Varför vill någon investera sin tid, talang och energi i ett uppdrag som ofta beskrivs som på gränsen till omänskligt? Inom forskningen finns flera teorier om vad som motiverar oss på jobbet.
Bland forskarna som studerat vad som motiverar oss har två namn fått stort genomslag: Ed Deci och Richard Ryan. Enligt deras teorier är människor nöjdare och mer motiverade när de drivs av annat än yttre belöningar i form av till exempel pengar. I stället är det tre inre, grundläggande behov som styr hur väl vi trivs med våra jobb och påverkar hur motiverade vi är.
Thomas Jungert, forskare i socialpsykologi vid Lunds universitet, har studerat lärares, vårdpersonals och elevers motivation och beskriver i korthet dessa behov. Ett behov är att få känna sig kompetent – att man klarar av de uppgifter man får, når de uppsatta målen och utvecklas.
– Det finns olika sätt att bygga upp känslan av att vara kompetent. För en rektor eller förskolechef kan det vara att få återkoppling från lärare, föräldrar och elever på att man gör ett bra jobb.
Ännu viktigare för vår motivation tycks vårt behov av autonomi vara. Det ska inte förväxlas med att man känner sig självständig, utan handlar snarare om att man har möjlighet att påverka sin egen situation på olika sätt.
– Autonomi innebär att man får välja vad man vill jobba med och hur, och att personer i ens närhet möter en med förståelse och empati. Om man har en chef som kan ta ens perspektiv och bemöta en med förståelse, känns arbetet mer meningsfullt. För det som hämmar oss allra mest är när vi känner oss kontrollerade och styrda av andra.
Vårt tredje behov handlar om att få känna samhörighet. Att vi har goda relationer med dem omkring oss och att vi får vara delaktiga.
– Vi är sociala varelser och ju mer man känner sig delaktig i sociala sammanhang, desto mer välmående blir vi. Som skolledare behöver man nog känna att man har bra relationer till lärare och annan personal. Annars kan man nog känna sig ganska ensam.
Skolledares känsla av autonomi är förmodligen relativt stor, tror Tomas Jungert. Den som vill påverka hur en skola drivs och organiseras, har stor möjlighet till inflytande. När det gäller behovet av att känna sig kompetent tror han att det kan variera stort – beroende på vilken utbildning man har och hur mycket stöd man får från ledning, kollegor och medarbetare.
Finns det då några invändningar mot teorin om vad som motiverar oss? Och vad händer med maktanalysen? Ska skolledare bara vara nöjda över att de har ett jobb som de uppfattar som meningsfullt och viktigt – och strunta i att de tjänar mindre än andra chefer inom offentlig förvaltning?
På sätt och vis kan teorin i sig ses som en kritik av vad man värdesätter i dag, att det är för stort fokus på status, pengar och makt, att yta går före innehåll, resonerar Tomas Jungert. Forskningen visar att människor som gör saker av inre motivation oftast mår och presterar bättre, antar svårare utmaningar och inte ger upp lika lätt.
En sådan inre drivkraft – en vilja att göra skillnad för barn – nämns ofta av skolledare och dem som kommer i kontakt med skolledare. Något som alltså skulle vara en tillgång i jobbet.
– De som värdesätter det inre har generellt ett större välbefinnande, fast inte om de bränner ut sig.