Pia Sundhage är fotbollsspelaren som stannade kvar i fotbollsvärlden efter karriärens slut. Nu är hon förbundskapten för det landslag som ska spela OS i Rio de Janeiro i sommar. För henne är gruppen det viktiga, och att vara generös.
Du pratar ofta om att hitta glädje i det lilla – hur gör man det?
- Vi är varandras miljö och i landslaget pratar vi mycket om hur man ska välkomna nya in i en grupp. Inte bara välkomna utan inspirera att göra det man är bra på. Alla är lika mycket värda och man ska bjuda till. Ordet generös använder vi väldigt mycket nu. Vi har våra ramar, våra regler, men utifrån de ramarna ska det finnas kreativitet. Glädjen har stor betydelse för att må bra och för att i min värld, fotbollsvärlden, kunna prestera. Atmosfären i en grupp kommer inte av sig själv, man får helt enkelt vara generös för att må bra. Känslan när man tillsammans klarar av något besvärligt, den är väldigt mysig.
Hur mycket påverkar resultaten arbetsglädjen?
- Har du en bra miljö så har du alla möjligheter till en bra prestation. Men man kan också vända på det, i fotbollen ger ett bra resultat dig en bra miljö. Det är bara det att du inte kan påverka resultatet på samma sätt som du kan påverka miljön. På den här nivån är det så liten skillnad mellan stolpe in och stolpe ut.
Men det hör ihop, jag har inte varit med i en grupp där du har en bra prestation och man når sitt gemensamma mål, samtidigt som miljön är dålig.
Man brukar ju prata om att arbetsglädje sitter i väggarna på vissa arbetsplatser – hur ser du på det?
- Ja, det har jag erfarit, i exempelvis Hammarby. Ofta används uttrycket kulturbärare, några som står för kontinuitet och erfarenhet och som har förmågan att säga att det här är okej och detta är inte okej. Med den grunden kan faktiskt både spelare och ledare bytas ut. Jag har varit med om det och det är fantastiskt, hur man blir påverkad och i mitt fall på ett positivt sätt. Då vill man vara med i den gruppen, man vill känna samhörighet med de där väggarna. Man sprider goda rykten helt enkelt.
Martin Röshammar