Vad ska få styra de estetiska redovisningarna i teoretiska ämnen? Är elevernas konstnärliga frihet viktigast, eller att uttrycket är relevant för ämnet? Och vem ska bedöma resultatet – ämneslärarna eller estetlärarna?
Silver det smälter vid 961 grader
Det är hett, yo fett!
På videosajten Youtube rappar de påhittade artisterna 50 Öre och Freminen, två högstadieelever som inte angett sina verkliga namn, fram sin redovisning om grundämnet silver i skolämnet kemi. De går igenom atomens struktur, berättar om ursprunget till metallens latinska namn och dess kemiska formel. Tonårskillarna har skrivit text och musik och dessutom klippt ihop en musikvideo där de både framträder själva och visar bilder, bland annat på en gruva där metallen bryts och på saker som är gjorda av silver (”mynt och julpynt”, ”smycken till jycken”). Hela filmen bär en estetik som på ett lekfullt sätt driver med hiphopen som genre. Klädval, miljöer och rörelsemönster, såklart, men också själva ämnet. Mycket hiphop handlar om pengar och lyx och det blir en komisk poäng att hylla just silver i låten, och inte guld. Med det i ryggen kan de tänja på gränserna i sina personliga reflektioner:
Silver är snyggt
då är det väl inte styggt
att jag säger: Man får tjejer!
Den här musikvideon har nått långt utanför klassrummet och setts av över 3 000 personer via internet. Det är i sig ett högt betyg – bortom skolans bedömningsramar. Men hur ska en kemilärare bedöma den? Redovisningen är multimedial och rik på referenser. Är det framförandet, kemikunnandet eller kreativiteten som ska ligga till grund för bedömningen? Och ska någon estetlärare konsulteras?
Cecilia Ferm Thorgersen, professor vid Luleå tekniska universitet och före detta musiklärare, uppmuntrar den här typen av grepp. Hon hoppas att lärarna i de teoretiska ämnena låter eleverna experimentera för att hitta de konst-former som de själva vill använda i sina redovisningar. Men lärarna måste i så fall vara öppna för att det kan ta sig uttryck som de inte själva har tänkt på. Annars riskerar rappen att stå i vägen för bedömningen av kunskaperna i kemi. Även det omvända kan ske – att en lärare som inte är van att bedöma ett visst estetiskt uttryck kan bli ”lurad” av en elev som är duktig på att uttrycka sig med bild eller musik. Men den risken finns även vid skriftliga presentationer. Alltså att man kan bli ”förförd” av en elev som är duktig på att skriva.
– Därför är de kollegiala diskussionerna viktiga att föra, säger Cecilia Ferm Thorgersen. Ibland måste man kunna en viss genre eller känna till ett visst band för att uppfatta att eleverna förhåller sig till ett samhällsfenomen.
Hon tror att estetiska redovisningar kan gynna elever som har svårt att förmedla sina kunskaper skriftligt. Men huruvida man kan spela gitarr tillsammans med andra ska inte påverka betyget i ett teoretiskt ämne. Hon poängterar också att det är centralt att läraren följer processen när ett stoff bearbetas inför en redovisning som sker genom till exempel musik.
– Annars riskerar eleverna att hamna för långt ifrån ämnet, i sidospår. Då kan man missa målet trots att man lagt ner mycket tid på att preparera sitt framförande.
När man arbetar med estetiska uttryck inom teoretiska ämnen kan man gå tillväga på olika sätt. Antingen gör man det ämnesöverskridande och då kan det leda till två betyg, till exempel ett i kemi och ett i musik. I sådana fall måste båda lärarna vara delaktiga i bedömningen och betygen kan hamna på olika nivåer.
– Tillsammans kanske lärarna kan se nyanser som förtydligar vilken nivå eleverna ligger på i respektive ämne. Men var och en ska relatera till de formuleringar för kunskapskrav som gäller för vardera ämne, säger Cecilia Ferm Thorgersen.
Ett annat sätt att arbeta med estetiska uttryck är att hålla sig helt inom det teoretiska ämnesområdet. Det kräver att läraren reflekterar över vad som är relevant i sammanhanget, menar Viveca Lindberg, docent i pedagogik vid Stockholms universitet som forskar om bedömningsfrågor.
– Man måste vara klar över vad som är förgrund och vad som är bakgrund, säger hon. Är det rappen eller kemin? Och blir det meningsfullt? Om läraren inte har klart för sig vad i det estetiska uttrycket som gör skillnad i termer av betygsnivåer för ämnet kemi finns det en risk att man förenklar läroplanens intentioner. Till exempel genom att se till så att alla elever redovisar med en bild en gång per termin.
Viveca Lindberg efterlyser därför en diskussion om möjliga estetiska uttryckssätt inom olika skolämnen och utvecklingsprojekt som kan resultera i förslag på hur de kan användas.
– Alla måste inte göra på samma sätt – det går att hitta sätt som är likvärdiga utan att vara lika, säger hon. Jag tror att det som skapar svårigheter är att det är få som tänkt i de här termerna tidigare inom olika skolämnen. Det finns förmodligen flera lärare som känner sig osäkra på vad ett estetiskt uttryck innebär. Vilka är uttrycksformerna och vem ska definiera dem? Vilka referenspunkter ska de egentligen ha för sina bedömningar? Här behövs mer kunskap.
Viveca Lindberg kan principiellt tänka sig en bred eller en snäv definition av estetiska uttryck inom olika skolämnen. I en snäv definition är det alltid bildläraren som får uppdraget att bedöma det estetiska uttrycket i visuella gestaltningar, medan musikläraren får ansvaret att bedöma ljudredovisningar. Då är det bild- respektive musikämnets kvalitetskriterier som är avgörande. Ibland blir även textpresentationers layout – det vill säga det estetiska uttrycket i en väggtidning, en skriftlig inlämningsuppgift eller en blogg – en del av bedömningen. Då riskerar man att glömma vad som är relevant, menar Viveca Lindberg. Därför kan det vara fruktbart att försöka ta reda var det estetiska uttrycket finns närvarande i det teoretiska ämnet eller det moment man arbetar med. Det är vad Viveca Lindberg kallar en bred definition. Men att hitta ett ämnes estetiska uttryck tar tid, och lärarna måste arbeta med frågorna och fundera över dem.
– Om bild är en form av estetiskt uttryck i historia – kan man då skriva uppsatser eller prov om skilda konstnärliga epoker? Är det kunskapen om historiskt skilda estetiska uttryck som är det centrala eller är det hur man gestaltar historiskt kunnande med hjälp av ett estetiskt uttryck? Det fokus som i dag finns i läroplanerna på det estetiska uttrycket i alla ämnen förutsätter att lärarna vet vad det handlar om och hur de ska förhålla sig till just den aspekten i samband med olika bedömningssituationer, säger Viveca Lindberg.
Att sätta ett gemensamt betyg, där två lärare i olika ämnen är delaktiga i bedömningen, kan innebära problem enligt Viveca Lindberg. Hon hänvisar till ämne
sintegrerade projekt från 1990-talet där lärare i svenska bedömt texter tillsammans med kollegor som undervisat i något SO-ämne.
– Den kvalitet som krävs för en text i svenska behöver inte nödvändigtvis sammanfalla med vad som krävs för att en text ska vara godtagbar inom SO. SO-lärarna upplevde att den bedömning kollegan i svenska gjorde inte hade legitimitet. Språket var bra men innehållsligt var texten otillräcklig för att SO-läraren skulle acceptera den kvalitet svenskläraren gav uttryck för i sin bedömning. Kvalitetskriterierna skiljde sig mellan ämnena, säger hon.