Den traditionella salens ribbstolar och bollsportslinjer kan leda undervisningen fel, enligt forskaren Åsa Liljekvist. – Men med små förändringar kan man skapa ett rum där det är lättare att följa kursplanen.
Bommar, romerska ringar, basketkorgar och handbollsmål. Inredningen i många idrottssalar uppmanar till klassisk gymnastik och bollsport.
Åsa Liljekvist liknar idrottssalen vid en ”materiell kursplan” i sin avhandling Rum för rörelse från 2013.
– Salen står där den står och ser ut som den gör. Den riktiga kursplanen som finns på papper är lättare att bortse ifrån även om det är tjänstefel om läraren gör det.
Idrottssalen är traditionellt sett inredd för tävling och prestation, menar Åsa Liljekvist, trots att ämnets egentliga fokus är övning och lärande.
– Det är nästan alltid en basketkorg på varje kortsida så att det bildas en spelplan där två lag ska mötas i en match.
Det positiva är att det går att förändra med enkla medel, enligt henne.
– Varför inte sprida ut 20 basketkorgar längs med långsidorna så att eleverna kan träna individuellt eller två och två?
Hon tycker att idrottslärare med fördel kan använda mer neutrala utomhusmiljöer eller oinredda salar utan koppling till tävlingsidrott.
– Det kan vara någon sal för motionsgympa, aulan eller matsalen, nämner hon som exempel.
Hon pekar på att skogen ger perfekta möjligheter att öva många motoriska grundformer: hänga, hoppa, klättra och balansera. Och parkour är ett exempel på hur stadsmiljön kan användas för liknande övningar.
Vad tycker hon då om skolor som saknar egen idrottssal med traditionell inredning?
– Det innebär förstås praktiska problem för läraren när det inte går att ha undervisning på ett och samma ställe. Och det kan ta tid att fixa med bokning av andra salar.
Men samtidigt finns det fördelar, tycker hon.
– Det kan göra det lättare att följa kursplanen och bedriva en verksamhet som passar fler elever, även de som inte tycker om att tävla.