Hur gör man med en elev som inte kan läsa på förpackningen? Går det att tävla i matlagning? Och hur utmanar vi dem som är extra duktiga? Frågorna är många och svaren ännu fler när Sollentunas lärare träffas för att inspirera varandra.
Varför var eleverna mer motiverade den här gången jämfört med förra året när du hade samma planering av lektionen?
Frågan ställs av Mona Öhman, en av fem lärare i hem- och konsumentkunskap som sitter samlade vid ett stort bord.
– Svårt att svara på. Jag gissar att det nog beror på att elevgruppen var annorlunda den här gången, säger Eva Eriksson.
Lärarna resonerar tillsammans kring en lektionsplanering om tallriksmodellen. Kortfattat handlar det om att eleverna i sjuan ska skapa den bästa tallriken för en idrottande ungdom. De ska utgå från pasta och köttfärssås och får välja vilket recept och vilka livsmedel de vill använda. Det är Eva Eriksson från Gillboskolan som delar med sig av sina erfarenhet från lektionen.
Temat för dagens träff är tillgänglig skola. Mona Öhman berättar om en elev som har mycket svårt att arbeta när någon tittar på vad hen gör. Hon undrar hur man skulle kunna inkludera den eleven i uppgiften.
Camilla Östergren, som är lärare här på Edsbergsskolan, har ett tips:
– Vi hade en elev en gång som fick filma sig själv. Sedan kunde vi titta på metoderna i matlagningen. Det bedömde vi som viktigare än hur själva maträtten smakade, berättar hon.
Diskussionerna övergår sedan i hur alla ska kunna utmanas av att laga den bästa måltiden för en idrottande ungdom.
– De som är duktiga läser på förpackningarna och de reflekterar över vilka val de gjort utifrån hälsa, ekonomi och miljö, säger Eva Eriksson.
– Jag har elever som inte kan läsa på en förpackning. Jag har till exempel särskoleelever integrerade, berättar Mona Öhman.
– Då kan någon annan läsa för dem och så får de resonera över sina val till maträtten, tipsar Eva Eriksson.
Inslaget med tävling i lektionen intresserar lärarna. Priset till den som skapar den bästa tallriken är äran. Slutresultatet, själva rätten, dokumenteras med text och foto, berättar Eva Eriksson.
– Möjligen är killarna mer sporrade över att det är tävling, men det är egentligen inte så upphaussat, säger hon.
Dagens träff ingår i Sollentuna kommuns modell för lokal utveckling. Syftet är att stärka det kollegiala samarbetet och lärandet mellan olika skolor. Varje termin är det tre till fyra träffar för varje ämne.
Annica Sund, som är förstelärare i hem- och konsumentkunskap, har extra ansvar för innehållet under träffarna. Hon är också lite av en samtalsledare runt bordet och ser till så att alla blir delaktiga.
I dag är det också hon som bidrar med kaffebröd. Termosar och kanelknäckekakor står framme på ett bord. Och i salen surrar tvättmaskinen som är full med diskhanddukar.
Danes möte inleddes med att alla kort fick berätta om en lektion och sedan föll valet på den om tallriksmodellen. En övergripande fråga för nätverket är att få till en rättvis och likvärdig bedömning i de olika skolorna.
– Vi måste ha samsyn kring förmågorna och kunskapskraven så att vi bedömer samma saker. Man hör ibland från eleverna att de tycker att kompisarna får högre betyg på någon annan skola. Genom att diskutera betyg kan vi få så likvärdig bedömning som möjligt, säger Annica Sund.
En rektor eller biträdande rektor är också med på träffarna. För hem- och konsumentkunskap är det Katarina Österberg, rektor vid Sofielundsskolan. Hon har i dag suttit med sex lärare i den andra hkk-salen.
– Förra året var jag med bildlärarna. Det är värdefullt att få den här inblicken då jag inte är ämnesexpert. Förslaget om att ha de här träffarna har kommit från lärare i praktiskt estetiska ämnen då de ofta saknar kollegor i sina ämnen, säger hon.
Kaffet är slut och ingen vill ha någon mer av Annica Sunds kanelknäckekakor. Med andra ord så börjar dagens träff lida mot sitt slut efter nära två timmars diskussioner.
Nästa gång är det möte i Sofielundsskolan. Då ska lärarna få följa en lektion i en åttondeklass. Sedan ska de resonera kring och jämföra hur de skulle ha bedömt olika moment.
Andrea Silier, lärare i hem- och konsumentkunskap vid Sollentuna musikklasser, är nöjd med dagens möte.
– I det här forumet kan man säga saker och veta att de andra förstår. Man får nya synvinklar och man kan utveckla sin undervisning. I de här mindre ämnena har vi inte alltid en kollega.
Hon har också fått med sig några tips.
– Jag tar med mig att man kan skriva upp olika begrepp och att jag kan visualisera och lägga till med en bild bredvid ordet. Det gör nog att fler elever förstår bättre och lär sig mer.
Björn Andersson