Lärarna pratar formativ bedömning i ämnesnätverk och rättar nationella prov ihop. Skolledarna i kommunen samplanerar arbetet, och analyserar resultaten tillsammans.
Sara Bergström är biträdande rektor på Karlbo skola i Avesta, där skolledarna i drygt två år samlats kring frågan om bedömning. Nu finns forum för lärare att diskutera och analysera sin egen och andras bedömning av elevers arbete och nationella prov. Dels handlar det om nätverksträffar, dels om sambedömningsdagar.
Hur har ni organiserat nätverksträffarna?
– Skolledarna har låst vissa tisdagar för ämnesnätverk som förstelärarna håller i. Formativ bedömning är fokus. Det är två träffar på hösten och en på våren, men lärarna önskar tätare träffar, så nästa år kanske vi utökar dem.
Vad har skolledarnas roll varit?
– Att skapa förutsättningar för träffarna, vi bestämmer tidigt på terminen vilka tisdagar träffarna ska vara. Förut sa man ”det är väl bra om ni har nätverk”, men det blev hattigt. När vi skulle ha ett annat möte var det plötsligt någon som skulle iväg på nätverksträff. Vi har fått större förståelse för att vi måste organisera och ge tid för att lärare ska få arbeta tillsammans. För lärare på små skolor blir nätverken jätteviktiga. Det är skönt med ett objektivt bollplank, någon som inte vet elevens bakgrund.
Rektorerna samverkar också kring bedömning av nationella prov. Hur då?
– Vi ser till att sambedömningsdagarna ligger nära i tiden efter proven. Vi träffas för att diskutera hur man ska bedöma. Lärarna på högstadiet rättar inte sina prov själva, utan varandras. Sedan träffas de för att sambedöma. Lärarna i årskurs sex rättar sina prov själva, eller tar hjälp av varandra. En lärare på en byskola med bara tio elever får hjälpa en lärare med fler elever, så att alla har rättat ungefär lika många prov. Man tar hjälp av varandra. Sedan har de en sambedömningsdag. Många lärare i årskurs sex har inte samma vana av betygsättning och bedömning som lärarna på högstadiet.
Och hur gör lärarna för årskurs tre?
– De rättar sina nationella prov inom arbetslaget, det har hållits mer internt inom skolan eller rektorsområdet. Provet för årskurs tre är inte lika svårbedömt eftersom de bara kan få godkänt eller icke godkänt. Högre upp i åldrarna används betygskriterierna och då behöver man en diskussion som går på djupet, där man får jämföra varandras arbeten.
Hur aktiva är rektorerna under sambedömningsdagarna?
– Mer aktiva än passiva! Vi har hjälpt lärarna med organisationen, vi skapar ett program för dagen – till exempel får alla skicka in ett avnamnat prov på en a-elev. Det man på en skola tycker är en a-elev, är inte det på en annan skola. Det är mycket förarbete för att de här dagarna ska bli bra och rektor måste vara påläst. Sedan deltar rektor under dagen, rättar prov, är med i diskussionerna. Efteråt gör man en analys av träffen för att se vad man kan förbättra.
Analyserar ni även resultaten av de nationella proven?
– Ja, men det kan vi bli bättre på. Vi har ett chefsnätverk i kommunen där vi öppet kan prata om resultat och analysera. Är det till exempel någon skola som lyckats väldigt bra och vad beror det på? Är det något vi i kommunen behöver bli bättre på generellt? Vi såg till exempel att resultaten i matte sjönk och därför valde vi att kliva in i matematiklyftet.