunde komma loss, och att det blev stressigt när många barn vistades samtidigt på samma plats, vid maten till exempel. I en förskola med uteprofil lekte barnen i tamburen, bland skor och grus, när det var dåligt väder. Lärarna var mycket kompetenta men i det fallet blev en liten grupp barn för stor i förhållande till lokalerna.

– Är man 27 barn eller fler i lokaler anpassade för 18, som förekommer här i Göteborg och på andra håll, så får det konkreta konsekvenser, som att det saknas plats att hänga kläderna på, det blir rörigt och skapas utrymmen där barn faktiskt kan skada sig, säger Pia Williams.

En annan sak som förvånade forskarna är att samtidigt som det pratas mycket om stora barngrupper så har många förskolor på eget initiativ organiserat om till avdelningsfria storarbetslag. Ofta gör man det för att kunna täcka upp för varandra i personalgruppen och för att det är stimulerande att ha många kollegor att bolla idéer med. Men det är inte en modell för barnens bästa, tycker forskarna.

Det kan vara upp till hundra barn som storarbetslagen ska ansvara för. Även om barnen delas in i grupper under större delen av dagen blir det många relationer att hantera, särskilt för de yngsta.

På en av förskolorna som de besökte hade personalen en lista där de bockade av vilka barn som hade fått blöjan bytt för att kunna hålla reda på det. På eftermiddagarna stänger man ofta av flera av rummen och då blir det varmt, trångt och stojigt och svårt att hitta en plats att dra sig undan på.

Pia Williams pekar på en illustration ur den norska forskaren Monica Sealands bok, Det moderne barn och den flexible barnehagen. Den visar att en grupp med 9 barn ger 36 relationer, med 18 barn blir det 152 relationer. Och i en grupp med 40 barn blir det 780 relationer att förhålla sig till.

– Det är naturligtvis ett helt orimligt antal, säger Pia Williams.

Den forskning som finns, bland annat från OECD, visar att stress hos de yngsta barnen i hög grad hänger ihop med stora barngrupper och att det är bättre för dem att vistas i små grupper med färre vuxna än i stora grupper med många vuxna.

De flesta förskollärarna som forskarna har frågat tycker att runt 12 barn är en lagom grupp för de yngsta, 1–3-åringarna, och runt 15 barn är lagom för de större, precis som Skolverkets riktmärke i myndighetens allmänna råd. Men att spika ett maxtak tror forskarna kan vara problematiskt. Enligt förskollärarna själva kan det ibland bli en bättre grupp om det blir några fler barn medan man i andra fall kan behöva vara färre.

Hur vet man då vad som är en ”barngrupp av lämplig storlek och sammansättning”, som skollagen säger att det ska vara? Och stötte forskarteamet på någon sådan?

– Det är när allt flyter och fungerar. När förskollärarna känner att de hinner med barnen, har roligt tillsammans med dem och har tid att prata och kommunicera med dem, säger Sonja Sheridan.

De såg några exempel på det under förskolebesöken, även om många har en tuff situation och får anstränga sig för att få till det bra.

Generellt sett mår barnen bra och trivs i förskolan, konstaterar forskarteamet. Svensk förskola håller fortfarande hög kvalitet och har en hög andel utbildade förskollärare, med en positiv inställning till yrket. Men det kan bli bättre, tror de.

– Lyssnar man på politikerna här i Göteborg, där föräldrar protesterat mycket i medierna, svarar de att det just nu ser dystert ut, säger Pia Williams.

– Det kostar mycket att minska antalet barn i grupperna och i valet mellan det och att få bort kön så har man hittills valt det senare.

Carina Hall, undervisningsråd på Skolverket, är en av flera som arbetar med att ta fram de nya allmänna råden för förskolan som enligt planen ska bli klara nu i höst. I de nya råden kommer barngruppens pedagogiska betydelse att lyftas och förtydligas, liksom miljöns betydelse och skrivelsen om barn i behov av särskilt stöd.

Hon tror inte att ett maxtak för gruppstorleken är den ultimata lös-ningen och kan inte svara på om det nuvarande riktmärket, 15 barn och tre pedagoger i en grupp, och färre barn för de yngsta, kommer att finnas kvar.

– Själva uppdraget för förskolan är ju att barnen ska få utvecklas tillsammans i grupp och då måste ju grupperna fungera. Antalet barn är en nog så viktig del, men vad som är en lagom stor grupp kan variera mellan olika avdelningar på samma förskola beroende på olika saker. Uppstår det problem så måste kommunen eller huvudmannen skjuta till de resurser som behövs.

Att många kommuner prioriterar ekonomi före kvalitet är inte okej, säger hon. Det räcker inte att bara säga att det inte finns pengar.

Pia Williams är inne på samma linje:

– Är det bara ekonomiska aspekter som styr bör man nog fundera ett varv till. Vi har den kunskapen i dag att de första åren är oerhört viktiga och att det är arbetsamt att vistas i stora grupper. Många barn är i förskolan åtta timmar om dagen. Därför hoppas vi att en förändring kommer till stånd, där man satsar på de yngsta.