Med ett ben i Finland och ett i Sverige har Kirsti Hemmi över 30 års erfarenhet av likheter och skillnader i de två ländernas matematikundervisning. – Det finns ett växande intresse för finska läromedel i Sverige.
Matematikläromedel har de senaste decennierna varit ett kontroversiellt ämne, inte minst i Sverige. Lärare har kritiserats för att vara för läroboksstyrda och ofta förväntas de själva skapa ett bra matematikmaterial, något som är mycket arbetsamt, anser Kirsti Hemmi.
– Det är viktigt att prata om hur man kan använda läromedel på ett bra, flexibelt sätt.
Kirsti Hemmi utbildade sig till klasslärare för årskurs 1–6 med matematik som specialämne i Finland i slutet av 1970-talet. Efter några år som lärare rekryterades hon till Sverige för att undervisa finskspråkiga barn. Hon var också med och byggde upp den Sverigefinska skolan i Stockholm. Tanken var att stanna ett år, men så blev det inte. Först i höst har hon flyttat tillbaka, nu som professor i matematikens didaktik vid Åbo Akademi.
– Jag hade verkligen möjlighet att jämföra undervisningen, och speciellt i matematiken. Då fick jag upp ögonen för skillnaderna.
Efter ett antal år som matematiklärare på Sverigefinska skolan fortsatte Kirsti Hemmi att studera matematik och disputerade 2006 på en avhandling om bevisets roll i matematik och matematikundervisning.
De senaste åren har hon lett ett projekt vid Mälardalens högskola som jämfört svenska och finska undervisningskulturer i matematik. Där ingick bland annat studier av lärarutbildningar, läromedel, lärarhandledningar och hur svenska matematiklärare använder finska läromedel.
– Synen på vad som är bra matematikundervisning har varit central.
Intresset började med ett projekt i Sverigefinska skolan, där många lärare hade svensk utbildning. Samtidigt handledde Kirsti Hemmi lärare i en svensk skola.
– Lärarna hade samma utbildning, men det var olika undervisning på de två skolorna.
I Sverigefinska skolan användes ett finskt material och i den svenska ett ”ganska typiskt” svenskt läromedel. Materialet påverkade mycket. Treorna i Sverigefinska skolan hade bättre resultat på det nationella provet, berättar hon.
Det finns stora likhetermellan ländernas skolsystem. Båda har en sammanhållen grundskola, generella kursplaner och förlag som producerar läromedel utan att det görs en nationell granskning. Men när det gäller synen på matematikböcker och lärarhandledningar är skillnaderna stora, konstaterar Kirsti Hemmi.
I Finland är det material som utvecklats runt läromedlen en viktig resurs för att planera, genomföra och utveckla undervisningen – särskilt för lärare i yngre år. I Sverige används matematikböcker men handledningarna har, av olika anledningar, inte haft samma funktion.
– Jag hade matematik som specialämne och kunde mycket om undervisningen, men när jag fick de finska lärarhandledningarna så var de oerhört fortbildande.
Själv härleder hon skillnaderna till slutet av 1980-talet då en mer individbaserad matematikundervisning infördes i Sverige. Eleverna skulle räkna själva, i eget tempo och med olika innehåll.
– Det går att se hur matematikböckerna formats efter undervisningens behov.
I Finland är läromedlen sinsemellan ganska lika varandra. Det finns en kärna för varje lektion som fokuserar på det som är nytt och som alla elever bör kunna. Läraren försöker hålla klassen på samma nivå och stöttar dem som har svårt att hänga med. Det kräver en bra kännedom om var eleverna befinner sig och vilka uppgifter som passar för hela gruppen respektive för individerna.
– Det går inte att ta materialet och låta eleverna räkna framåt. Lärarna måste vara professionella och veta vilka elever som gör vilka uppgifter.
Kirsti Hemmi berättar om en elev som satte henne på spåret. Han räknade i egen takt och låg 40 sidor efter de andra när hon tog över klassen. Kirsti Hemmi gjorde en specialplanering för honom och såg till att han kom i kapp. I sexan var han bäst i klassen.
– Där förstärktes idén att hålla ihop klassen. Annars hade han kommit ännu mer efter.
I Finland lär sig eleverna från början att regelbundet kontrollera sig själva. Om de till exempel har laborerat med fyra uppgifter så uppmanar läraren dem att rätta sina svar själva eller att prata med bänkkamraten, innan de går vidare. I Sverige kanske eleverna har räknat massor av tal innan läraren rättar.
– Att eleverna kollar sig själva ger läraren tid att stötta andra.
Det är också skillnad på hur läromedlen tas fram. I Finland är många lärarutbildare inblandade i processen. I böckerna finns, förutom idéer på lektioner och förslag på hur man kan introducera olika områden, mycket lekar och tips till varje lektion. Det finns också mer utmanande uppgifter för dem som snabbt behöver något att bita i.
Till böckerna hör också ofta ett konkretiserande material, som gör att eleverna till exempel kan dela tal och illustrera tiotalsövergångar.
– Då slipper läraren att klippa och laminera! Barnen lär sig snabbt att använda materialet.
Det finns ett växande intresseför finska läromedel i Sverige. I en studie använde svenska lärare ett material som översatts från finska. Ett resultat var att lärarna började använda handledningen, på ett sätt de inte gjort tidigare. De flesta uppfattade den som lätt att följa, berättar Kirsti Hemmi.
Även här blev skillnader mellan skoltraditioner tydliga. Alla lärare i studien reagerade till exempel på att de skulle ge korta läxor efter varje lektion för att förlänga elevernas lärande.
– Läxor är kontroversiellt på ett annat sätt i Sverige och föräldrar kan ha synpunkter på när och hur de ges.
Text: Karin Björkman