Med förmågorna i blickpunkten

Fokus på förmågor och formativ bedömning gör undervisningen modern, rolig och inspirerande, tycker Ulrika Andersson som är lärare i franska. – Det ska finnas många tillfällen att visa vad man kan.

Jag tror stenhårt på att om du vet vad du arbetar mot så är chansen större att lyckas. Om du dessutom får feedback och feedforward på vägen ökar den ännu mer.

Det säger Ulrika Andersson, lärare i franska och engelska på Saltsjöbadens samskola i Nacka.

Terminen är knappt två veckor gammal. Niorna, som ska ha en 80 minuter lång lektion i franska, slår sig ner i bänkarna. Genomgången av lektionens olika delar är, som de flesta andra moment, på franska. I dag ska de börja med ett nytt arbetsområde.

Arbetspasset börjar med ett kort läxförhör av texten om vännerna som träffas igen efter semestern.

– Quand! Vilket frågeord är det?

– När! svarar en elev snabbt.

De diskuterar vad man kan göra på semestern.

– On peut voyager, baigner et peut-être sova! säger en kille.

– Dormir, fyller hans kompis i.

Eleverna får var sin fras från texten att skriva på tavlan. Ulrika Andersson säger dem på svenska och eleverna skriver på franska.

Tillsammans letar de efter och diskuterar ”felen”. Hon avslutar med att fråga vilka förmågor de har övat på.

– Stavning, säger någon.

– Är det en egen förmåga? Fraser, ord och grammatik. Vilken stor förmåga är det?

De kommer fram till att det handlar om muntlig och skriftlig produktion och interaktion. Klassen enas också om att de tränat på hörförmåga och att förbättra sitt språk.

Ulrika Andersson tar fram arbetsområdets pedagogiska planering. Eleverna är väl bekanta med mallen och de lärandemål som ska utvecklas. Hon går också igenom de moment som ska bedömas.

Nästa vecka handlar det bland annat om hörförståelse. Senare kommer de också att få en muntlig uppgift i par och som avslutning en skriftlig uppgift. Genomgången avslutas med en kort repetition av kunskapskraven och värdeorden.

Ulrika Andersson delar ut en ny text. Efter en gemensam genomläsning, går de igenom den på svenska.

– Är aider samma ord som det engelska aid, undrar en kille.

– Där använde du en språklig strategi! konstaterar hans lärare.

Innan grupperna börjar sitt arbete gör de en snabb repetition av passé composé. Några gör ett spel, andra ett korsord och några skriver meningar.

Ulrika Andersson cirkulerar mellan borden. Två flickor får tips på hur de ska överdriva nasalerna för att få till dem. Andra repeterar verb.

– Eftersom ni har så fint uttal kan ni öva mer på när man ska binda ihop, uppmanar hon två killar.

Det intensiva passet avslutas med en snabb kamratbedömning.

Arbetet med depedagogiska planeringarna och formativ bedömning började i samband med den nya läroplanen. Ulrika Andersson hade arbetat ganska länge som lärare och var rädd för att fastna i samma spår. Plötsligt fanns ett läge att förnya undervisningen och sättet att bedöma.

– Jag såg Lgr11 som en chans att tänka efter om jag gjorde på ett bra sätt eller om det fanns ett bättre.

Nacka kommun hade börjat ta fram en modell för peda­gogisk planering. I den syns kopplingen till målen, det centrala innehållet, kunskapskraven och vilka förmågor som ska utvecklas. Det syns också vad, hur och när olika moment ska bedömas.

– Att börja min planering utifrån vilka förmågor som skulle bedömas och hur jag skulle göra det var nytt. Ändrade jag mitt sätt att bedöma var jag även tvungen att ändra min undervisning.

Under ett läsår genomförde hon, i en klass, ett antal arbetsområden där hon utgick från förmågorna och kommunens mall för pedagogiska planeringar.

– Att utveckla förmågor är en process. Då tyckte jag att formativ bedömning passade bra eftersom det talar om vad som är bra, men även syftar framåt.

Ulrika Andersson ser flera fördelar med formativ bedömning. Eleverna får mycket återkoppling och tips på vad de kan utveckla. När de känner sig sedda, vill de göra bra ifrån sig.

– Det är stor skillnad mot förut när man kanske hade två prov per termin. Jag följer eleverna mycket närmare nu.

En annan styrka är att eleverna involveras på ett annat sätt, både genom självvärdering och kamratbedömning. När de läser varandras texter ser de exempel på hur en uppgift kan lösas och blir medvetna om olika kvalitetsnivåer.

– Har du inte själv den kvaliteten kan du försöka få till den nästa gång, till exempel genom att använda mer bindeord eller längre meningar.

När förmågorna ochdet centrala innehållet styr lärandet blir undervisningen mer varierad, påpekar Ulrika Andersson.

– Jag utgår inte bara från läromedlet utan plockar in annat material som artiklar ur ungdomstidningar eller hörövningar från UR som passar arbetsområdet.

Grammatiken får också en naturlig plats när klassen diskuterar vilka grammatiska moment som behövs för att kunna uttrycka sig så korrekt som möjligt inom området.

– Då kommer kanske inte tidsadverb i samma kapitel som passé composé och jag får plocka in sådana övningar.

Repetition och nya moment varvas och återkommer naturligt. Att hela tiden få nya chanser är viktigt för att lyckas. Till slut faller saker på plats.

– Från början gjorde jag all planering själv. Nu, när jag är mer varm i kläderna, kan jag släppa in eleverna på ett annat sätt.

En klass, som arbetade med musik, ville i stället för en skriftlig uppgift göra något muntligt. De ville prata spontant som man gör när man träffar jämnåriga. Deras lärare skapade talkort för att öva muntlig interaktion.

– Klarar du av att prata ”spontant” känner du dig duktig!

Att kombinera pedagogiska planeringar, med en tydlig koppling till målen, och formativ bedömning är ett framgångsrikt recept. Det stämmer också med forskning. Både John Hattie och Dylan Wiliam tar upp det som komponenter för ett effektivt lärande, konstaterar hon.

– Eleverna tycker att det är roligt när lektionerna är varierade. Den egna motivationen är viktig för lärandet och den ökar om de tycker att det är roligt och att de upplever att de lär sig mycket.

Ulrika Andersson ser många fördelar med arbetssättet, men att sätta ihop lektionerna och hitta lämpligt material tar tid, påpekar hon.

– Men när jag väl har ett ”paket” så kan jag använda det igen.

Mest tid tar den skriftliga återkopplingen. I början fick eleverna mycket skriftlig återkoppling i den digitala lärplattformen. Men eleverna frågade efter mer muntlig feedback och hon har börjat ge dem mer av det.

– Det är en balansgång. Den skriftliga blir synlig för både elever och föräldrar. Den muntliga sker hela tiden.

Eleverna skriver ofta i gratisprogrammet Google docs. Fördelen är att hon kan kommentera i anslutning till deras text även under arbetets gång.

– Jag kan skriva en kommentar som ”bra reflekterat, men se över dina verbformer i detta stycke”. Det tar tid att ge återkoppling, men eleverna uppskattar det och jag är säker på att det utvecklar deras lärande.