Sami Aidis elever på Hulebäcksgymnasiet tog spårvagnen från Bergsjön till Saltholmen. Under färden blev segregationen tydlig.
Var bor människoroch finns det ett mönster i hur och var de bor? Det var frågeställningen när årskurs 3 på programmet Samhälle Tvärvetenskap skulle göra en fältstudie i kulturgeografi.
När eleverna klev på spårvagn nummer 11 hade de en dryg timme på sig för medvetna observationer. I en så segregerad stad som Göteborg blir mönstren tydliga. På färden från Bergsjön till Saltholmen kunde de se hur Göteborg förändrades. De började i den tätbebyggda förorten långt från centrum, där en majoritet av invånarna är utrikes födda, har låg medelinkomst, låg utbildningsnivå och oftast bor i hyresrätt. Resan slutade vid villorna vid havet. I Saltholmen är medelinkomsten och utbildningsnivån hög, nästan alla invånare är födda i Sverige och de äger sin bostad. De har närmare till Göteborgs centrum, havet och båtarna – symboler för frihet och ett gott liv.
– Den stora vinsten är att eleverna tvingas ut i stadsdelar som de kanske inte ser så ofta. Att de verkligen får se allt på riktigt och inte bara höra om hur segregerad vår stad är, säger Sami Aidi, geografilärare på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke.
Fältstudien startade med en timmes promenad i Bergsjön. Eleverna observerade bebyggelsen, bostäderna och människorna. Samma sak gjorde de när de anlände till Saltholmen i slutet av studien.
Under spårvagnsfärden dokumenterade eleverna vad de såg. De såg transitionerna från förort till innerstad, studerade människorna som gick av och på – hur de var klädda, ålder, etnicitet. På en kartbild över Göteborg markerade de sträckan de reste och hur inkomstnivåer, utbildningsnivåer och bostadsformer förändrades stadsdelsvis.
– De ser att så här ser det ut fysiskt, det vi läst om i teorin. Men det går ju inte att se på en människa om hon har hög eller låg utbildning.
Fältstudien ingicki det ämnesintegrerade projektet Vi & dom i årskurs 3. Det var ett samarbete mellan ämnena geografi, svenska, samhällskunskap och historia. Ett syfte med projektet var att motverka fördomar och stereotypa förhållningssätt.
Förberedelserna var centrala. Eleverna fick ta fram statistik om de båda områdena vad gäller exempelvis inkomster, valdeltagande, medellivslängd. De såg då att medellivslängden kan skilja sju år från en stadsdel till en annan.
– Det visar på en skillnad i livsförutsättningar, säger Sami Aidi.
I klassrummet tog han också upp begreppet migration, migrationsmönster, orsaker och olika typer av migration. Eleverna såg att det är skillnad om migrationen är tvingad eller frivillig. Flyr man från krig så ligger inte valet hos individen. Möjligheten att få ett bättre liv ökar om man själv har valt att flytta.
– Det ger stor effekt på hur man förhåller sig till det nya landet.
Man måste också samla upp fältstudien på ett bra sätt, så att det blir något konkret av det, understryker Samir Aidi. Klassen examinerades muntligt i geografi, historia och samhällskunskap genom tvärsamtal i form av en debatt om invandringspolitik och segregation. I svenska examinerades de genom att de skrev ett reportage.
– Då förstår eleverna varför vi satt på den där spårvagnen i en timme.
Högljudda röster hävdar ibland att en del människor inte vill integreras. Men eleverna fick se att det inte finns några enkla, lättköpta förklaringar till segregationen, menar han. Ska man förstå, måste man borra djupare och undersöka människors olika förutsättningar.
– Resan är ett sätt att tolka samhället. Eleverna ser hur det är uppbyggt, varför det ser ut som det gör. De ser också vad det får för resultat: man kan känna gemenskap eller utanförskap.
Text: Maria Lannvik Duregård