Målet är att vässa förskolans pedagogik

På förskole­chefens axlar vilar ansvaret för förskolans kvalitet och därmed för att systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp, utvärdera och utveckla verksamheten.

Ofta görs det på fel sätt, menar Magdalena Karlsson, som är utvecklingsråd på Skolverket.

– När vi är ute på konferenser stöter vi på detta, att huvudmän har checklistor med frågor som: Hur många barn kan skriva sitt namn? Klippa med sax? Räkna till tio? Säga sin adress? Men vad ska huvudmannen med det till?

Hon tystnar.

– 75 procent av barnen i kommun x kan klippa med sax. ”Wow!” Det säger ingenting om förskolans kvalitet.

Hon tror att styrande politiker kan ha svårt att se skillnaden mellan förskola och skola.

– Inom skolan tittar man på ”Hur många barn kan det här?”. Många politiker tror att det går att överföra till förskolan, man vill ha kvanitifierbara data.

I förskolan handlar det om att följa varje barns utveckling och lärande – i relation till de möjligheter som förskolan har gett barnet. Det finns en mängd olika sätt att göra det på, som pedagogisk dokumentation och portfolio. Oavsett metod eller verktyg är det läroplanen som gäller – det är utifrån den som man måste jobba. De som hör av sig med frågor till Skolverket får just svaret: ”Titta i läroplanen!”

– En del har kommit långt med det här, andra famlar, säger Magdalena Karlsson.

I Södertälje kommun har man arbetat med journaler i förskolan sedan flera år, som ett komplement till arbetet med pedagogisk dokumentation. Från början handlade det om att kartlägga barnens språkliga förmågor för att få syn på vad de behövde jobba med. Sedan några år omfattar journalerna fler områden: matematik, naturvetenskap och teknik, språk och kommunikation, och lek och samspel. Kriterier är hämtade ur läroplanen och lagda i ett journalsystem för att synliggöra både enskilda barns och gruppens kunnande.

– Om man är en oerhört skicklig pedagog på en förskola där man har kommit långt i arbetet med pedagogisk dokumentation kan man få fatt på barns lärande utan journaler. Men är man lite osäker på pedagogisk dokumentation kan journalerna vara ett stöd för att få syn på om vi faktiskt har en pedagogisk miljö och en verksamhet som gör det möjligt för barn att utveckla förmågorna, säger Sanna Fritz, verksamhetschef för förskolan i Södertälje.

Hon ger ett exempel: Om 79 procent av barneni en grupp befinner sig på en relevant nivå av en förståelse av matematiska begrepp, kan man ställa sig många frågor: ”Vad i vår pedagogiska miljö gör att många utvecklar sin matematiska förståelse?” ”Vad kan vi se för framgångsfaktorer?” ”Hur kan vi fundera kring dem som inte utvecklar samma förståelse?”

– Man kan få syn på saker som att Abraham alltid kommer halv elva och missar det vi gör innan. Hur ska han få samma möjligheter? Det finns massor att upptäcka!

Sanna Fritz tycker att det vilar ett stort ansvar på förskolans personal för att göra bedömningen på ett medvetet och genomtänkt sätt.

– Har vi gjort rätt saker? Under veckan och under året? Så att det är meningsfullt för barnen att vara där. Vi hamnar ofta i att ”Vi har erbjudit en miljö som utmanar”, men har vi verkligen konstaterat att barnet har nått utökad förståelse?

Hon är noga med att understryka att journalerna bara blir intressanta när man sätter dem i relation till någonting – det är analysen och reflekterandet runt siffran man får fram som betyder något. Inte siffran i sig.

Hon ger ännu ett exempel: Säg att vi har ett barn som inte kan leka i triader, det vill säga leka med fler än en kompis åt gången, utan ofta hamnar i konflikt. Då skulle man kunna säga att ”Kalle kan inte, han är så bråkig” eller så ser man ”Nu har vi en utmaning att hitta en situation där Kalle får träna att leka i triader”.

– Då lägger man inte problemet hos barnet utan hos förskolläraren eller barnskötaren som får fundera kring metod och material – vad ska Kalle möta?

Förskolechefen har en viktig roll att spela i hur arbetet kring bedömning organiseras. Hon eller han måste vara kunnig, för att kunna finnas i dialog med pedagogerna om hur verktygen används. Chefen behöver också skapa en organisation och en struktur för att arbetet ska flyta. Vilka möten har man och vad pratar man om? Hur följer man upp det? Vilka funktioner finns?

I Södertälje finns nätverk utifrån ämnesområdena där två medarbetare från varje förskoleområde ingår. Där möts man och diskuterar kriterierna i journalerna, samt arbetar fram underlag med exempel på hur förståelse för fysikaliska fenomen kan te sig för en treåring, och så vidare.

– Vi måste återerövra den positiva laddningen i begreppet bedöma, säger Sanna Fritz.

– På något sätt har det blivit fult, men jag tänker att det inte är det. Vi bedömer inte barns egenskaper, om de är snälla eller vackra, utan vi bedömer deras kompetenser så att vi kan göra ett bättre jobb.