Det är få lärare i moderna språk som blivit förstelärare. Kommunerna satsar främst på områdena räkna, skriva och läsa. Men de finns trots allt – och Alfa har talat med tre av dem om hur de ska utveckla språkundervisningen på sina skolor.
”Vi behöver samarbeta mer mellan stadierna”
Yvonne Andersson, Uddevalla gymnasieskola, Agneberg. Lärare i spanska och tyska.
Vad ska du göra?
– Det jag vet säkert är att jag ska leda ämneskonferenser i moderna språk. Alla språklärarna på de fem gymnasieskolorna i kommunen ska träffas två gånger per termin. En viktig arbetsuppgift för försteläraren är att motverka avhoppen i språk och att få fler elever att bli entusiastiska för sina språkstudier. Några gånger ska bara förstelärarna träffas för gemensamma konferenser om mer övergripande frågor.
Varför blev du utsedd, tror du?
– Jag går redan ett nordiskt masterprogram i språkdidaktik. Där tar vi bland annat upp hur man använder litteratur i språkundervisningen och hur man bedömer muntlig språkfärdighet. Jag har också två utbyten i gång med Spanien och Tyskland och är internationell koordinator för ett Comeniusprojekt.
Får du någon nedsättning i tjänsten?
– Tills vidare får vi ingen nedsättning. Vi ska jobba mer.
Vad har språklärare för speciella behov?
– Språk är verkligen färskvara. Man måste hålla ämneskunskaperna väldigt levande som språklärare. Det gäller språket, men också kultur, litteratur, samhälle. Man behöver ha gnistan i sig själv för att tända andra, kanske mer än andra lärare. Många säger att elevernas kunskaper har sjunkit och att det blir för svårt att använda autentiska texter eller filmer i undervisningen. Men jag hade en sån kurs, och det gick! Det är mycket som går, men man måste övervinna trösklarna inom sig. Ibland är det man själv som är sin värsta fiende.
– Att bara lära sig grammatik och glosor blir på nåt sätt utan liv. Att läsa om litteraturen och samhället gör det levande, det ger kött och blod.
Vilka särskilda problem möter språklärare?
– Eleverna kommer till gymnasiet med väldigt olika förkunskaper. Jag vet att högstadielärarna är duktiga, men vi skulle behöva mer samarbete mellan stadierna. Vi behöver ändra elevernas inställning till moderna språk. Ämnet kommer längst ner i hierarkin. Det tas inte på allvar, eftersom det inte är obligatoriskt.
Hur vill du utveckla språkundervisningen?
– Något som jag hoppas är att kunna höja ämnets status på gymnasiet, och att vi språklärare blir lite mer sedda som en grupp. Jag vill också att eleverna ska komma tillbaka från resor med stärkt självförtroende. Man glömmer så lätt att många språk är kontaktspråk i andra språkområden, som tyskan i Östeuropa. Ämnet ger också mer tolerans. Vi ser att facit inte är hur vi har det i västvärlden.
”De behöver använda språket i riktiga situationer”
Susanne Nystedt, Engelbrektsskolan F–9, Borås. Lärare i spanska och svenska.
Vad är ditt uppdrag?
– Jag blev förstelärare förra året i augusti, men har inte haft några som helst uppdrag än. Jag hoppas att det händer nåt nu när vi blir fler förstelärare. Förutom att man skulle vilja handleda kollegor och arbeta för att utveckla undervisningen, så var ett kriterium att man använder IKT naturligt i undervisningen.
Jag blev väldigt glad att Borås kopplade förstelärartjänsterna till alla ämnen. Det är kul att man inte prioriterar ner vissa ämnen.
Har du någon nedsättning i undervisningen?
– Vi skulle få 20 procents nedsättning, men det blev inte så.
Vad vill du göra?
– Nummer ett är att jag skulle vilja höja statusen på ämnet. Eleverna kan välja bort moderna språk, så det är tufft att ha ämnet. Nummer två är att hitta situationer där språket blir på riktigt, så att eleverna får använda språket i riktiga situationer. Jag hade ett utbyte med en annan förstelärare förra året, där klasserna delade dokument och skypade med varandra. Det var fantastiskt roligt att ha riktiga mottagare. Eleverna var på samma nivå också. Kanske är det lättare att våga visa sina kunskaper då.
– Jag har också sökt ett Erasmusprojekt med en spansk skola, så jag håller tummarna för att det blir av.
Hur höjer man statusen?
– Jag skulle önska att moderna språk var obligatoriskt, och att man inte pratar om det som ett ämne som man kan välja bort. Lite bättre har det blivit med meritpoängen. Jag tror också att man ska försöka hitta riktiga mottagare, så att eleverna inte bara sitter i klassrummet och pratar med mig.
Vilka speciella problem möter språklärare?
– Dels är det problem att hitta behöriga lärare. Det kanske hänger ihop med statusen. Man måste också vilja
använda språket själv. Det behöver underhållas och uppdateras. Språket förändras hela tiden, liksom kulturen. Fortbildning i målspråket tycker jag är svårast att få till. Helst vill man ha möjlighet att kontinuerligt åka på språkresa.
”Vi måste få med oss alla elever”
Helena von Schantz, Vammarskolan 7–9, Valdemarsvik. Lärare i franska, engelska, svenska. Ordförande
i Språklärarnas riksförbund.
Vad ska du göra?
– Jag ska vara kollegestödjare och ämnesansvarig i språken. Dessutom håller jag fortbildning i språk. Förhoppningen fanns i kommunen att förstelärarna skulle coacha sina kollegor, men ingen har nappat på det. Det är inte så himla konstigt. Att be om coachning kan kännas som att man blottar strupen. Som om vi förstelärare skulle vara förmer än andra. Det är bättre att man samarbetar runt något konkret, till exempel att få igång eleverna att prata.
Får du någon nedsättning i tjänsten?
– Ja, i uppdraget ingår 20 procents nedsättning. Förra året hade jag bara 10 procent, men då jobbade jag som en galning.
Varför tror du att du blev förstelärare?
– Först och främst uppfyllde jag kriterierna – mina elever har goda studieresultat, mitt arbete är väl vitsordat och jag har visat intresse för att utveckla undervisningen. Alla förlorar om man inte uppfyller kriterierna. Jag vet fall där kollegor inte tyckt att arbetsgivaren gjort ett bra val, det ger ingen god effekt. Om man till exempel bara är skicklig på formativ bedömning, men ingen duktig lärare – då får det motsatt effekt.
Hur vill du utveckla undervisningen i moderna språk?
– Viktigast av allt är att man varierar och utvecklar undervisningen så att man får med sig alla elever. Moderna språk blir lätt överteoretiskt. Det får inte vara femtiotalsundervisning med grammatik och fylleriuppgifter. Då blir ämnet till för en liten elit, och det har vi inte råd med. Vi måste styra ämnet mer till att utveckla kommunikativa färdigheter i stället för korrekthet.
– När jag började som engelsklärare arbetade många så även i engelska – grammatik, översättning, ett stycke i taget ur textboken. Men det ger oss elever som inte kan använda språket. I dag har de flesta engelsklärare lagt om och använder sig av exempelvis dator och populärkultur. Det är vi inte lika duktiga på i moderna språk. Där finns heller inte det språkbadet utanför skolan, med ungdomskultur, aktuell musik och filmer, så det behövs verkligen i undervisningen.
– Fortfarande finns ibland uppfattningen i moderna språk att man ska vänta ut vissa elever tills de väljer en annan kurs. Men jag tror att just de eleverna är viktigast att få med sig. Vi måste känna samma ansvar för alla elever. Vi är skyldiga att se till att de som inte får språken hemma får det i skolan. Det är hjärnträning, det öppnar världen och ökar toleransen. Vi lever faktiskt i en värld där alla behöver mer språk.