Mer likvärdig bedömning, säkrare kvalitet – och inte minst fortbildning och kompetensutveckling. Det är några av vinsterna med sambedömning, som alla skolor i Ljusdals kommun samlas kring.
Det började en gång med att lärare i Färila skola bedömde varandras elevers uppgifter. Nu arbetar alla skolor i kommunen med sambedömning av de nationella proven. Sedan förra läsåret, 2013/14, samlas alla lärare som berörs av proven till gemensamma analyskonferenser, ledda av en grupp förstelärare.
Lisa Sjöström Wallin, biträdande chef på utbildningsförvaltningen och tidigare lärare i SO-ämnen, deltar ibland på konferenserna. Som lärare har hon varit just på Färila skola.
– Sambedömning är nog en av de mest kompetenshöjande aktiviteter som jag har varit med om, både som lärare och som ledare av sådana här konferenser! För tillsammans kan man i regel väldigt mycket, säger hon.
Hennes chef i Färila var Elisabeth Fransson, som är rektor där sedan tre och ett halvt år.
– Det är en jättestyrka att man här i kommunen har lyckats få till de här bedömningskonferenserna. Det är väldigt nytt, så det är klart att alla är ovana och att saker går att förbättra, säger hon.
Lärarna i Färila, som började samarbeta kring rättning för över tio år sedan, hade som mål att bedöma elevernas resultat mer objektivt.
– Det har de blivit duktiga på, och det har smittat av sig. Tack var den starten har vi nu kommit så långt, att vi har sambedömning på kommunal nivå, fortsätter Elisabeth Fransson.
En av de förstelärare som håller i konferenserna är Carina Källman, lärare i svenska och engelska på Slottegymnasiet i Ljusdal, där hon främst arbetar med elever på yrkesprogrammen.
– Vi sju, som var det första gänget förstelärare i kommunen, fick nedsättning i tjänst med 20 procent för att en dag i veckan träffas och jobba med bland annat sambedömning. Detta för att skapa samsyn i hela kommunen och över alla skolstadier, berättar Carina Källman.
Ett skäl till att arbeta med sambedömning är att man genom det hoppas nå ökad likvärdighet, eftersom Skolinspektionen har kritiserat Ljusdal för brister på det området.
När alla skolor hade haft sina nationella prov i våras, bjöds lärarna in till analyskonferenser på förvaltningshuset. Varje ämne och stadium fick en eftermiddag var. Lärarna skulle ta med sig texter som deras elever hade skrivit och ha betygsatt dem preliminärt. De diskuterade, läste bedömningskriterier och kunskapskrav och satte till slut betyg.
– Det var väldigt uppskattat. Det här har lärarna velat göra länge – och de hade till och med velat sitta längre tid, säger Carina Källman.
Den biträdande förvaltningschefen, Lisa Sjöström Wallin, har tidigare varit med och tagit fram de nationella proven i geografi. Under det arbetet var lärargrupper med för att bedöma elevsvar. Hon lade då märke till vilken kompetensutveckling det låg i lärarnas resonemang kring proven.
– För det handlar både om att kunna bedöma elevernas svar, men precis lika mycket om att kunna förstå och tillgodogöra sig dels frågeställningarna i proven, dels bedömningsunderlagen.
Då hon har organiserat och varit ledare för konferenserna har hon upplevt att lärare känner en väldig trygghet när de får diskutera bedömning.
Rektor Elisabeth Fransson berättar om lärare som har önskat att ”kan vi inte bara lämna ifrån oss rättningen?” och att skolledare säkert kan lockas av tanken att lämna proven till externa bedömare.
– Då säger mina lärare, och många andra, att ”Nej, men herregud, då missar vi bedömarkompetensen! Om vi inte själva bedömer våra ungars texter, då missar vi ju allt vi har att lära oss om dem – och om oss själva och möjligheten att bli duktiga på att bedöma”.
Elisabeth Fransson tror att många av hennes rektorskollegor har kommit ifrån lärarnas vardag.
– Om man inte har satt sig in i hur de nationella proven ser ut, förstår omfattningen av hur många de är, hur mycket tid de tar att förbereda, läsa in sig på anvisningarna och framför allt efterarbetet – då blir det väldigt svårt att förstå och prata samma språk som lärarna.
Inför sambedömning av de nationella proven ser hon som sin uppgift att skapa förutsättningar och tid för bedömningen och att ha förståelse för hela provprocessen. Hon behöver också få hela arbetslaget att förstå att alla måste ställa upp för var-andra, även de som inte har nationella prov. Det gäller inte minst i en glesbygdskommun som Ljusdal där en del har sju mil, enkel resa, från skolan till analyskonferensen.
Carina Källman och Lisa Sjöström Wallin håller med om vikten av förståelse, både från rektor och mellan kollegor.
– Kollegor som inte har nationella prov, kan tycka att vi ställer till det mycket, men proven är ju en angelägenhet för hela skolan. Där kan man få hjälp av sin chef, säger Carina Källman.
Alla tre tycker att sambedömning av proven enbart är av godo. Den enda nackdel, eller snarare svårighet, som de tar upp är all organisation som krävs för att det ska fungera. Analyskonferenserna planeras in centralt på förvaltningen och datumförslag går ut till rektorernas ”årshjul”. Det är mycket planering, inte minst för att eleverna inte ska vara utan lärare när de ordinarie är på sambedömning.
– Redan före sommarlovet har vi tittat över när nästa vårtermins prov ligger, när topparna kommer. Då lägger vi in friluftsdagar, prao med mera – för att skapa tid för lärarna, säger Elisabeth Fransson.