Låt närmiljön bli lärmiljö. Det är Anders Szczepanskis slagord. Som enhetschef på Nationellt centrum för utomhuspedagogik kämpar han för skolgårdens, parkens och skogens status.
I sitt exemplar av Lgr11har Anders Szczepanski märkt ut alla ställen där termer som ”exkursion”, ”fältstudie” och ”närmiljö” nämns. Boken är proppfull av post-it-lappar i olika färger. Idrott och hälsa har flest markeringar, men de förekommer även i ämnen som matematik, biologi, fysik, kemi och – förstås – geografi.
– Det står att man ska undersöka verklig-heten, och då avses förstås inte klassrummet. Det är ganska skarpa skrivelser.
Trots det tycker han att utomhuspedagogiken har svårt att få genomslag i Sverige.
– Jag var i Singapore nyligen. Där har utbildningsministeriet en hel avdelning för ”outdoor teaching” med 28 anställda, säger Anders Szczepanski.
Han nämner Kina, Japan och Nya Zeeland som andra länder där den har stark ställning.
– I Sverige finns ett motstånd mot att lämna den invanda miljön som ett klassrum är. Landskapet har inte tillräckligt hög status här.
Han har själv en bakgrund som geografilärare och förlade ofta lektioner utomhus. Eleverna fick bland annat bygga modeller av vulkaner, samla stenar, studera jordlager och söka spår efter inlandsisen.
– Du får en mer autentisk stimulering om du lär dig ett begrepp i rätt miljö. Vi talar om ”Sense of place”, alltså att skapa en social, historisk, ekologisk och fysisk känsla för platsen. När eleverna aktiveras blir de också delägare till sitt eget lärande, säger Anders Szczepanski.
Han hänvisar till forskning som visar att fysisk rörelse sänker stresshormonerna i hjärnan och att kroppen får en ökad blodtillströmning som är positiv för inlärningen. Naturens färger och former skapar inre lugn och harmoni. När alla sinnen aktiveras minns människan mer och bättre. Studier visar också att den sociala interaktionen i en grupp påverkas positivt av att vara ute. ”Riskfaktorerna minskar, friskfaktorerna ökar”.
– Man kan hitta tillräckligt med argument för att förändra hela skolsystemet! Aristoteles, Platon och Jesus var utomhuspedagoger. Pythagoras och Newton också. Men när skolan kom blev det likställt med att sitta i ett fyrkantigt rum, som i kyrkan.
Ändå har det funnits moderna pedagogiska inriktningar, med företrädare som Ellen Key och John Dewey, som förespråkat andra arbetssätt betonar Anders Szczepanski.
– Jag menar att många idéer föds ute i landskapet. När Nobelpristagare berättar hur de fått sina idéer säger de ofta att de rott en båt eller joggat. Så själva platsen kan vara en pedagog. Jag var i Troja och jobbade. Där arbetade eleverna med storytelling och timetravel. De hade klätt ut sig i tidsenliga kläder och uppträdde inför varandra. Det blev en mycket starkare upplevelse än att till exempel se en film.
Anders Szczepanski är tydligmed att han inte vill polarisera ”ute” och ”inne”. Det viktiga är variationen. Att man byter miljö så att det blir en växelverkan i undervisningen, vilket har bevisad effekt på inlärningen. Boklig bildning och ”utebildning” stärker varandra.
– De flesta svenska skolor har omedelbar närhet till en stadsmiljö, det är ofta gångavstånd till spännande kulturella och historiska fenomen. Men som det ser ut nu är man kanske ute en gång om året när det är fint väder – och ingen förstår riktigt varför.
Inte ens de lärare som utbildat sig vid Linköpings universitet och gått kurser för Anders Szczepanski på Nationellt centrum för utomhuspedagogik lyckas praktisera sina kunskaper i särskilt hög grad. Det krävs att schemaläggare, rektorer och kollegor är positiva till arbetssättet.
– Om två eller tre av våra studenter hamnar i samma rektorsområde så får det effekt, då har de lyckats påverka de lokala styrdokumenten. Det krävs en viss struktur och möjlighet att integrera olika ämnen. Men generellt ser man inte landskapet som det utvidgade klassrummet. Fler borde öppna dörren och uppleva vad som finns utanför. Många är i dag väldigt beresta, men de känner inte sin egen hembygd.
Anders Szczepanskis visionär att alla lärarutbildningar skulle ha en halvårsmodul med utomhuspedagogik kopplat till specifika ämnen.
– Som geograf tycker jag till exempel att begreppet ”förloppslandskap” är intressant, att man ska kunna se både framåt och bakåt i historien och jobba med det pedagogiskt på en plats.
Ledarskapet blir extra viktigt när man lämnar klassrummet. Läraren måste vara trygg i utomhusmiljön och känna platsen väl, gärna besöka den flera gånger. Uppgifterna som eleverna får ska vara anpassade till ändamålet. De pedagogiska frågorna blir inte bara ”hur”, ”vad” och ”varför”, utan också ”när” och ”var”.
– En lärare måste fråga sig när på året man ska göra det och var man ska befinna sig. Vad kan du fånga ute som du inte kan fånga inne?
Text: Per Bengtsson