Stereotypisk poängjakt

Etniskt svenska medelålders män tycks vara politikens norm. Det konstaterar niorna på Kärraskolan när de bildanalyserar årets valkampanj.

Jag är Stefan Löfven!

Vi hinner knappt kliva in på Kärraskolans område för att påminnas om att det nyss var val. Några barn som leker på skolgården har intagit rikspolitikernas roller. Inomhus, en trappa upp kommer den socialdemokratiska ledaren på tal igen en timme senare. Då i egenskapen av »vit person utan religiösa symboler« under en normkritisk bildanalys.

– Moderaterna kan ju inte vara det. De har ju Kristdemokraterna i Alliansen, säger niondeklassaren Rang Amin.

Vid bordet bredvid nämns partiledaren för Feministiskt initiativ.

– Gudrun Schyman får vara nummer elva! säger Erik Gefvert.

Hon definieras därmed som »en kvinna med svensk bakgrund som har hög position i samhället«.

I Göteborgsstadsdelen Kärra låter bildläraren Matilda Åhall valet leva vid­are några veckor till. Under terminen har eleverna jobbat med att skapa egna partier och valkampanjer. För att få en större förståelse för hur det går till får eleverna göra bildanalys av kampanjmaterial. De har samlat in sådant som kommit i brevlådan eller som de hittat på annat håll. Foldrar, broschyrer och flygblad.

I dag är det poängjakt i genus och normkritik. Lektionen inleds med att eleverna får ett papper framför sig, innehållandes 18 stereotyper.

– Vi ska titta efter normer och normbrott, säger Matilda Åhall.

Efter en snabb genomgång har alla fått på sig normglasögonen. De ögnar igenom materialet och har post it-lappar till hands för att markera vilken bild som passar bäst in på stereotypen. Jessica Johansson och Anton Nilsson stöter snart på patrull när de ska hitta en »homosexuell man som har hög position i samhället«.

– Matilda! Hur ska man se att någon är homosexuell? säger Anton som får fundera lite innan han försöker sig på ett svar på sin egen fråga.

– I filmer har homosexuella alltid tajta byxor och så …

Det mynnar ut i en diskussion om det skulle kunna vara en norm eller inte. Samtidigt, ett par meter ifrån, är eleverna vid punkten »en man i medelåld­ern som ser manlig ut«. Det var lättare att hitta.

– Reinfeldt! utbrister Laura Morales Rojas som kan välja bland en drös välklädda medelålders män hon har framför sig på bordet.

Matilda Åhall använder sig av Bryt!, ett metodmaterial som RFSL Ungdom och Forum för levande historia har tagit fram. I det finns poängjakten och andra övningar som används för att komma åt fenomen som homofobi och rasism. Hon tycker poängjakten passar perfekt i bildundervisningen, eftersom det kan användas till att synliggöra normer i estetiska uttryck. Valmaterialet är tacksamt då det ger en bild av samhällets maktstrukturer och vilka som har höga positioner.

– Att vi jobbar med valet handlar om att börja bygga upp en djupare förståelse för esteticerade budskap. Eleverna möter ju så otroligt mycket text- och bildbudskap hela tiden som de ska kunna tolka och genomskåda, säger Matilda Åhall.

Efter lite tid att gå igenom punkterna gruppvis är det dags för diskussion i hela klassen. Matilda Åhall slänger ut frågan om vad som var lättast att hitta. Det visar sig att det förutom medelålders män var lätt att hitta en svensk kvinna med hög position i samhället. Gudrun Schyman såväl som centerpartisten Annie Lööf nämns. Men det var flera stereotyper som var svåra att hitta. Tuffast var kanske »en mörkhyad homosexuell man«.

– Vi har inte hittat någon, erkänner Erik Gefvert.

Snart har slutsatsen dragits att det är få med utländsk bakgrund i kampanjmaterialet och till övervägande del män.

– Det hade jag inte tänkt på innan, säger Nellie Johansson senare.

– Och väldigt få tjejer som är högt uppsatta, konstaterar bordskamraten Antonia Ohlsson.­

Med den nya insikten fortsätter eleverna jobba på sina egna valkampanjer. Alla har gjort en skiss på en enkel valaffisch och ska gå vidare till att antingen göra en ny, mer utvecklad affisch eller försöka nå fram till sina väljare på andra sätt. Till exempel genom en valfilm. På svensklektionerna skriver de tal och den ämnesövergripande uppgiften avslutas med att niorna ska sälja in sitt budskap till femteklassarna som får rösta.

Hälsopartiet har redanbörjat fundera över könsrollerna. Det kanske var lite väl mycket killar på det första utkastet till valaffisch?

– Vi måste ha mer tjejer, det är ju lika många tjejer som spelar fotboll som killar, säger Alex Eskander Azar och pekar på skissen med urklippta bilder på manliga fotbollsspelare.

– Så inte folk tänker »varför är det bara killar?«.

Matilda Åhall frågar Hälsopartiet hur de kan öka kvaliteten på sin affisch om de jämför med en glansig broschyr från Centerpartiet som hon håller i handen. Gruppen inser snart att de missat något grundläggande, att visa upp politikerna.

– Vi kan också göra så, ta bilder på oss tre. Sen kan vi ha en bild på någon idrott­are också, säger Alex Eskander Azar.

Då partiledningen består av Alex, Johanna Albo och Lova Mellegård var problemet med könsrepresentationen löst. Det är bara att lägga till en bild på en manlig idrottare. Eleverna kilar iväg och tar porträttbilder mot en ljus vägg.

Matilda Åhall medger att det finns en risk för att reproducera stereotyper när eleverna får lyfta fram dem. Därför kommer eleverna framöver att få berätta varför de har valt att följa normen när det gäller olika tillhörigheter eller varför de har valt att bryta mot den.

– De måste hantera normen på ett eller annat sätt och förklara hur de tänkt när de gör det.

Hon tycker inte det är svårt att arbeta med att motverka traditionella könsroller i bildämnet. Matilda Åhall ser en koppling mellan undervisningen och samhället i stort och att diskussioner om könsföreställningar och andra normer därför har en naturlig plats på bildlektionerna.

– Jag tänker att alltihop hela tiden måste handla om i vilken utsträckning eleverna är deltagare och medskapare av hela samhällsbilden.

För henne är det en självklarhet att lyfta fram kvinnliga konstnärer, även om hon tycker det är lurigt. För om eleverna får lära sig att kvinnliga konstnärer är lika kända som männen får de en världsbild och kulturgrund som inte stämmer med samhällets.

– Vi pratar ju om av vilken anledning det saknas en viss typ av människor som konstnärer, till exempel kvinnor. Men jag tycker ändå inte att jag kan undervisa som om att de här kvinnorna är lika kända som männen eller strunta i att Picasso och Leonardo da Vinci är mycket mer kända än Frida Kahlo och Helene Schjerfbeck.

Fempartisystemet såg sitt slut när Miljöpartiet tog sig in i riksdagen 1988. Här inne lever det vidare, då det är fem grupper som flitigt jobbar för att locka femteklassarnas röster. Eleverna sitter lutade över borden, diskuterar, ritar och skriver ned. Socialpartiet vill vara motsatsen till de etablerade partierna och ska göra en parodi av Sverigedemokraternas reklamfilm. Hälsopartiet vill satsa på idrott, Elpartiet på miljövänlig el. Rättvisesocialisterna vill höja »socialpengarna« och jobba för jämlikhet. Gruppen som sitter bredvid dem, det miljöfokuserade Promenanterna som vill att folk ska promenera mer, inser också att det är bra att lyfta fram jämlikhet. Bildanalysen tycks ha väckt nya tankar.

– Det gör det tydligt att vi inte är ett så jämlikt samhälle som vi tror att vi är, säger Jessica Johansson.