Han är NO-ämnenas rockstjärna. När Sveriges enda astronaut berättar så lyssnar eleverna. Och ställer massor av frågor.
Det är i början av oktober och Christer Fuglesang befinner sig på skolturné i Gävleborgs län. Under en intensiv vecka besöker han skolor i bland annat Gävle, Delsbo, Nordanstig och Hudiksvall. Han hinner även med att föreläsa för blivande lärare på Högskolan i Gävle.
– Intresset är stort, även utanför skolan. Lokalpressen är på plats, konstaterar Anders Jonsson, NO-lärare i klass 8 vars elever ägnat den senaste tiden åt att förbereda sig inför mötet.
Bioduken fylls av bilder från Christer Fuglesangs arbete som astronaut och svindlande vackra ”resebilder” på jorden tagna under en rymdpromenad. Han börjar med att berätta om sin egen utbildningsresa och att han först i trean på gymnasiet kom på att matte och fysik var kul och att han skulle söka till Kungliga tekniska högskolan.
Fysiken var så rolig att han ville läsa mer och han bestämde sig för att doktorera i partikelfysik. Efter ett par år på partikelfysiklaboratoriet Cern i Schweiz tipsade en kompis om ett ”jätteroligt jobb” och en platsannons där de sökte tio astronauter. 1992 blev han uttagen till astronaututbildningen, resten är historia. Drygt 14 år senare blev äntligen den första rymdresan av.
Det sprutar eldoch sprakar när filmen visar hur rymdfärjan Discovery skjuts iväg från Cape Canaveral till den bemannade rymdstationen ISS. Christer Fuglesang berättar pedagogiskt och humoristiskt om hur det är att bo i
rymden och hur astronauter hanterar alla praktiska nödvändigheter som mat, dryck, hygien och träning och hur det känns att vara tyngdlös och att sova upp och ner som en fladdermus.
– Tyngdlösheten är det mest fantastiska. Det går att göra mycket kul.
Flera av bilderna från livet i rymdfärjan är spexiga. En kollega leker i tyngdlösheten. Christer Fuglesang skojar med vatten och godisrymdraketer. Plötsligt blir vistelsen i rymden nästan vardaglig. Och många av elevernas frågor handlar också om de jordnära sakerna och hur det känns att vara i och göra saker i rymden.
– Vill ni höra mer om forskning? skojar Christer Fuglesang efter en stund och poängterar att det är en viktig del.
Längst fram i biosalongen sitter de yngre eleverna. De har många frågor.
– Är det svårt att somna upp och ner? undrar en elev.
– Man känner sig inte riktigt upp och ner.
– Var det roligt i rymden?
– Ja, jätteroligt. Jag vill gärna åka upp igen!
– Hur känns det att se jorden uppifrån?
– Den känns liten och skör. Vacker!
Det sorlar av rymdupplevelser när biosalongen töms och klasserna går tillbaka till skolan.
I kemisalenhar NO-lärare Anders Jonsson och hans elever förberett presentationen av det arbete om rymden som klassen gjorde för snart ett år sedan. Det blev till att leta fram materialet och upptäcka att datorer kraschar och papper slängs. De fick fylla i lite luckor där det fattades material, berättar han.
Tanken med arbetet var att de skulle utgå från jorden och fortsätta vidare ut till solen, planeterna och universum.
– Vi började med vår plats i rymden och tittade på vår sol och andra typer av solar, planeter, galaxer, svarta hål och nebulosor.
Klassen arbetade i små grupper och har gjort bildspel, små filmklipp, traditionella redovisningar och en affischutställning.
– Vi konstaterade att vi inte kan lära honom så mycket om rymden, så vi la mer fokus på presentationen av vårt arbete än på faktainnehållet! säger Anders Jonsson.
Emil, Isabelle, Albin och Tek visar sitt bildspel om jorden. Nästa grupp visar en utställning om universum. Christer Fuglesang tittar och ställer frågor.
För att förbereda sig inför besöket har klassen också läst på om honom och formulerat frågor.
– Jag sa åt dem att skriva tre frågor var. Själv har jag minst 100!
Någon undrade om han inte kunde avslöja en av dem och Anders Jonsson valde ”Hur rakar man sig i rymden?”. Det fick eleverna att börja tänka. Man kan ju inte spraya på sig rakskum hur som helst där…
Rymden är ett område som ligger Anders Jonsson varmt om hjärtat. Själv missar han inte ett tv-program om ämnet och gillar att undervisa om det.
– Det är ett av de lättare områdena att engagera elever i. I går frågade jag om det var någon som kunde tänka sig att jobba i rymden. Det var det ingen som ville, men däremot ville de gärna göra en rymdresa.
Besöket avslutas med en frågestund. Först kommer frågorna lite försiktigt, men efter en stund är det fullt ös. Klassen vill veta om man får höjdskräck i rymden, om Christer Fuglesang skulle vilja åka till Mars, hur det luktar i raketen, varför han har gjort barnböcker, vilket gymnasieprogram han gick på och åter igen hur det kändes.
– Det var spännande, lite pirrigt. Jag var inte rädd. Vi hade tränat så mycket att jag mest var förväntansfull, förklarar han.
Besöket avslutas med det obligatoriska gruppfotot, signering av idolporträtt och autografskrivning. Dags för den populäre astronauten att hasta vidare till nästa ort.
När klassen arbetademed rymden visste lärarna inte att de skulle få en inbjudan från Rymdstyrelsen, berättar Joakim Stigsvala som har klassen i matematik och teknik och är den som skött kontakterna med myndigheten.
Klassen fick skicka in en ansökan och beskriva hur de arbetat med rymden och blev en av fyra skolor i Hälsingland som fick besök.
– Det som var roligt var att nästan alla i klassen visste vem Christer Fuglesang var och att han är Sveriges enda astronaut.
Nyheten togs emot med glädje, berättar Anders Jonsson.
– Det blev ett lyft i klassen. Det är väldigt kul att en liten skola på landet kan få ta del av det.
Det viktigaste är att klassen får träffa honom och ställa frågor, tycker han.
– Förhoppningsvis skapar det intresse när de får se att Sverige har haft en person i rymden.
Joakim Stigsvala tycker att det är en fördel att besöket riktar sig till elever i klass åtta.
– Då har de börjat fundera på gymnasievalet och får kanske en knuff åtingenjörshållet.
Han tror att det betyder mycket att eleverna får träffa en person som faktiskt varit i rymden.
– Att höra en person som sett jorden utifrån och insett hur liten och sårbar den är och som dessutom bott ett antal dagar på en rymdstation är speciellt. Det är viktigt för vår framtid. Vi måste värna och skydda jorden.
Text: Karin Björkman