Stor glädje, en hel del nerver och en gnutta svett och tårar. Så kan man sammanfatta invigningen av Kulturskolan på stan i Luleå, då elever och lärare flyttar ut på gator och torg.
Årets första sommardag anländer precis i tid till invigningen av Kulturskolan på stan i Luleå. Vanligtvis brukar eleverna och lärarna, som uppträder utomhus, frysa rätt rejält under de tre dagarna som evenemanget pågår varje år. Någon gång har de fått ställa in på grund av spöregn. Men nu gassar solen snällt från molnfri himmel. På den nyuppbyggda scenen mitt i centrum sitter Hanna Lassi, 15, med en gitarr i knäet. Hon och några andra tjejer ska spela saxofon och nerverna börjar kännas av lite grann.
– Jag är mest rädd för att tonerna ska bli dåliga, säger hon.
Under dagen kommer elever från olika klasser och skolor i områdena Hertsön, Örnäset och Skurholmen, att mötas och uppträda på scenen tillsammans. De yngsta går i tvåan och de äldsta i gymnasiet. De har repat på olika håll men nu är det dags att sätta ihop hela programmet, i skarpt läge, inför en delvis främmande publik.
– Vissa tycker att det är lite läskigt, men de blir tryggare för varje gång. Det här är ett sätt för eleverna att få synas, utvecklas och befästa vad de kan, säger musikläraren Anders Bergsjö.
– En del av deras lärande handlar ju om att upptäcka hur de själva fungerar och vad som händer i olika situationer.
Det rutinerade lärarteamet, som har hållit i utomhusprogrammet i många år nu, har fullt upp att fixa med instrument, mikrofoner, sladdar och mixerbord in i det sista. Dansläraren Helén Nilsson, för dagen konferencier, och musikläraren Maria Viklund, gör en snabb avstämning.
I köpcentrumet strax intill sitter musikläraren Åsa Gustafsson och väntar på sina elever som ska uppträda här. Det är oroväckande tomt i de svala, luftkonditionerade lokalerna men Åsa Gustafsson hoppas att det ska komma lite folk och lyssna.
– Det brukar det alltid göra, säger hon.
Under de tre dagarna visar Kulturskolan upp sig på olika scener, inne och ute, med musik, dans, drama och bild. Finalen är en stor karneval, då förskoleklasser och ettor tågar genom staden, och avslutas med allsång i parken.
Först ut på utomhusscenen är Oscar Sundbaum, 12 med piano och sång. Lite senare ska han också vara med i ett dansnummer. Han är inte det minsta nervös, säger han, när han sitter redo vid pianot. Helén Nilsson kliver upp på scenen och hälsar alla välkomna. Oscar Sundbaum kör två låtar och börjar med U2:s With or without you. Lärargänget är med och kompar med rektor Joakim Hellgren på elgitarr. Näst på tur är ett gäng från 6A i Furuparksskolan som river av ett par rocklåtar. Applåderna rungar.
Nu har det blivit dags för Hanna Lassi att inta scenen tillsammans med Michelle Wiklund och Vaileth Hedmanh. Saxarna glänser i solen mot deras svarta kläder och tonerna sitter perfekt.
Helén Nilsson står bredvid scenen och tränar danssteg i sista stund med ett par elever som snart ska upp och bugga.
– Visst är det härligt! säger hon och nickar glatt mot mig.
– Alla kör sin grej.
En tjej i gymnasiet sjunger solo. Helén Nilsson passar på att berömma hennes mod och låten heter passande nog Brave. På slutet tappar hon orden, kör vidare ändå men är ledsen när hon kliver av scenen. En av musiklärarna är genast framme och tröstar.
Det har blivit tjockt med folk i publiken nu. Längst fram står två ivriga klasser med tvåor och treor redo för körsång. Tiden har valts så att föräldrar som jobbar ska kunna komma förbi och lyssna under lunchen. Mobiler och paddor höjs i luften. Lokalpressen är också på plats.
Repertoaren innehåller allt från smäktande ballader, pop, rock, barnvisor och utdrag från en kabaré på tema Vilda Västern med linedans och bugg. Från vissa i publiken syns en och annan tår sippra nerför kinderna.
Före detta kommunalrådet Karl Petersen, i folkmun kallad Kalle P, cyklar förbi vid två tillfällen och gör tummen upp. Anders Bergsjö kallar honom för »kulturens riddare«. Han har alltid prioriterat kulturen och dess värde för demokratin och är en av dem som sett till att Kulturskolan här är avgiftsfri.
Varje år möter Kulturskolan ungefär 8 000 elever i kommunen, ute i skolorna och i kursverksamheten. Att uppträda ute på stan är ett tillfälle för hela verksamheten att visa upp sig och skapa möten med andra i samhället. Att skapa olika kulturella möten är en viktig del av verksamheten, som gör det möjligt för barn och unga att få uttrycka sig och göra sina röster hörda.
Hanna Lassi, Michelle Wiklund och Vaileth Hedman tar en paus i skuggan i gränden. De är nöjda och tycker att det har gått bra hittills.
– Men de svåraste låtarna är kvar, säger Hanna Lassi, som fortfarande är lite nervös.
Helt i onödan, visar det sig.
Efter två timmar är hela programmet över. Punktligare än förväntat, säger Anders Bergsjö. Publiken och artisterna har börjat droppa av och det är dags att montera ner scenen och packa ihop all utrustning. Efter lunchen ska Maria Viklund repa med orkestern inför morgondagen.
Lärargänget är nöjda med dagen.
– Det märks att eleverna växer av att få bli sedda, säger Helén.
– Att barn och unga ska synas mer i samhället har blivit som ett mantra för mig, som jag passade på att upprepa från scenen med jämna mellanrum.
– Helt underbart, säger musikläraren Dag Lindberg och ler stort.
– Det här betyder så mycket för alla.
Inne i centrumet står Åsa Gustafsson på en stege och monterar ner sladdar från väggen. Föreställningen är över, eleverna har gått hem och publiken uteblev tyvärr, konstaterar hon.
– Det är så det är när det är vackert väder ute. Men vi är nöjda ändå. Eleverna var jätteduktiga.
Text: Maria Nöjd