Elever med autism har det ofta svårt i skolan. Som rektor måste man våga gå utanför de vanliga ramarna för att ge varje elev bäst förutsättningar, menar Agneta Hell på Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Sedan drygt tvåår tillbaka får inte elever med autism, men som saknar utvecklingsstörning, gå i särskola. Nya skollagen, som trädde i kraft 1 juli 2011, är tydlig: Den som inte har någon utvecklingsstörning ska gå i grundskola och gymnasieskola.
För många elever har flytten från särskola till vanlig grundskola varit svår, säger Agneta Hell, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.
– Ingen var väl riktigt förberedd på att det skulle gå så snabbt och det är många barn som har farit illa i det här bytet. Plockar man ut en elev från särskolan kan man inte tro att det fungerar i en vanlig stor klass om man inte gör anpassningar, säger hon.
Det var visserligen inte alla elever med autism som gick i särskolan tidigare – men många gjorde det även om de inte hade en utvecklingsstörning. En anledning är att särskolan tidigt anpassade sin pedagogik efter de eleverna, menar Agneta Hell.
– Många elever svarade bra på den här tydliggörande pedagogiken som man började använda på 80-talet. Och därför valde många föräldrar att ha sina barn i särskolan i stället för i en icke fungerande vanlig skola.
Det fanns dock en farhåga: att eleverna skulle bli understimulerade. När skollagen skrevs om drogs därför en skarp gräns vid en iq-nivå på 70, som är gränsen för utvecklingsstörning. En elev som har högre iq ska gå i vanliga grundskolan, en som har lägre erbjuds att gå i särskola.
Det här tycker Nicklas Mårtensson, ombudsman på Autism- och Aspergerförbundet, är en konstlad gräns.
– Skillnaden mellan att ha iq 67 eller 73 säger inte så mycket – det svarar inte på frågan om vilka förutsättningar en elev har att klara grundskolans kursplan jämfört med särskolans.
Han förklarar det så här: Människor med autism har ofta en väldigt ojämn begåvningsprofil. Någon som ligger på en iq-nivå strax över gränsen för utvecklingsstörning, säg 73, kan ha väldigt svårt för sådant som grundskolans kursplan ställer krav på, till exempel abstraktion, begreppslig förmåga och metakognition. Medan en person som har en iq-nivå på till exempel 68, och har en mycket jämnare begåvningsprofil, kan ha det mycket lättare.
– Det är så djupa dalar och höga toppar med autism. Då kan en sån här gräns slå väldigt fel, säger han.
Autism- och Aspergerförbundet jobbar nu på att ändra skollagen så att elever med autism åter ska få möjlighet att gå i särskolan – om de behöver det.
– Vi menar att eleven ska få gå i den skola som den har bäst möjligheter att utvecklas i. Är det grundskolan är det jättebra – är det grundsär-skolan så ska den möjligheten finnas.
Agneta Hall på SPSM tycker att den nuvarande principen är rätt – att den som inte har en utvecklingsstörning ska gå i vanliga grundskolan. Men då måste också skolorna anpassa sig efter den nya elevgruppen.
– Som rektor har man varit lite rädd att göra något utanför den vanliga ramen och man har tolkat principen ”en skola för alla” så att alla ska gå tillsammans. Till exempel plockade man bort särskilda undervisningsgrupper eftersom det inte var gångbart i Sverige, och så satte man inte in något annat i stället.
En undersökning som Autism- och Asperger-förbundet gjorde bland sina medlemmar i våras visar att många av eleverna med autism har blivit hemmasittare. En tredjedel av de föräldrar som besvarade enkäten uppgav att deras barn stannat hemma från skolan helt och hållet under en längre period – eller regelbundet i vissa ämnen – på grund av situationen i skolan. Den främsta orsaken var bristande autismkompetens hos personalen i skolan.
Flera andra undersökningar bekräftar bilden av att elever med autism har det tufft i skolan.
Förra året gjorde Skolinspektionen en kvalitetsgranskning av skolsituationen för elva elever på fyra skolor i Oskarshamns och Sollentuna kommun. Resultatet visar att skolorna ofta inte gör fullständiga utredningar, och att konsekvensen av det blir att de insatser som görs grundar sig på generell kunskap om vad elever med autism kan ha för behov – snarare än vad den enskilda eleven behöver. Skolinspektionens slutsats är att personalen i skolan behöver fördjupad kunskap för att kunna möta varje elevs individuella behov. Myndigheten menar också att det måste göras bättre utredningar och att skolorna i större utsträckning måste ta hjälp av elevhälsan.
Både Nicklas Mårtensson och Agneta Hell pekar på behovet av bättre kartläggningar av varje enskild elevs behov.
– Det finns inte en elev som är den andra lik. Man har samma grundsvårigheter, men sedan är det väldigt olika hur stora svårigheter man har. Rättvisa för de här eleverna är att få det man behöver – inte att få likadant som andra, säger Agneta Hell.