Att håva är kul, men det gäller att bygga på upplevelserna och skapa aktiviteter som gör att eleverna utvecklar sin förståelse för ekosystem, anser forskaren Ola Magntorn.
Den är liten och grå och liknar en räka. Den är också lite av vattendragens renhållningsarbetare och lever på löv och ruttna växtdelar. Sötvattenmärlan är en nyckelorganism i många vatten i Skåne och det djur som en klass studerade när de skulle lära sig om ekosystem. Ola Magntorn följde arbetet i sin forskning.
– Min erfarenhet är att det är effektivt att lägga krutet på ett ekosystem. Har du studerat ett system noggrant, kan du överföra kunskapen till ett annat. Arbetssättet gör att eleverna får möjlighet att diskutera och förstå hur ett ekosystem fungerar.
Att undersöka vatten är tacksamt, eleverna hittar nästan alltid något spännande. Men det får inte bli för ytligt och stanna med att djur är kul, poängterar han.
– Det finns också en risk för att eleverna får göra samma aktivitet i alla stadier och att det bara handlar om faunistik och inte om ekosystem.
Ola Magntorn har stor erfarenhet av undervisning runt vatten. För 16 år sedan var han med och startade Naturskolan i Kristianstad och håvade med massor av klasser. Han har också arbetat som biologilärare i grundskolan och gymnasiet.
– Fältstudier är nyckeln till allt! Du måste börja ute i naturen, sedan kan arbetet fördjupas inomhus. Lärare kan mycket väl använda IT-stöd, men först ute, sedan IT!
I sin avhandling undersökte Ola Magntorn elevers förmåga att läsa naturen. Det handlar om att känna igen organismer i ekosystem, hur de lever och relatera det till ekologiska processer.
– Att läsa naturen är en viktig aspekt av ekologisk allmänbildning. Därför måste elever få förstahandsupplevelser av nyckel-organismer och ekologiska processer.
I en uppföljande studie följde han en lärare som arbetade i en byskola med årskurs 3–4. Syftet var att undersöka vilka aktiviteter som eleverna mindes efteråt.
Klassen började med att håva efter sötvattenmärlor, ett av de vanligaste småkrypen i den närbelägna Vramsån. Steg för steg byggde eleverna kunskap om åns ekosystem.
Alla tog med sig en märla till klassrummet, där de matades med löv.
– Det gick att se hur de mumsade i sig och bröt ner löven.
Eleverna studerade djurets beteende, tränade sin observationsförmåga och sökte svar på sina frågor. I nästa fas undersökte de den biologiska mångfalden i ån och hittade andra växtätare och rovdjur. Eleverna kunde skilja rovdjuren, som är snabba, har stora ögon och kraftiga käkar, från växtätarna som är långsamma.
De tittade också på hur andra djur och växter anpassade sig till livet i strömmande och lugnare delar av ån. I ett fältförsök, med grovmaskiga påsar, testade de vad märlorna åt. En lektion avslutades med att de tittade på djuren i mikroskop.
Efter ett tag var det dags för ”Vramsån på burk”. Eleverna, som arbetade i grupp, fick själva bestämma hur de skulle bygga ett litet, slutet ekosystem.
– Det här blir något eleverna kan titta på och diskutera under en längre tid i klassrummet.
Läraren utmanade deras föreställning om kretsloppet genom att stänga igen burken. Hur skulle det gå när locket var på? Burkarna studerades en gång i veckan och i slutet av arbetet öppnades de.
Att eleverna har ett visst inflytande över sina system gör att de kan jämföra med varandra och kommer in på vad en vetenskaplig metod är och vikten av att vara noggrann, påpekar Ola Magntorn.
– Det som var bra var att eleverna själva fick vara med och bestämma vad som skulle vara i dem. Många tror att syret kommer att ta slut.
Arbetet avslutades med att klassen bland annat byggde en näringsväv av ett begagnat fiskenät och klistrade på bilder på djuren efter deras funktion i det. Med hjälp av legobitar illustrerade de fotosyntesen och växternas förmåga att bygga socker med hjälp av solljus, luft och vatten. Målet var att eleverna skulle få en uppfattning om materia och att växterna lever på luft och vatten.
Ola Magntorn ser flera fördelar med arbetssättet. Mycket av arbetet är konkret, men eleverna nuddar även, i den tidigare delen av grundskolan, vid mer abstrakta områden. Dessutom är det enkelt och inte särskilt kostsamt.
Alla skolor har inte en å eller sjö runt knuten. Då kan man bygga ett slutet ekosystem med gråsuggor i stället. Elever brukar tycka att det är intressant när de får samla in organismer och designa system, tipsar han.
– Det är samma utmaning. Hur ska djuren få luft när man stänger till?
Poängen är att de får bekanta sig med ett fåtal djur och får förståelse för näringspyramiden.
Att starta en aktivitet är inte så svårt, knepigare kan det vara att hålla liv i elevernas intresse. Då gäller det att utmana dem och peka på att de gjort olika. Det gäller också att du själv är nyfiken, påpekar Ola Magntorn.
– Det underlättar om man redan från början gör klart för dem att de gör ett vetenskapligt experiment.
Text: Karin Björkman