Nya råd för bättre gårdar

Landskapsarkitekten Petter Åkerblom har varit med och tagit fram Boverkets nya vägledning Gör plats för barn och unga! Den handlar om hur man ska tänka när man ger en gård form och innehåll, hur man tar hand om den och hur barn kan få påverka.

–Om man har en tråkig gård och und­rar vad man ska göra kan man använda texten för att inspireras, eller för att övertyga sina chefer och huvudmän, säger Petter Åkerblom, som till vardags är utvecklingsledare på tankesmedjan Movium vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

En grön utemiljö med tillräckligt stora och kuperade ytor för rörelse bidrar till barns hälsa, utforskande, kreativitet, samarbete och nyfikenhet, enligt studier. Så ska det vara kvalitet på gården måste det finnas tillräckligt med friyta, tycker Petter Åkerblom.

– Tittar man på forskningen ser man att barns hjärnor inte utvecklas tillräckligt om de inte får krypa, klättra och klänga i buskar och snår. Leken störs om det är för tråkigt eller för litet.

I landsorten finns förstås mer plats. I storstäderna är konkurrensen om marken så hård att det inte längre är självklart med egna förskolegårdar. En svår nöt att knäcka.

– Riktigt skrämmande är det arkitekter kallar utsläppsgårdar. Som en större balkong där tjugo ungar ska vänta på att få gå ut i parken. Från barnens perspektiv är det inte klokt. De behöver en egen yta där leken kan börja och fortsätta, där de kan bygga och riva och känna att det här är vår plats, säger Petter Åkerblom.

Om gården är för liten ger det i sin tur mycket slitage på gräs och buskar. Landskapsarkitekter brukar jämföra barns lek med betesdjur. Alternativet är mer betong, gummimattor och konstgräs, men då blir det ingen naturkontakt.

– Och små barn kan inte lära om natur­en teoretiskt, de måste få vara i den, säger Petter Åkerblom.

Att gröna stora ytor är viktiga har de flesta hört förut. Nyare i Boverkets väg­ledning är fokuset på ljus och skugga. Solskydd är viktigt för yngre barn som har känsligare hud än vuxna.

– Sandlådor ska gärna ligga i skugga av buskar eller soltak.

Ett annat råd från Petter Åkerblom är att jobba med löst naturmaterial på gården.

– Efter jul – låt folks julgranar hamna på gården och se vad som händer. Eller samla alla höstlöv i en stor hög.

Låt fruktträd och odlingar vara till­gängliga i barns ögonhöjd och glöm inte att barnen ska få vara delaktiga i gårdens utformning, påminner Petter Åkerblom.

Han hoppas att de nya rekommendation­erna leder till att handläggare tar mer hänsyn till den pedagogiska kvaliteten på tomten innan de ger bygglov till en ny förskola, eller en ombyggnad.

När det gäller säkerheten på gården hänvisar Petter Åkerblom till forskaren Elin Beate Sandseter. Att klättra, hänga och hoppa är livsviktigt för att lära sig behärska sin kropp och sitt mod. Liksom att uppleva hög fart i verkligheten. Till och med att närma sig eld, djupt vatten och tunn is måste man få pröva som barn.

– Hon visar att barn har behov av att utmana sig själva, lagom mycket, på gränsen till det som är otäckt. Det är grunden för all utveckling. Om vi stoppar barnen i försöken att utmana sina kroppar då stoppar vi också hjärnans utveckling.

Vuxnas rädsla kan stå i vägen för barns lek. Tänk om någon ramlar? Petter Åkerblom blir upprörd när han tänker på ett samhälle där barn inte får klättra i träd.

– Jag hävdar med en dåres envishet barns rätt till skrubbsår. När man skrub-bar knäet har man prövat någonting. Missförstå mig inte. Det finns säkerhetsbestämmelser för lekplatser och det är bra och de ska följas. Men vi vuxna stoppar ibland barnen för tidigt när de söker sina gränser. Vi tycks oroliga att det ska hända oss något, tänk om vi gör fel eller blir stämda?

Grönska där barn kan gömma sig på gården skrämmer också en del pedagoger.

– Kan vi göra upp med vår rädsla för att vi inte kan ha kontroll och se alla barn hela tiden? Även det lilla barnet vill kunna känna att hon kan gå iväg och få vara ifred någon­stans, säger Petter Åkerblom.

Rädslan är i regel obefogad tycker han. Men han tipsar om att förskolepersonalen kan skriva in i sin verksamhetsplan att ”i vår förskola är det viktigt att barn får klät­tra i träd och pröva sina kroppar”.

– Då minskar risken för rättsliga påföljder om ett barn trots allt skulle skada sig. Men framför allt gör det föräldrarna mer beredda på att det faktiskt kan hända att barn ramlar – och kanske lär sig något positivt av det.