Många var sjukskrivna på förskolan Trilobiten i Trollhättan. Med hjälp av en hälsosatsning och mycket beröm mår gruppen nu bättre både fysiskt och psykiskt.
Kollektivt kom ledning och personal fram till att arbetsglädjen måste höjas. Efter att bland annat ha lyssnat på socialpsykologen Bosse Angelöw, bestämde de sig för att alltid försöka lyfta det som är positivt och de underströk vikten av att berömma varandra.
Nu har det gått några år men montessoriläraren Sofia Alfredsson påpekar att även om mycket har hänt på förskolan, många har kommit och gått, så har Trilobitens personal varit noga med att berömmet hör hemma på arbetsplatsen.
– Det går upp och ner så klart, men det handlar mycket om att man själv tänker på vad man kan göra. Vi kan alltid berömma och stötta, säger Sofia Alfredsson.
Satsningen på att få ner sjukskrivningarna handlade inte bara om positivt tänkande. Företagshälsan kopplades in, personalen fick gå på hälsokontroller och förskolan och skolan gjorde en hälsoplan.
– Vi har fortsatt med promenaderna som vi började med då. Vi har samkväm och träffas en del på fritiden. Många av oss har samma intressen, vi tränar, går på yoga, berättar Elisabeth Amdal som är idrottslärare på både förskolan och skolan.
Personalen har också gått på föreläsningar där mycket handlar om att lära känna sig själv och andra, men också om att fundera på hur man är som person i ett arbetslag och att alla behövs. Man ska ta tillvara varandras styrkor. Sofia Alfredsson och Elisabeth Amdal poängterar vikten av att ha tillit och att man kan dela både glädje och sorg. Tillit och ökad kunskap om kollegorna gör också att det är lättare att förstå varför hen reagerar som hen gör när det händer något eller när en konflikt uppstår.
För Sofia Alfredsson innebär arbetsglädje att man känner att man gör ett bra jobb, att man har det bra på jobbet och att man kan lämna jobbet när man åker hem. Eventuella grubblerier stannar helt enkelt på förskolan. Det är också de jobbiga dagarna den där klappen på axeln behövs som mest, kryddad med några ord om hur bra den andra jobbade i dag eller mer specifikt beröm, att man trycker på att ”Du är duktig på det där, du fixar det åt oss”. Elisabeth Amdal flikar in att det är viktigt att man uppskattas för det man gör, men säger att arbetsglädjen förstås ändå går upp och ner. Liksom sjukskrivningstalen som ändå mest gått ner.
– Ibland kan det vara lite tyngre och andra perioder känns allt väldigt lätt. Men under de jobbiga perioderna är det viktigt att vi peppar varandra och att man i dialog med arbetsgruppen eller ledningen gör något åt det som känns svårt, säger Elisabeth Amdal.
Båda är överens om att den gemensamma arbetsglädjen har fått en skjuts av att många umgås utanför jobbet, på andra premisser än när de arbetar ihop. Det skapar en känsla av gemenskap. De enas också om att både gruppen och de enskilda människorna mår bättre än de gjorde före förändringen.
– Känns det gott att komma till jobbet, då kan man definiera det som arbetsglädje. Känns det obehagligt, ja, då är det inte arbetsglädje, sammanfattar Elisabeth Amdal.