Främlingsfientlighet och rasism ska inte förekomma i skolan. Men trots lagstöd är det inte självklart hur rasistiska uttryck ska bemötas i klassrum och korridorer. Det menar Emma Arneback, lärare och forskare vid Örebro universitet.
Tisdag 25 mars 2014. Ett 50-tal elever på Globala gymnasiet i Stockholm blockerar ingången till skolans entré för att förhindra SDU, Sverigedemokratisk ungdom, från att besöka skolan. Elevkören skanderar ”Inga rasister på våran skola” och håller upp lakan med texter som ”No passarán” och ”Backa nassesvin”.
Med anledning av vårens och höstens val hade skolans rektor bjudit in SDU och de andra riksdagspartiernas ungdomsförbund samt Unga Feminister för att ha bokbord. Som brukligt är. Att ordna bokbord eller politiska debatter är något som rektorer och lärare på landets gymnasieskolor ofta gör som ett led
i undervisningen och det demokratiska uppdraget, särskilt när det är valår.
Men frågan om yttrandefrihet har blivit mer komplicerad för skolor att hantera de senaste åren. År 2006 infördes nya lagar som skulle göra det lättare att förhindra kränkningar i skolan och nu är såväl diskrimineringslagen som skollagen tydlig med att det råder nolltolerans mot diskriminering av elever på grund av etnicitet. Emma Arneback, lektor vid Örebro universitet, menar att den nya lagstiftningen har fått oanade konsekvenser. I praktiken har det blivit svårare för lärare att föra viktiga diskussioner i klassrummet.
– Lagstiftningen ger å ena sidan råg i ryggen att verkligen stoppa kränkande uttryck. Men å andra sidan kan den medföra att lärare und-viker att ge utrymme för frågor som är svåra av rädsla för att göra övertramp, säger hon.
För två år sedanblev Emma Arneback klar med sin avhandling om bemötande av främlingsfientliga uttryck i gymnasieskolan. Genom att analysera skolors likabehandlingsplaner kunde hon visa att lagstiftningen tolkas på olika sätt på olika skolor och att det avspeglar sig i vilka samtal som förs i klassrummet.
– Om en elev till exempel säger ”ut med alla invandrare” så måste man som pedagog förhålla sig till det och avgöra om någon i klassrummet blir kränkt. Det låter enkelt men egentligen är ”kränkt” ett väldigt poröst begrepp. Hur ska man veta att någon blir kränkt?
Av rädsla för att bryta mot lagen finns det en risk att lärare undviker att bemöta uttryck och åsikter bland eleverna. I stället för att prata om det väljer man bort samtalet helt och hållet, menar Emma Arneback.
När Emma Arneback träffar lärare frågar de ofta hur de ska hantera att de dels har ett demokratiskt uppdrag och dels en skyldighet att se till att ingen utsätts för kränkningar. En ekvation som kan bli än mer komplex beroende på situation och vilken elevgrupp läraren har framför sig. Emma Arneback tror att det måste finnas ett pågående samtal om värdegrundsfrågor på skolan och råder lärare att ta stöd både i lagstiftningen och bland kollegor för att öka sin egen medvetenhet.
– För den enskilda läraren handlar det om att skaffa en uppsättning didaktiska verktyg att välja mellan för att kunna göra kloka val i stunden. Man kan jobba med normkritik, ha värderingsövningar och demokratiska diskussioner. Men i vissa lägen, om någon uttrycker sig hatiskt, kanske man måste avbryta. Att undvika en diskussion kan också vara ett didaktiskt val.
Rasism och främlingsfientlighet är inte något som nödvändigtvis behöver komma från eleverna själva. Emma Arneback menar att det kan finnas skäl att fundera lite bredare kring vad rasism innebär och att det ibland handlar om ett strukturellt problem på skolan.
– Ta lärares förväntningar på vissa elevgrupper och hur man talar om elever till exempel. ”Det går bra för Mohammad FAST han är invandrare” eller ”Vi har ju SÅDANA elever” i betydelsen mångkulturella och därmed lågpresterande grupper. Det här är saker vi lärare måste reflektera över, arbetet är inte bara riktat mot eleverna.
Emma Arneback är ändå hoppfull och menar att skolan har alla förutsättningar att jobba framgångsrikt med att komma tillrätta med strukturella problem såväl i skolan som i samhället. Bara det faktum att skolan faktiskt har ett demokratiskt uppdrag gör att vi kommit långt i Sverige.
– Även om det finns en osäkerhet kring begreppen, kring vad vi får säga och inte så har vi ändå en medvetenhet kring de här frågorna, vi förstår allvaret. Och det finns en ambition hos många i skolan att skapa en god grund för demokrati.
Annars är detjust tystnaden som Emma Arneback är mest orolig för. Att rektorer blir rädda för att det ska uppstå demonstrationer, upplopp och bråk i samband med bokbord och debatter – som vid Globala gymnasiet nyligen – och därför väljer att avstå helt. Att vissa frågor därmed flyttas ut från skolan och den politiska diskussionen neutraliseras.
– Men om ingen får komma – vad händer då med den politiska diskussionen i skolan?
Text: Ulrika Sundström