Här byggs framtidens städer

På Rålambshovsskolan får tekniken ta plats – både på schemat och i lokalerna. – Bra förutsättningar gör ett ämne så mycket roligare och styr vad man kan göra, säger Ulrik Nuottaniemi, förstelärare i teknik.

De pastellfärgade husen breder ut sig över bordet. I den här staden kan man odla på taket. Husen har antingen trädgårdar eller vändbara solpaneler. Det finns inga bensin­stationer, bara laddnings­stationer. I stadens utkanter ligger hotell, hamn, tågstation samt vatten- och vindkraftverk.

– Vi lär oss hur en stad är uppbyggd och fungerar. När man bygger upptäcker man saker som man inte tänker på i vanliga livet, säger Sofia som byggt staden tillsammans med Mabey, Elin, Anna-Jenny, Penelope och Mikaela.

På bordet bredvid går limpistolen varm. Hjalmi och Valentin hjälps åt med gruppens manus. En annan grupp testar sina blå trådbussar som, med hjälp av en magnet, rör sig piggt längs gatorna. Här finns också en farm med syrsor och en restaurang som specialiserat sig på insektsrätter. Här ska det serveras syrsa­lasagne, syrsapizza och syrsahamburgare.

– Det låter ganska gott, säger en av deltagarna och låter ana att det ännu inte riktigt hamnat överst på listan med favoriträtter.

Det är lite slaka nior som ägnar torsdagens sista arbetspass åt att göra färdigt sina städer. Förutom nationellt prov i svenska har de haft konditionstest. Men trots det är tekniksalen fylld av intensivt, innovativt arbete.

Alla städer ska innehålla ett rörligt moment. I verkstaden, som ligger bakom en glasvägg, kämpar en elev med ett vindkraftverk. En annan försöker koppla ihop ett batteri och en liten motor.

Ulrik Nuottaniemi, förstelärare i teknik på Rålambs­hovsskolan i Stockholm, påminner grupperna om att de också ska börja planera en film om sin stad.

– Ta foton och gör manus till berättarrösten.

Nästa lektion är områdets sista. Då ska arbetena redovisas och alla elever göra en enskild skriftlig uppgift. Hållbar utveckling och hållbara lösningar vad gäller trafik, energi och avfall är det allra viktigaste, påpekar han.

– Glöm inte att läsa på om er stad till nästa gång! Tänk på att det inte räcker med att kunna allt om till exempel avfall. Ni ska kunna allt om en stad!

I åtta veckor har niorna arbetat med framtidsstäderna. Det började som ett samarbete med samhällskunskapen. Då hade klassen två temadagar och tittade bland annat på filmer med verkliga exempel på hållbara städer i Kina, USA och Dubai. Det är viktigt att visa att hållbarhetstänket även finns där, anser Ulrik Nuottaniemi.

De har även tittat på Stockholm stads visioner. Det byggs mycket i Stockholm och finns mycket att referera till i elevernas närmiljö.

– Jag tror att det är nyttigt att se vad man ska tänka på vid samhällsbyggnad. Hur kan vi bygga hållbara städer där människor trivs?

Några elever dröjersig kvar för att avsluta sina arbeten efter lektionen. Men till slut är alla städer tillbaka på hyllorna där de tronar tillsammans med andra sparade elevarbeten.

Tekniksalen ligger i källaren. I ena änden finns en verkstadsdel med borrmaskiner, sågar, lödkolvar och tåliga arbetsbänkar. I andra änden ett materialförråd med en teknikhistorisk hylla.

En rymlig, välutrustad sal, med gott om förvaringsutrymmen, gör det möjligt att arbeta med stora projekt, påpekar Ulrik Nuottaniemi.

Han känner sig lyckligt lottad och jämför med kollegor som behöver ha allt material på vagnar och undervisar i vanliga klassrum. Ibland i olika klassrum.

– Det handlar om synen på teknikämnet.

Att arbeta med stora projekt i ett vanligt klassrum är svårt. Byggena består av många smådelar som lätt kan försvinna. På skolan finns det sex klasser i årskurs 9. Det blir 36 städer som ska få plats.

– Hade jag varit tvungen att rulla allt på en vagn hade vi aldrig kunnat bygga de här städerna.

Rålambshovsskolan, som deltog i fortbildningsprojektet Tekniklyftet, är en av 20 diplomerade teknikskolor i Stockholm. Det innebär bland annat att lärare som undervisar i teknik har ett visst antal poäng i teknikämnet.

– Vi har en teknikintresserad rektor som tycker att ämnet är viktigt och ville lyfta det ytterligare.

På skolan deltog ungefär halva NO-­kollegiet under de två år Tekniklyftet på­gick. Fortbildningen var givande. En för­del var att deltagarna fick hjälp med att se över innehållet och att göra en plan för teknikundervisningen i årskurs 6–9, anser Ulrik Nuottaniemi.

– Det var ett bra stöd och intressant att träffa lärare från andra skolor. Tyvärr blev en del kurser inställda för att det var för få sökande. Det visade sig vara svårt att locka lärare som inte var tekniklärare.

Ämnet har även plats på schemat. På Rålambshovsskolan, som är en 6–9-skola, har alla årskurser 50 minuter teknik varje vecka. Något som kan se väldigt olika ut på olika skolor, konstaterar han.

–På många skolor har man kanske en timme i veckan under ett läsår, andra har projektveckor.

Även budgeten kan se väldigt olika ut.

– Vår är väl tilltagen, eftersom rektor tycker att det är viktigt.

När eleverna kommertill skolan har de väldigt olika förkunskaper. En del har inte haft någon teknik alls, andra har haft en lärare som brinner för ämnet. Så i årskurs 6 handlar ämnet dels om vad teknik är och var det finns. De ägnar sig också åt en del teknik­historia och design, berättar Ulrik Nuottaniemi som, till allmän förtjusning, brukar visa upp sin första mobiltelefon.

– Vi vill också få in ett arbetssätt som går ut på att testa en idé, ompröva och göra en prototyp.

I årskurs 7 arbetar eleverna med enkel programmering. Lärarna brukar också se till att få in filmning med mobiltelefon och surfplatta.

– Vi vill få dem att inse vilket kraftfullt verktyg för skapande de har och väcka kreativiteten. Film kan också användas vid redovisningar.

I årskurs 8 får eleverna bland annat undersöka en produkts livscykel, till exempel en tandkrämstub. De läser också om el och magnetism, gör digitala konstruktioner och bygger och inreder ett hus.

Niorna ägnar sig, förutom städerna, åt elektronik och grunden till den teknik de bär på.

– Alla säger att unga kan allt om datorer och internet. Det är långt ifrån sant! De kan använda dem till att spela spel, men att använda till exempel ett ordbehandlings­program är det få som kan. Därför får de lite inblick i hur IT-världen fungerar.