Får en elev och en skolsköterska prata om känsliga saker utan att berätta det för barnets föräldrar? Frågan är komplicerad och inte lätt att besvara med ett ja eller nej.
Elever berättar ofta om känsliga och privata förhållanden för skolpersonal. Överväganden i sekretessfrågor som då behöver göras är inte alltid självklara. Ett sätt att hålla sig ajour i dessa frågor är att läsa Justitie-ombudsmannens avgöranden.
Två ärenden belyser viktiga principiella frågor: Vilken sekretess som gäller mellan vårdnads-havare och barn, och om det krävs samtycke från vårdnadshavaren för att föra vidare sekretessbelagda uppgifter.
I det första fallet hade en elevs pappa anmält en skolsköterska. Skolsköterskan hade haft flera samtal med hans barn, bland annat om elevens hemförhållanden, utan att pappan – som var vårdnads-havare – hade fått veta det.
Kommunen och skolsköterskan menade att samtalen ägde rum för att stötta eleven i en pågående vårdnadskonflikt. Enligt dem var det viktigt att eleven fick prata med skolsköterskan utan att uppgifter om att samtal fördes – eller sam-talens innehåll – behövde röjas för vårdnadshavaren.
Det andra ärendet handlade om två elever med omfattande frånvaro. Klassläraren hade bett skolsköterskan att prata med eleverna och vid samtalen kom det fram att det var bråk i hemmet. Eleverna, som var elva och tolv år gamla, samtyckte till att skolsköterskan berättade för klassläraren om det som hade framkommit i samtalen.
När mamman fick veta det anmälde hon skolsköterskan till Justitieombudsmannen och menade att skolsköterskan hade brutit mot tystnadsplikten genom att föra uppgifterna vidare till klassläraren utan hennes samtycke.
Enligt föräldrabalken har vårdnadshavaren rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Men barnets synpunkter och önskemål ska beaktas – allt mer ju äldre och mognare barnet är.
Enligt offentlighets- och sekretesslagenär huvudregeln att ett barn skyddas av sekretess – även i förhållande till sin vårdnadshavare. Men sekretessen gäller inte i de frågor där vårdnadshavaren, enligt föräldrabalken, har rätt och skyldighet att bestämma. Endast i vissa undantagsfall är sekretesskyddet mer långtgående. Om barnet kan lida betydande men när en uppgift lämnas ut till vårdnadshavaren, då skyddas barnet av sekretess – oavsett ålder och mognad. Mer långtgående sekretess kan också vara direkt reglerad i lag.
När sekretess inte gäller i förhållande till vårdnadshavaren, är det vårdnadshavaren som ensam – eller tillsammans med barnet beroende på barnets ålder och mognad – förfogar över sekretessen.
I det första fallet konstaterade Justitieombudsmannen att det fanns en konflikt mellan vårdnadshavarna. Det fanns dock inte skäl att anta att barnet skulle komma att lida betydande men om pappan fick information om de samtal som pågick mellan dottern och skolsköterskan. Att dottern hade sagt till skolsköterskan att det skulle vara obehagligt om pappan fick veta var inte tillräckligt för att undanhålla uppgifterna. Justitieombudsmannen ansåg att skolsköterskan borde ha inhämtat samtycke från pappan för att föra samtal med dottern och att skolsköterskan dessutom borde ha informerat honom om vad som framkommit vid samtalen.
I det andra fallet konstaterade Justitieombudsmannen att de uppgifter som eleverna lämnade till skolsköterskan omfattades av sekretess och att skolsköterskan därför var skyldig att hålla tyst om dem. Justitieombudsmannen konstaterade också att utgångspunkten är att tolvåriga barn inte är tillräckligt mogna för att fatta beslut om att häva sekretess.
Det hade heller inte framkommit att barnen var så mogna och utvecklade att de själva kunde disponera över sekretessen. Justitieombudsmannen ansåg därför att det krävdes samtycke från barnens vårdnadshavare för att föra uppgifterna vidare från skolsköterskan till klassläraren. Däremot var det korrekt att skolsköterskan hade efterfrågat flickornas ståndpunkt i saken.
Sekretess mellan barn och vårdnadshavare kan således studeras utifrån följande frågor:
1. Vem disponerar över sekretessen? Barnet? Vårdnadshavaren?
2. Är det fråga om barnets personliga angelägenheter som föräldern enligt föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i?
3. Skulle barnet lida betydande men om vårdnadshavaren fick information?
4. Finns det någon uttrycklig lagregel som innebär sekretess mellan barnet och vårdnadshavaren?
De båda fallen som redovisats här visar att när det gäller barn upp till tolv år är utgångspunkten att de inte själva disponerar över sekretessfrågan. I lagen finns det inga regler om var åldersgränsen går, utan det måste göras en bedömning av barnets ålder och mognad. Regelverket innebär att barn får ett större sekretesskydd gentemot sina vårdnadshavare ju äldre och mognare han eller hon är. Naturligt är att ungdomar ska ha rätt till ökad integritet, även gentemot sina vårdnadshavare, med stigande ålder. Men det behöver också tas med i bedömningen att en vårdnadshavare kan behöva information för att se till att barnet får rätt stöd.
För att kunna hantera sekretessfrågorna korrekt är det klokt att regelbundet utbilda sig och sin skolpersonal i dessa frågor och skaffa sig experthjälp vid tveksamheter. Instuderingsmaterial finns även på Skolverkets hemsida, Vårdnadshavares och föräldrars rätt till information och inflytande och Vägledning för elevhälsan.