I norsk skola ska alla ämnen ta ansvar för skrivandet. 2009 skrev Origo om Nadderudsprojektet, då en ganska ensamt lysande stjärna på skrivutvecklingshimlen. Vi återvänder till Nadderud och besöker även Asker, en annan gymnasieskola, för att se hur det har gått.
Lärarna bjuder på kaffeoch våfflor med grädde, sylt – och brunost, den ljuvliga men lite speciella getmesosten, som sägs vara kvintessensen av Norge. Varje torsdag kommer en pensionerad, tidigare medarbetare på skolan hit för att grädda våfflor.
Nadderuds videregående skole ligger i Bekkestua i Bærums kommun, någon mil väster om Oslo, med naturen in på knuten. Skolan är relativt ny, byggd för omkring tio år sedan med mycket råbetong, högt i tak
och stora glasfönster mot tallskogen bakom.
– Det är trivsamt här, den nya skolbyggnaden är mycket bättre än den gamla som låg i närheten, säger Randi Fritzvold, som har arbetat ett bra tag på skolan.
Hon är lärare i naturfag, biologi, kemi, teknologi och forskningslära och är en av de drivande på skolan för att skriva i alla ämnen. Randi Fritzvold var med när Nadderudsprojektet startade 2006.
Det tillkom på initiativ av lärare på skolan med anledning av den då nya norska läroplanens krav på att bland annat skrivning ska vara en grundläggande färdighet som alla ämnen har ansvar för.
Att medverka i projektet var frivilligt och från början deltog elva lärare. De träffades varannan vecka för att gemensamt läsa och diskutera elevtexter, vilka typer av texter som behövs, vilka som är karaktäristiska för respektive ämne och så vidare.
– Vi var hela tiden en ämnesövergripande grupp, som efter hand introducerade för de andra lärarna i våra respektive ämnesgrupper vad vi hade jobbat med. Nu när själva projektet är avslutat har vi skapat ”årshjul”, uppläggningsplaner för skrivning inom de olika ämnena, berättar Randi Fritzvold.
Projektet tog formellt slut 2010 men arbetet med att utveckla skrivandet fortsätter. Efter en kanske något trög start har det nu blivit till en självklar del av undervisningen, och alla nya lärare introduceras i det.
Runt fikabordet träffas i dag även lärarna Hege Knudsen och Bjørnar Tuftin samt Frøydis Hertzberg, professor emerita vid Universitetet i Oslo, som också medverkade i projektet.
När det gäller att skriva inom naturvetenskapliga ämnen ingår främst tre stora delar: IMRAD-strukturen (introduction, method, result and discussion) som standard för rapporter, femavsnittsmetoden (en metod för att strukturera facktexter), samt att arbeta med argumenterande texter.
– I projektet var vi ute efter att finna olikheterna mellan ämnena – för vi ska inte lära alla elever detsamma i alla ämnen, säger Frøydis Hertzberg.
Bjørnar Tuftin undervisar i naturfag, fysik, matematik, teknologi och forskningslära.
– En utmaning är att elever försöker använda komplicerat språk när de ska skriva i naturvetenskapliga ämnen, eftersom de uppfattar sådana facktexter som svåra, säger han.
Hans kollega Hege Knudsen är lärare i kemi, naturfag och matematik. Hon använder sig främst av femavsnittsmetoden, i alla tre årskurserna. Metoden mötte hon redan under sin lärarutbildning, genom dess främste företrädare Karl Henrik Flyum.
– Jag märker att metoden är till väldigt god hjälp för eleverna, särskilt i kemi det tredje året, när de ska svara på lite längre frågor i muntlig studentexamen. De talar friare om vi har jobbat med sådana texter, eftersom de då har lärt sig att strukturera sina tankar bättre, säger Hege Knudsen.
Både hon och Bjørnar Tuftin använder IMRAD-strukturen i flera av sina ämnen.
– Det hjälper eleverna att skriva goda rapporter och få med det rätta innehållet. Femavsnittsmetoden har jag inte jobbat med så mycket, för i mina ämnen är texterna oftast kortare och inte så resonerande, säger Bjørnar Tuftin.
Eleverna lär sig rapportstrukturerpå grundskolan också, menar han, men strukturerna varierar och är ofta mera rigida än på gymnasiet.
– Vi måste nästan ”avlära” dem! säger han.
Randi Fritzvold menar att utvecklingen inom skrivning sakta men säkert går framåt.
– Jag tycker att eleverna numera skriver bättre rapporter redan när de börjar här, än vad de gjorde som kom hit för tio år sedan. Så de har nog jobbat mycket med de färdigheterna på grundskolan.
Hon understryker att eleverna verkligen måste ha goda skrivfärdigheter för att få de högsta betygen, 5 eller 6 på skalan, som i Norge går från 1 till 6.
Även Hans Lie Helseth, lärare i matematik och fysik på Asker videregående skola, betonar att det krävs mycket god skrivkompetens för att få högsta betyg i hans ämnen. Tätorten Asker ligger ytterligare halvannan mil väster om Oslo och ingår även den i nätverket för ämnesskrivning. Röd-blå-vita vimplar i skolans tegelhall vittnar om att den dessutom är universitetsskola, det vill säga samarbetar med Universitetet i Oslo om forskning och utveckling.
Strax börjar hans nästa lektion, trigonometri för tredje årskursen i matematik på realfag, det naturvetenskapliga programmet – det vill säga skolans allra svåraste matematik. Många av eleverna siktar på att bli läkare eller ingenjörer, så det gäller att få toppbetyg för att komma in.
Hans Lie Helsethfokuserar på att förbereda eleverna inför studentproven – även när det gäller skrivning i matematik. Studentexamen är en stor sak i Norge, och innehåller prov i fyra olika delar: en muntlig examen, ett skriftligt prov i norska samt två i ”programfag”, programspecifika ämnen.
– ”Realisterna”, de som går på realfag, kan till exempel ha prov i matematik och fysik. Men exakt vilka prov varje elev kommer att få vet de inte förrän tre–fyra veckor i förväg. Ibland kan elever få studentprov redan i årskurs ett eller två.
Språkbruket i examensuppgifterna är viktigt, berättar han. Det handlar bland annat om att använda rätt formuleringar vid rätt slags uppgift, att kunna förklara och resonera logiskt, kort och koncist.
Text: Marianne Nordenlöw