Elva skolor och lika många sätt att undervisa på. Nu försöker förstelärare Ann-Charlotte Silén att få förskoleklasserna i Enköping att dra åt samma håll.
Förskollärare Ann-Charlotte Silén möts av glada miner när hon återvänder till klassrummet efter en timmes planeringstid. Nu står fri lek på schemat för hennes förskoleklass på Bergvreten-skolan i Enköping, vilket betyder att eleverna är överallt och lite till. Ett par spelar pingis, ett gäng håller sig i lekrummet, några är bänkade framför en surfplatta och andra skriver sagor.
Karl Holst får i uppgift att samla ihop stolar och skapa en biosalong eftersom eleverna snart ska lära sig ”hälften och dubbelt” via en projektorduk.
– Det ska var 24 platser och tolv kan sitta i sofforna. Hur många platser behöver du då? frågar Ann-Charlotte Silén.
Han räknar högt och hinner precis komma fram till svaret när Isabelle Wallin rusar in i klassrummet.
– Du måste kolla på det här! säger hon och drar med Ann-Charlotte Silén till lekrummet där eleverna lyser av stolthet efter att ha byggt upp ett högt torn av träklossar.
Tornet börjar rasa och klossar flyger över hela rummet när eleverna deltar i nedmonteringen. Det visar sig vara bra tajming, det är dags för matematiklektionen timmen fram till lunch. Först då får Ann-Charlotte Silén pusta ut i personalrummet.
Vilostunden blir inte långvarig. En halvtimme senare ska hon vara på en skola på andra sidan staden. Ann-Charlotte Silén är förstelärare och arbetar med att utveckla kommunens förskoleklasser. I eftermiddag ska hon besöka två skolor för att se hur det går i deras kvalitetsarbete.
– Jag vill ta reda på hur långt lärarna har kommit och hur de får stöd från rektorn, säger hon.
2011 startade Enköpings kommun ett utvecklingsarbete kring förskoleklassen eftersom många upplevt att uppdraget var otydligt. De som undervisar i förskoleklass kände sig åsidosatta när grundskollärarna fick stöd i arbetet med den nya läroplanen. Samtidigt ansåg flera rektorer att förskoleklassen var svårstyrd. Signalerna nådde fram till Tobias Åsell, dåvarande verksamhetschef för grundskolorna i Enköping.
– Jag tröttnade lite på diskussionerna om för-skoleklassens otydliga uppdrag och försökte hitta en positiv synvinkel. Jag tänkte att om uppdraget anses otydligt är det ju utmärkt, för då har vi möjlighet att förtydliga det själva, säger han.
Tobias Åsell samlade alla klassansvariga lärare för att få en övergripande bild av kommunens förskoleklasser. För att snabbt förankra arbetet i verksamheten skapade han en styrgrupp med skolledare. Eftersom det behövdes en motor som driver på utvecklingsarbetet inrättade han en förstelärartjänst för förskoleklass.
De statliga bidragen för karriärtjänster omfattar inte förskollärare, så förvaltningen finansierade den 10-procentiga tjänsten på egen hand.
– Även i en tuff och tajt ekonomi är det inte jättestora pengar. Jag ser det som en del av huvudmannens uppdrag att vara ett stöd i rektors arbete, säger Tobias Åsell, i dag kommundelschef i Västerås.
Sedan två år deltar Ann-Charlotte Silén i styrgruppen, besöker kollegor på olika skolor och håller i nätverksträffar. Hon har tre och en halv timme i veckan avsatt till uppdraget, men det är uppenbart att det tar mer tid än så.
Dagens lunchrast blir en kvart. Ann-Charlotte Silén byter några ord med en kollega och får i sig en yoghurt och en smörgås innan hon måste rusa till bilen. Tio minuter senare svänger hon in på parkeringen mellan Enöglaskolans tegelfasad och de bruna höghusen på andra sidan gatan. I entrén blir det ett glatt återseende med lärarna Gaby Karlström och Ylva Arnlund.
Även rektor Eva Wadell deltar i dagens möte som ska komma att handla om planering, förskoleklassens mål och samtal för övergången mellan förskolan och förskoleklassen. Tanken är att skolorna ska arbeta på samma sätt, men lärarna har stött på problem med det sistnämnda. Endast hälften av föräldrarna dyker upp när lärare, vårdnadshavare och barnet ska prata om övergången till förskoleklassen, berättar Gaby Karlström.
– Vi har funderat jättemycket på det. Nu har vi hittat en bra lösning där rektorerna har gjort det möjligt för oss att vara med på förskolans avslutningssamtal. Då blir avlämnandet också ett mottagande, säger hon.
Ann-Charlotte Silén gillar idén. Hon är med-veten om att förutsättningarna är olika och att alla skolor måste hitta sitt eget sätt. Det viktiga är att förskoleklasserna strävar mot samma mål.
För att göra det möjligt tog kommunen in en konsult som hjälpte till att konkretisera läroplanen. Bland annat förtydligades förskoleklassens syfte, vilka förmågor lärarna ska arbeta med och hur övergångarna mellan skolformerna ska gå till. Alla lärare i förskoleklass fick tycka till i arbetet och slutprodukten blev ett häfte som nu finns på alla kommunala skolor.
Det är det häftet Ann-Charlotte Silén utgår från i samtalet på rektor Eva Wadells kontor. Under mötet hinner de gå igenom flera delar och prata om vad som fungerar bra och vad som är svårt. Rektor Eva Wadell som sitter med för första gången imponeras av diskussionerna. Hon tycker att förskol-lärarna fått ett lyft av utvecklingsarbetet.
– När jag har haft samtal med lärarna och de har visat sin dokumentation är den väldigt professionell. Den är verkligen kopplad till uppdraget, säger Eva Wadell.
Solen tittar fram på sina ställen, till ingen glädje för Ann-Charlotte Silén. Efter besöket på Enöglaskolan kör hon ikapp den grå himlen på vägen till Hummelstaskolan, som ligger en mil utanför centrala Enköping.
Framme på parkeringen sticker doften av gödsel i näsan från den intilliggande ladugården. Det är sen eftermiddag och skolan börjar bli tom. Rektor Eva Wikberg har fastnat i ett föräldraärende, så mötet drar i gång med lärarna Mia Ahlin och Kicki Lindberg. De berättar att övergångarna fungerar bra. Här är det stora samtalsämnet i stället de konkretiserade kunskapsmålen i kommunens häfte för förskoleklassen.
Kicki Lindberg berättar att hon har gjort sin egen planering och tittat på målen efteråt. Hädanefter kommer hon att utgå från häftet.
– Ja, grovplaneringen är ju klar. Du kan lägga tid på annat, säger Ann-Charlotte Silén, glad över att fler hittar användning för materialet.
Diskussionerna fortsätter när rektor Eva Wikberg ansluter. Det tycks finnas hur mycket som helst att prata om. Precis som när Ann-Charlotte Silén håller i nätverksträffar för kommunens förskoleklasslärare en eftermiddag i månaden. Då dyker nästan alla lärare upp för att dela med sig av erfarenheter med kollegorna. Diskussionerna skulle kunna pågå långt in på kvällen, berättar läraren Mia Ahlin.
Så känns det också den här eftermiddagen, men till slut måste Ann-Charlotte Silén tacka för sig. När hon svänger ut på gamla vägen mellan Västerås och Enköping igen kan hon vara nöjd.
– Nu känns det som att det börjar sätta sig. Inte fullt ut, alla är på olika nivåer. Men alla har tagit till sig förhållningssättet.
Text: Sebastian G Danielsson