Många elever är intresserade av rymden. Det gäller att ge dem en upplevelse som väcker frågor och sätter fart på lärandet. Det anser Urban Eriksson som är Sveriges enda astronomididaktiker.
Gå ut! Se upp! Upplev! Det är Urban Erikssons devis och något han genom åren fått många – från förskolebarn till pensionärer – att göra. Han glittrar som en stjärna när han berättar om visningarna i observatoriet och skolbesöken med det portabla planetariet.
För det är just upplevelserna som väcker tankar och frågor och som gör att vi lär oss.
– Vad är det egentligen vi ser på himlen? Alla ser otroligt olika saker.
Själv hade Urban Eriksson förmånen att växa upp i en liten by där det var väldigt mörkt på nätterna och uppmuntrades att vara nyfiken på stjärnorna. Dessutom hade han turen att ha bra lärare som entusiasmerade och lyfte hans intressen.
Urban Eriksson är gymnasielärare i matematik och fysik. I början av 1990-talet utvecklade han en kurs i astronomi som ledde till liknande kurser på Högskolan i Kristianstad. Numer undervisar han blivande lärare i fysik och astronomi. I tjänsten ingår också att berätta om rymden för skolklasser.
– Det är otroligt värdefullt. Jag gör det så mycket jag kan. Det är upplevelserna i planetariet som ligger till grund för mina funderingar över vad de egentligen ser på himlen.
I december är det dags att försvara avhandlingen Reading the Sky, som bland annat handlar om vad lärarstudenter tänker att stjärnorna är och deras förståelse av universums struktur.
– I praktiken handlar det om vad de blivande lärarna läser ut ur ämnesspecifika representationer, det vill säga olika saker som används för att illustrera något i undervisningen. Vad säger dessa vackra bilder för något?
Urban Eriksson har studerat vad möjligheten att använda simuleringar i astronomiundervisningen betyder för lärandet. Människor behöver en upplevelse att hänga upp saker på, konstaterar han.
– Det är inte som Star Wars utan illustrerar hur rymden ser ut och vad den har för struktur. Att kunna flytta sig runt i en virtuell värld visar sig vara oerhört väsentligt.
Alla människor är på något sätt intresserade av rymden och det är viktigt att ta tillvara intresset i skolan. Allra bäst är att gå ut en mörk kväll, anser Urban Eriksson.
– Ta med ungarna ut och bjud gärna in föräldrarna. Då kan det bli intressanta diskussioner runt middagsbordet.
I november börjar det bli läge att gå ut och spana på planeter. Jupiter kommer upp på kvällarna från slutet av januari och syns sedan hela våren. Då kan det vara bra att ha tillgång till ett planetarieprogram på datorn eller en app i mobiltelefonen eller på läsplattan.
– Det är fantastiskt att hålla upp telefonen och se det du ser på himlen på den.
Men att gå ut med en klass kan vara svårt. I Urban Erikssons hemstad Kristianstad är det dessutom ofta molnigt. Därför har det mobila, uppblåsbara planetariet, med en diameter på sex meter, varit vägen till universum för många.
Elever är intresserade av olika saker i olika åldrar. De yngsta upptäcker månen, stjärnbilder och planeter och tycker att det är häftigt att se planeterna uppförstorade. Att de sedan kan se dem på riktigt lägger ytterligare en dimension till upplevelsen.
– De är underbart spontana och ser allt möjligt. Ibland börjar de fantisera och tolka när de ser Vintergatan.
Mellanstadieeleverna gillar samma sak, men nu börjar det dyka upp föreställningar om svarta hål och vad det kan vara.
– Det går tyvärr inte att svara på, på ett enkelt sätt...
Samma intressen fortsätter på högstadiet, men nu kommer även mer ämnesspecifika frågor. Det kan handla om hur stjärnor blir till, lever och dör. Men även stora kosmologiska frågor om Big Bang och universums utveckling kommer fram. Samma saker intresserar gymnasieelever, men de kan också ha frågor av astrobiologisk karaktär som om det finns liv i rymden.
Astronomi kan vara en genväg till naturvetenskapen, anser Urban Eriksson.
– För att få en förståelse för vad du ser krävs naturvetenskapliga kunskaper. Då hamnar vi i matematik, fysik, kemi, biologi och inte minst i teknik.
Det gäller att inte vara rädd för de frågor barn i alla åldrar kommer med utan i stället uppmuntra deras nyfikenhet.
– I astronomins värld är det okej att säga ”Jag vet inte”. Det tycker jag är skönt. Det är så mycket vi inte har en aning om.
Många lärare tycker att det är svårt att undervisa om astronomi. I lärarutbildningen finns inte så mycket ämnesdjup, men det finns kurser på olika högskolor i landet för den som vill lära sig mer, tipsar han.
I astronomiundervisningen är det framför allt två saker som är knepiga. Det första är att förstå vad man ser, det andra är förmågan att förstå avstånd och djup.
– Det är 380 000 kilometer till månen och 150 miljoner kilometer till solen. Det går att säga, men vad är det? Du tappar kontrollen på avstånden. Det är vår ”aphjärnas” fel. Vi är helt enkelt inte gjorda för det.
Eleverna lämnas ofta ensamma med att bygga en förståelse för hur avstånden förhåller sig till varandra.
– Det är ”mission impossible” och leder till att de får problem när de ska bygga på förståelsen för hur universum ser ut.
En annan svårighet är att de övningar som skulle kunna hjälpa till att bygga förståelse för avstånd och skala saknas i läroböckerna.
– Finns de så är de i allmänhet dåliga. Det finns också gott om dåliga illustrationer som leder till missuppfattningar.
Upplevelser i planetarier eller observatorier är unika och värdefulla, men är tyvärr inte tillgängliga för så många. Det gäller att leta efter material på nätet. Än finns inte så mycket på svenska, men flera saker är på gång, konstaterar Urban Eriksson.
– Ett tips är att titta på vad de gör i USA. Där har de lyckats driva igenom mer astronomiundervisning.
Text: Karin Björkman