Så svetsades de samman

Det låter så lätt, det där med att prata med varandra. Men det är inte alltid självklart. Det vet förskolläraren och genuspedagogen Anette Sjö­holm som arbetar på Nymåla förskola i Söderhamn. På hennes arbetsplats har kommunikationen mellan avdelningarna emellanåt haltat, de har ibland känts lite som separata enheter i stället för delar av en helhet. Det blev tydligt när förskolan skulle se över vär­degrundsarbetet för ett par år sedan.

– När vi samlades i grupper och diskuterade utifrån vår plan mot diskriminering och kränkande behandling kändes det att det fanns ett behov av att diskutera, att man tolkade saker olika och fick lite aha-upplev­elser som ”jaha, kan man tänka så”, säger Anette Sjöholm.

Så i stället för att låta en grupp utvalda se över arbetet med värdegrundsfrågorna, vilket var tanken från början, engagerades hela personalen. Förskolan sökte och fick pengar från kommunen till ett projekt med målet att komma fram till ett gemensamt förhållningssätt, öka samarbetet och få alla att känna sig delaktiga.

Under ett års tid blev arbetsplatsträffarna tillfällen för djupare diskussioner kring värde­grunden. Förskolan köpte in böcker som förskollärarna läste och diskuterade, de genomförde olika övningar och åkte på en föreläsning tillsammans. För att öka förståelsen för varandra skapades diskussionsgrupper i olika konstellationer så att de som arbetar på olika avdelningar och med olika åldersgrupper fick resonera gemensamt. De satte också upp en värdegrundslåda. I den har personal kunnat lägga i anonyma frågeställningar som man vill ta upp, utan att det uppfattas som att man pekar ut någon eller att man själv ska känna sig obekväm. Någon lyfte till exempel en farhåga om att personalen ibland står i en klunga när föräldrar kommer för att hämta barnen på eftermiddagen och att det kan ge ett oprofessionellt intryck.

– Vad tänker föräldrarna då? Vi har diskuterat det med utgångspunkt från hur man ser det om man kommer utifrån, säger Anette Sjöholm.

Inskolningar är en annan fråga som har kommit upp, att det sker på olika sätt bland avdelningarna. Det har lett till diskussioner om en gemensam policy.

– Givetvis vill man ju att man ska kunna säga det i personalgruppen, men ibland kan det vara sådant man tycker att man vill lyfta men inte riktigt vågar och då kanske det känns bättre att lägga en lapp i lådan, säger Anette Sjöholm.

Värdegrundsprojektet blev en period av fördjupat samarbete. Alla jobbade mot samma mål och samtalsklimatet blev öppnare. I efter­följande utvärderingar uppskattade många de frågor som lyfts och det faktum att hela huset arbetade tillsammans.

Anette Sjöholm tycker att personalen har fått ökad förståelse för varandra och att projektet har förenat förskolan.

– När vi diskuterar skapar det ju relationer och en vilja att hjälpa varandra att hitta lösningar, att visa omtanke och intresse för varandra och det arbete vi gör, säger hon.

Hon påpekar att diskussionerna i sig, om värdegrund och normer, har frambringat en känsla av professionalitet i och med att förskollärarna tvingats vända och vrida på hur de arbetar.

– Det blir väldigt utvecklande för arbets­lag och förskola, men även för mig som person. Börjar man diskutera sådana frågor börjar man tänka mer självkritiskt också.

I dag gör personalen oftare saker ihop. De äldre barnen från olika avdelningar har haft idrott tillsammans och förskollärarna arbetar mer över avdelningsgränserna när de gör utflykter, experiment och språklekar. Det har blivit mer diskussioner i personalrummet och lättare att gå in på varandras avdelningar och fråga hur kollegorna gör. Ett nytt, gemensamt projekt är redan i startgroparna. Men framför allt – det har blivit roligare att gå till jobbet.

– Jag tycker att vi har arbetsglädje här och det är mycket för att jag tror att man kommer närmare varandra när man gör saker och diskuterar tillsammans, säger Anette Sjöholm.

Hon är noga med att påpeka att hon inte arbetar på någon mirakelförskola. Vissa perioder är tyngre och ibland kommer man ur det utvecklande arbetet. Värdegrundslådan är ett sådant exempel, under ett tag har den inte använts så mycket som tanken var från början. Nu ska det bli bättring.

Anette Sjöholm anser att man måste se utvecklingsarbetet som något ständigt pågående, inte bara bocka av det man har gjort utan hela tiden fortsätta framåt. Det utesluter inte att stanna upp och utvärdera det som förskolan trots allt åstadkommit, som hon tror är en central del till att hitta glädjen på jobbet. Att ta fasta på det som lyckats, hur små saker det än må vara.

– Jag tycker det är jätteviktigt att man försöker hitta det som är positivt och bygga vidare på det, säger hon.

Diskussionerna ser med andra ord ut att fortsätta på Nymåla förskola.