För bildläraren Sara Bohman handlar bildämnet om att kommunicera. Som när eleverna jobbar med storyboards till musikvideor.
Abdinaasir Basha Farah tecknar scener till en musikvideo. Han och klasskompisarna Kenny Qvarnström, Filip Oskarsson och Marceli Lagodziuk håller på med ett bildmanus, även kallat storyboard, där de planerar scenerna i detalj. De förbereder bland annat kameravinklar, klipp och ljussättning.
− Kan du få killen att se mer sorgsen ut? undrar Kenny Qvarnström.
− Jag kan teckna en närbild på hans ansikte, så kan vi zooma in ansiktet när vi filmar, föreslår Abdinaasir Basha Farah.
Under sju veckor ska eleverna i klass 9A på Apelskolan i Ullared använda bildlektionerna till att planera och spela in musikvideor till låtar som de valt. På musiklektioner tidigare under terminen har de spelat in covers där de själva har sjungit och spelat instrument. De fyra killarna har valt låten Cocaine med artisten Nomy.
− Vilka fina detaljerade teckningar! Hur har ni arbetat med storyboarden? undrar bildläraren Sara Bohman när hon kommer fram till killarna, som sitter samlade runt ett stort arbetsbord.
− Det är Abdinaasir som har tecknat, men vi har alla kommit med idéer, berättar Kenny Qvarnström.
− Vilket budskap har låten? frågar Sara Bohman.
− Vi vet egentligen inte det. Men vi har en egen tolkning. Vi tror att killen som är huvudperson har förlorat sin flickvän som har dött. Han är så sorgsen att han börjar knarka, säger Filip Oskarsson.
− Det är jättebra att ni har gjort en egen tolkning av låten. Men hur tänker ni få fram stämningen i videon? säger Sara Bohman.
− Det kommer att bli mycket närbilder på huvudpersonens ansikte, så att man kan se vad han känner. Det är en snabb och skränig låt, så vi kommer att ha många klipp för att få upp tempot, berättar Kenny Qvarnström.
Emma Persson arbetar ensam med låten Build a Girl. Hon ska göra en animerad musikvideo. I sin storyboard tecknar hon hur en lerklump steg för steg byggs upp till en flicka. Sara Bohman hämtar modellera, så att Emma Persson ska kunna testa hur hon kan bygga.
− Under slutet av lektionen vill jag att du beskriver i din processlogg hur arbetet har gått, säger Sara Bohman.
Emma svarar inte. Men nickar. Hon är uppslukad av att forma lerfiguren.
För Sara Bohman är det självklart att varva praktik med teori på bildlektionerna. Det är ett förhållningssätt till ämnet som hon präglats av från bildlärarutbildningen på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, som hon avslutade för sju år sedan.
− För mig är det allra viktigaste att lära eleverna att samtala, resonera och analysera kring bilders funktion och uttryck. Bilden är numera inte ett rent praktisk-estetiskt ämne i grundskolan, säger hon.
Vid varje ny uppstart av ett arbetsområde samtalar hon med eleverna om de begrepp som kommer att användas, vilka förmågor som ska tränas och visas, syftet med uppgiften och vilka kunskapskrav som ställs. Under lektionerna brukar Sara Bohman komma med många frågor till eleverna samtidigt som de arbetar praktiskt.
− Jag ställer öppna frågor som ska få dem att reflektera och bli klarare över vad de vill uttrycka. Det kan vara frågor som till exempel handlar om vad de inspireras av, vilket budskap som en bild har, vilka känslor de vill förmedla eller hur de tänker gå vidare i sitt skapande.
De sista tio minuterna på bildlektionerna är avsatta till att eleverna ska dokumentera sitt arbete. Tidigare år har Sara Bohman låtit eleverna blogga. Men sedan i höstas har Apelskolan börjat använda lärplattformen Google Classroom. Därför har bloggandet ersatts med att varje elev ska göra en processlogg, som är ett dokument som delas till läraren inom lärplattformen. Loggen innehåller bland annat elevernas egna reflektioner kring det skapande arbetet på lektionen och vad de lär sig.
− Loggarna gör att jag får lättare att bedöma elevernas kunskaper. Jag kan följa deras lärprocesser och hur de resonerar och analyserar kring sitt arbete.
Att det kan upplevas som att de teoretiska delarna tar tid från de praktiska momenten ser Sara Bohman inte som något problem. Tvärtom.
− Som lärare är det mitt uppdrag att följa läroplanen. I den framgår det tydligt att bildämnet är ett kommunikativt ämne. Eleverna behöver vara förtrogna med begrepp och teorier så att de kan navigera i en omvärld som blir alltmer visuell.
Hon berättar att de teoretiska delarna har gjort att bildämnet blivit mer beroende av talat och skrivet språk. För många elever är det en lättnad att inte behöva skapa perfekta bilder utan att det i stället har blivit viktigare att kommunicera kring bilder. För elever med läs- och skrivsvårigheter eller för dem som har ett annat hemspråk kan det bli tufft.
− För att språket inte ska bli ett hinder brukar jag låta elever redovisa muntligt om de vill. Eleverna kan också få skriva på sina hemspråk och så låter jag tolkar översätta texterna.
I arbetet med musikvideon samarbetar Sara Bohman med musikläraren Andreas Alm och filmpedagogen Steve Dresch på skolan. Eleverna har gjort låtval och musikinspelningar på musiklektioner och i samband med filmandet kan de få teknisk hjälp av filmpedagogen. Projektet kommer att mynna ut i en filmgala för skolans nior, där en lärarjury utser vinnare i olika kategorier som exempelvis bästa klipp och bästa manus.
− Det här samarbetet handlar framförallt om att jag tar över där musikläraren slutade. Helst skulle jag vilja göra tätare ämnesövergripande samarbeten, där vi jobbar ihop från början till slut. I bild skulle vi till exempel kunna designa broar i samarbete med teknikämnet eller gestalta labbar i kemi eller fysik med hjälp av bilder för att förstärka texter.
Det är tio minuter kvar på lektionen. Eleverna sitter med sina Ipads och skriver processloggar. Sara Bohman har gett dem några frågor som de ska besvara i loggen. De ska till exempel berätta om idén till musikvideon, vad de inspirerats av och hur de tycker att arbetet har gått.
− Sara, vad menar du med att jag ska skriva ner mina tankar om filmens uttryck? Jag vill ju få fram att det är okej att säga nej till killar och visa att man inte behöver göra något sexuellt för att ha roligt. Kan jag skriva det? undrar Olivia Johansson.
− Kan du precisera närmare? Vilken känsla eller stämning vill du förmedla? frågar Sara Bohman.
− Girlpower. Om kraften att våga säga nej, säger Olivia Johansson med stolthet.