Lönen är inte det som lockar. Forskning visar att ämnesfördjupning och motiverade elever står högre upp på lärarnas önskelista.
På senare år har politikerna drivit igenom reformer som ska göra det möjligt för lärare att göra karriär inom sitt yrke. Karriärtjänstreformen har gett oss förstelärare och lärarlönelyftet har inneburit lönepåslag för några utvalda. Fast det här med att göra karriär inom läraryrket är egentligen inget nytt, menar Emil Bertilsson som är utbildningssociolog vid Uppsala universitet.
– Lärarna har bara följt lite mer dolda karriärvägar, säger han.
De har inte strävat uppåt i en hierarki av allt finare titlar och högre löner utan snarare mot helt vanliga lärartjänster fast på en viss typ av skolor.
– Lärarna som jag har intervjuat talar om skolor där man får vara lärare i traditionell mening. Där man får fördjupa sig i sina ämnen, fokusera på sin ämnesundervisning och utveckla sitt lärarskap.
Lärarna ställer dessa attraktiva skolor i kontrast till dem där ämnesundervisningen störs av ordningsproblem, bristande motivation hos elever och där lärarna måste ägna mycket tid åt mentorskap och studiesociala frågor.
– Det finns förstås lärare som söker den typen av utmaningar. Men för många är det attraktivt att komma till en skola med studiemotiverade elever som har höga betyg från grundskolan, säger Emil Bertilsson.
På vilka skolor hittar man då gymnasielärarna som har ”gjort karriär”? Det går att hitta ledtrådar i Emil Bertilsson avhandling från 2014. Han har utgått från gymnasiemarknaden i Uppsala och sett hur lärare med olika bakgrund fördelar sig på stadens skolor.
Resultatet visar att lärarna med de största tillgångarna i form av akademiska meriter, kulturellt kapital och lång yrkeserfarenhet är koncentrerade till tre kommunala skolor. Det är de gamla läroverken, Katedralskolan och Lundellska skolan, samt den naturvetenskapliga spetsskolan Rosendalsgymnasiet. Samma tre skolor utmärker sig också för att ha många högpresterande elever från akademikerhem.
Lärarna på dessa prestigeskolor skiljer sig från resten av lärarkollektivet och framför allt från sina kollegor på de fristående skolorna. På friskolorna jobbar i högre grad unga, oerfarna lärare med svagare studiemeriter, enligt studien. På de kommunala prestigeskolorna är också fast anställning regel medan tidsbegränsade anställningar är vanligare på friskolor.
Statistiken vittnar om en klyvning av yrkeskåren som Emil Bertilsson tror kan skada professionen i förlängningen.
– Risken är att det skapas ett a- och ett b-lag som inte känner att de har så mycket gemensamt. Om yrkesvillkoren varierar allt för mycket kan det vara svårt att ha en gemensam strategi eller linje, tror han.
Man kan inte tala om statusskillnader bland lärare utan att nämna något om utvecklingen för kåren som helhet. Det talas ständigt om att läraryrket har tappat i status. Man kan förstås hävda att status är ett subjektivt begrepp som varierar utifrån perspektiv och sammanhang. Men när yrken ska rangordnas är folk förvånansvärt överens, enligt sociologen Ylva Ulfsdotter Eriksson vid Göteborgs universitet.
– Människors uppfattningar speglar en rådande tankestruktur i samhället, värderingar som människor delar, säger hon.
Och i allmänhetens ögon har läraryrket tappat i status. Det märks om man jämför svenska enkätundersökningar från olika tidsperioder. Hon kopplar det till hur läraryrkets innehåll har förändrats. Till exempel har maktförhållandet mellan lärare och elev förskjutits.
– Gränsen mellan skola och hem har också luckrats upp. Yrket har blivit mer omhändertagande än ett kunskapsförmedlande, upplever hon.
Det finns alltså belägg för sjunkande status. Och om det är någon lärargrupp som har tappat mer än andra så är det tyvärr gymnasielärarna. Det började i och för sig från en hög nivå. Gymnasielärarens föregångare, läroverksläraren, tillhörde nämligen den intellektuella eliten i sin läroverksstad, enligt Emil Bertilsson.
– Många var prästsöner med en lång akademisk utbildning som de hade krönt med en avhandling i sitt ämne. De kombinerade ofta läraruppdraget med någon officiell funktion, till exempel som politiker.
Nu är det kanske inte rättvist att jämföra gymnasieläraren med läroverksläraren rakt av. Det svenska utbildningsystemet har förändrats rätt mycket på hundra år. Gymnasiet är inte längre någon elitutbildning utan vänder sig till massorna och kåren av gymnasielärare har expanderat från en exklusiv klick till att omfatta tiotusentals personer.
Men den negativa trenden har fortsatt fram till våra dagar, till exempel när det gäller gymnasielärarnas akademiska meriter. År 1978 fanns det mer än 1 700 lektorer i gymnasieskolan. År 2008 fanns det knappt 170. Och den förändringen har skett samtidigt som utbildningsnivån hos resten av befolkningen har stigit.
Gymnasielärarna har också mist sin särställning i förhållande till övriga lärarkategorier, enligt Emil Bertilsson.
– De har kommit att likna andra lärare mer och mer. Bland annat har löneskillnaderna i förhållande till lärarna i grundskolan minskat.
Han kallar det för en homogenisering av lärarkåren och den märks redan på lärarutbildningen.
Traditionellt sett har blivande ämneslärare rekryterats från högre sociala skikt i samhället och haft bättre gymnasiebetyg än studenter på utbildningar mot lägre åldrar. Men skillnaden har minskat eftersom andelen studenter med låga gymnasiebetyg har ökat mest på just ämneslärarprogrammet.
En dyster utveckling för gymnasieläraryrket. Men hur viktigt är det för lärarna själva att ha ett statusyrke? Räcker det inte att de själva känner sig nöjda med sitt jobb? Nej, status har betydelse, enligt Ylva Ulfsdotter Eriksson.
– Det påverkar hur man blir bemött av andra, till exempel om ens yrkeskunskaper respekteras. Statusskalan speglar i mångt och mycket klasskalan och visar vilka som har inflytande i samhället, konstaterar hon.
Vad kan man då göra för att höja gymnasielärarnas status igen? Emil Bertilsson tror att höjd lön i förhållande till andra yrken är viktigt. Men framför allt handlar det om att återupprätta förtroendet för lärarkåren, menar han.
– Lärarna måste få fokusera på den professionella kärnan. De måste ges möjlighet att förkovra sig i sina ämnen och fokusera på sin undervisning i stället för att göra en massa annat.
Per Hagström