Bollplank ger tid för tankar

Mer skolutveckling, mindre ensamhet och mer tid till annat. I Västra Göteborg har alla rektorer en kvalitetsutvecklare som chefsstöd.

– Vi sitter jättefint här och vi får en görfräck ny skola.

Guldmosaiken på Christel Jahnckes kopp lyser i kapp med metallbitarna på arkitektprospektets husfasad i ett hörn av personalrummet. För ett och ett halvt år sedan revs Gamla Påvelundskolans stenbyggnad från 1928 och sedan dess bor man i tillfälliga tvåvåningsmoduler. I januari 2017 ska det vara inflyttningsklart på andra sidan skolgården. 

Så förutom alla andra uppgifter administrerar Christel Jahncke nu även ett skolbygge.

– Jag måste vara superdisciplinerad för att arbetet ska funka. Större händelser, som en rekrytering, ställer saker på ända och periodvis är det fruktansvärt ansträngt, säger hon. 

Då har hon ändå rutin med sina 17 år som rektor, varav de 10 senaste i Gamla Påvelund. Men inte ens en mycket erfaren skolledare hinner med allt som ska göras. Det blev tydligt för fem år sedan då det gjordes flera 6 6a-anmälningar om dålig arbetsmiljö och hela Göteborg fick hård kritik från Skolinspektionen för att det inte fanns något systematiskt kvalitetsarbete värt namnet. 

– Vi beskrev och beskrev i detalj vad vi gjorde men det blev aldrig någon analys som ledde framåt. Jag var intresserad av kvalitetsfrågorna redan då men tappade stora delar eftersom jag aldrig hann. 

Nu är detta ändrat. Så gott som alla 26 grundskolerektorer i stadsdelen Västra Göteborg har en egen kvalitetsutvecklare på hel- eller deltid. Områdeschefen Ewa Hansell-Waldenstedt var den som genomdrev förändringen.

– I vilken annan chefsposition har du ett så totalt ansvar och är så utlämnad åt dig själv? Vi ville både komma åt rektorernas ensamhet och förbättra kvaliteten, säger hon.

Några av kvalitetsutvecklarna är lärare i botten men de flesta har annan bakgrund, till exempel förvaltningshögskola och projektledarjobb.  

– Vi har försökt få in annan kompetens än den pedagogiska för att vidga kunskaperna. Du kan vara bra som lärare och rektor men det är inte samma sak som att du är bra på analys. Det är ett enormt stöd att ha en person med hög utbildning från ett annat område att bolla med och delegera till, säger Ewa Hansell-Waldenstedt.

Golven i Gamla Påvelundsskolan är blå där elever får röra sig och grå i vuxenreservatens kontorsmoduler. På det gråa i rummet bredvid rektor avslutar kvalitetsutvecklare Katharina Mattson månadsrapporteringen om studiehandledning och modersmålsundervisning.

– Jag har stämt av och de berörda lärarna gör nu en uppföljning av hur det fungerat, säger hon.

Katharina Mattson delar sin tid mellan Gamla Påvelundskolan och Hagenskolan en kvarts promenad bort. Hon är ekonom, har även studerat kvalitetsutveckling på magisternivå och har ett förflutet på Skatteverket. Hon är behjälplig i alla dokumentationsbitar i det årshjul som talar om när rektorerna i Göteborg ska leverera planer och rapporter till staden och till Skolinspektionen. Hon har uppföljningssamtal med lärare och fritidspedagoger, sammanställer det som kommer fram och diskuterar med rektor vad som är viktigt att få in i dokumenten.

För Christel Jahncke är stödet värt guld.

– Jag blir utmanad med frågor som ”Varför fortsätter vi med denna metod som inte har någon effekt alls?” Jag hinner tänka på vilka frågor jag vill driva och jag får hjälp att sätta ord på tankarna på ett snyggt sätt.

– Vad händer om ni tappar en magnet i golvet? Kommer ni ihåg?

Flera av femteklassarna viftar. De vet att magneten förlorar kraft för att en del av byggstenarna ändrar magnetiseringsriktning. 

Deras lärare Annika Åqvist går vidare till jättemagneten Jorden, flyttfåglars inbyggda kompass och nyttan med elektromagneter. Det är lönerevisionsdags och Christel Jahncke tittar och lyssnar.

Tack vare sin kvalitetsutvecklare har hon nu tid att vara ute i klasserna – ett måste om hon ska bli trodd när hon sätter lön. Under sjukperioder går hon själv in och tar en klass, likaså om någon lärare är ny och behöver en extra timme att planera.

– Jag är mycket nöjd med min kompetenta och flexibla personalgrupp och vill bidra tillbaka. Min personal får mycket mer tid av mig nu än för fyra år sedan.

Senare denna dag tränar hon lärarna i att tänka analyserande. De får studera avidentifierade elevenkäter om trygghet och trivsel i smågrupper och försöka formulera slutsatser om hur eleverna har det, slutsatser som går mer på djupet än att 22 svarade ”bra” och 13 var neutrala.

Hon hinner också med att träffa en verksamhetsutvecklare och två förstelärare i stadsdelen för att lägga upp en plan för det kommande årets träffar i specialpedagogernas nätverk.

Gamla Påvelundsskolan ligger i ett villaområde med svenska medel- och höginkomsttagare och föräldrarna har höga krav på sina barns skolgång. Oftast löper samarbetet på smidigt men ibland kan det ta längre tid att komma överens. Christel Jahncke tror att nästan varenda rektor har blivit anmäld till Skolinspektionen någon gång av föräldrar som tycker att skolan har gjort fel eller för lite.

– Jag har blivit det flera gånger. Att jag har fått rätt varje gång beror på att jag är en dokumenterande människa. Och med tiden lär man sig när det är läge att backa respektive stå på sig. 

Någon gång blir det riktigt jobbigt. För några år sedan urartade en konflikt mellan två elever till ett maktspel mellan elevernas föräldrar, med skolan som arena. Det blev så fastlåst att hon fick kalla in sin dåvarande chef. 

– Han satte ner foten och sa ”nu är det här färdigutrett i skolan och nu vill jag inte att ni besvärar min rektor längre”.

Men även med den mest stöttande av chefer och egen kvalitetsutvecklare går det inte att komma ifrån ensamheten helt och hållet. Christel Jahncke tar aldrig upp individärenden med dem, sådana frågor diskuteras inte heller i stadsdelens rektorsgrupp och hon pratar aldrig om dem hemma.

– De svåra elevärendena är nog det som är allra tyngst. Jag kan visserligen prata med elevhälsan som är rektors stöd i elevfrågor, och med personalavdelningen i personalärenden. Men i beslutsfattandet är jag ytterst ansvarig och totalt ensam. 

Hon tänker ofta ”Vilken tur att jag är trygg med mig själv, att det inte är något i livet som stör för övrigt och att jag älskar att arbeta med barn och vuxna i utveckling”. 

– Och sedan kvalitetsutvecklaren kom till skolan hinner jag stänga dörren om mig ibland och tänka.