"Gör det enkelt!"

Det är roligt, eleverna lär sig mer och framför allt är det obligatoriskt. Ändå är det få lärare som gör fältstudier i geografin. Kompetens, tid och pengar är några hinder. – Geografiämnet har en potential som inte utnyttjas, säger Gabriel Bladh, forskare i geografididaktik.

Alla elever ska görafältstudier i geografi, enligt de nya läroplanerna. Men på mellan- och högstadiet är det bara en av tre geografilärare som gör det, visar en ny studie från Karlstads universitet om geografiundervisningen i grundskolan. Gabriel Bladh, lärarutbildare och forskare i geografididaktik, är ansvarig för studien. Han tror att det framför allt är en kompetensfråga.

– Min bild är att många lärare inte har redskapen och grunderna. De är helt enkelt inte utbildade för att göra fältstudier, säger han.

På mellanstadiet och bland lärare med längre utbildning i ämnet är andelen som gör fältstudier något högre än genomsnittet. Enligt Gabriel Bladh kan det hänga samman med mellanstadiets pedagogiska tradition, där man arbetar elevnära och undersökande.

På högstadiet däremot slår behörigheten tydligt igenom. Av de lärare som inte alls läst geografi är det bara 17 procent som använder fältstudier, jämfört med 55 procent av dem som har läst mer än 90 högskolepoäng.

Ändå är det också många behöriga geografi­lärare som inte ger sig ut i fält med klasserna. En förklaring är brist på pengar och tid. Gabriel Bladh betonar också traditionens makt. Det finns en traditionell syn på att en fältstudie ska vara ganska omfattande: Man ska besöka en geografisk lokal långt bort, och titta på naturgeografiska företeelser. Ofta tar det en hel dag.

– Det är klart att den typen av exkursioner är mer komplicerade och dyra. Men närområdesstudier kan i princip alla göra, om man skaffar sig redskap, säger Gabriel Bladh.

Studien visar attden vanligaste fältstudien just är en mer traditionell studie av klassiska naturgeografiska företeelser, som former från inlandsisen. En del lärare utnyttjar närområdet, till exempel sin skolskog, för detta. På några skolor ingår fältstudier som en del av en lägerskola. Det finns betydligt färre exempel på mer problematiserande uppgifter, till exempel med samhällsplaneringsperspektiv. Dessa lärare finns framför allt på högstadiet. Förvånande nog uppger vissa lärare i storstäder museibesök som en typ av fältstudie.

– Det var kanske inte riktigt vad vi förväntade oss. Gränsen mellan fältstudier och studiebesök verkar inte vara helt tydlig, säger han.

Han påpekar att inom de naturvetenskapliga ämnena är det självklart att jobba med praktiska moment som labbar och exkursioner och gå från det konkreta till det abstrakta. Men i geografi blir kopplingen mellan teori och tillämpning allt svagare.

– Det innebär att geografiämnet begränsas, när potentialen inte används, säger han.

Hur det ser ut med fältstudier på gymnasiet vet inte Gabriel Bladh, men han hoppas kunna undersöka det. Han är dock bekymrad över att ämnet har försvagats i Gy11.

– Det är en dyster situation. Ämnet är så litet och det blir allt färre tydliga ämnesbärande lärare.

Lena Molin är lektor i geografididaktik vid Uppsala universitet. Hon ledde arbetet med de nya kurs- och ämnesplanerna i geografi. I både grundskolan och på gymnasiet har nu större vikt lagts på de geografiska verktygen: man ska ”göra” geografi. Ett av de viktigare geografiska verktygen är fältstudien. Lena Molin påpekar att geografi ända sedan antiken har varit ett ”göra-ämne”, med observationen som det veder-tagna arbetssättet. Även Linné var geograf och reste runt i världen för att förstå den.

– Observation är en väldigt viktig del av undervisningen. Man tränar sig att iaktta, se samband och dra slutsatser.

Begreppen fältstudie och exkursion an­vänds ofta synonymt. En skillnad är att vid en fältstudie är deltagarna aktiva och har en given uppgift som de ska lösa. Fältstudier kan också vara kortare och i vilken miljö som helst. Fältstudien består av fyra steg: förberedelse, genomförande, sammanfattning och presentation samt utvärdering. Förberedelsen är viktig: läraren måste vara helt klar över syftet med fältstudien, vilket innehåll som ska studeras, vilka metoder eleverna ska använda och vad som ska bedömas.

Det finns mycketatt vinna på att bege sig utanför klassrummet. Lena Molin lyfter fram pedagogen John Dewey, som framhöll handlingens betydelse, ”learning by doing”. Genom att använda alla sinnen får eleverna en djupare förståelse. Det har också stöd i internationell forskning: väl planerade, utförda och uppföljda fältstudier kopplar ihop affektion och kognition – lite förenklat kan man säga att hjärta och hjärna förstärker varandra. Enligt forskningen tycker eleverna dessutom att det är roligt att vara ute i fält och de minns bättre det de lär sig då. Fältstudier kan också ha en viktig social påverkan – eleverna utvecklar sina sociala färdigheter och växer som individer.

Forskningen visar ocksåpå hindren. Ett är att många lärare saknar självförtroende och kunskap om att undervisa utomhus. Är man dessutom obehörig eller har få poäng i geografi, vilket ju gäller många svenska lärare, så kan tröskeln bli ännu högre. Lena Molin råder lärare att planera tillsammans – den som är be­­hörig kan utarbeta en fältstudie som alla genomför. Både lärare och forskare pekar också på tidsbrist, brist på resurser och stöd som vanliga hinder för att göra fältstudier.

En fältstudie behöver dock varken ta lång tid eller kosta något, betonar Lena Molin. Hon slår ett slag för korta fältstudier, där eleverna undersöker något i närmiljön under en lektion. Dessutom bör man göra det ofta, påpekar hon. Då lär sig eleverna snabbt hantverket och kan fokusera på innehåll och resultat.

– Ge eleverna enkla, små uppdrag med innehåll från kursplanen och låt dem redovisa och diskutera sina resultat i slutet av lektionen.

När Lena Molin undervisar blivande lärare tipsar hon dem att börja nära. Titta ut genom klassrumsfönstret och fråga eleverna vad de ser. Kanske kan man undersöka ett geografiskt be­grepp som ”gräns”: vilka gränser finns – både synliga, som staket och gator, och osynliga, som platser vi undviker?

Fältstudier går också utmärkt att kombinera med gis, geografiska informationssystem. För att eleverna lättare ska förstå positionering så kan man till exempel arbeta med geocaching.

Ytterligare ett exempel är gymnasieklassen som tittade på sin skolväg och mappade, det vill säga kartlade, farliga platser. Sedan presente­rade klassen resultatet för kommunen, som använde kartan som underlag för att förbättra gång- och cykeltrafiken. Det är fältstudier när de är som bäst, tycker hon.

– Det handlar om att lägga samman informa­­tion, analysera den och förbättra det undersökta. Eleverna kan påverka politiska beslut för att utforma en hållbar framtid, säger Lena Molin.