På Learning Tech Lab utmanas eleverna på danska Antvorskov skola av sin egen nyfikenhet. I samarbete med företag och forskare får klasserna en roll i utvecklandet av ett nytt samhälle.
Det fungerar! Glädjeropet kommer från två flickor som har gått ut på skolgården. De ska pröva om deras modell av Tivolis flygande matta kan drivas runt av solceller. Och trots att solstrålarna får kämpa sig igenom den molnkantade himlen denna höstdag, snurrar modellen.
Inne i klassrummet på Antvorskov skola i Slagelse på västra Själland sitter resten av klassen i olika grupper. Några gör ritningar på datorn, andra bygger på sina modeller eller jobbar på en beskrivning. Sjundeklassarna håller på med ett stort projekt där de ska använda kunskap som de har samlat på sig under flera år.
På Antvorskov skolafår alla elever undervisning med ett särskilt fokus på teknik. Det börjar redan i förskoleklasserna och längre upp i årskurserna deltar eleverna i projekt med olika partner, som det danska energibolaget Dong och idrottshallen i Slagelse. Skolan samarbetar också med olika forskningsinstitutioner.
Den här projektveckan ägnas helt och håller åt ämnet innovation och design. Elevernas uppgift är att konstruera ett förslag till hur det fiktiva block tre på Avedøreværket, Danmarks största kraftverk, ska fungera. Om en vecka ska de träffa representanter från Dong för att presentera sina förslag på hur kraftverket ska kunna producera energi till samhället på ett hållbart sätt i framtiden.
Olivia Birkedal och Jacob Larsen har byggt en modell som de kallar en naturlig energilekplats. Lekplatsen har grönt högt gräs och i mitten står ett stort träd. Över lekplatsen leder vita rör vatten upp mot ett kryss i mitten. Genom att trampa på stillastående cyklar kan barnen och föräldrarna pumpa upp vattnet, som skapar en fontän. Bredvid trädet står ett batteri som lagrar överskottsenergin.
Många av idéerna är visionära och fantasifulla, men grundar sig på den bas av kunskap som eleverna har fått. Olivia Birkedal och Jacob Larsen tvivlar inte på att deras modell kan fungera i verkligheten. De har tänkt igenom allt noga och tar också med sig projektet hem när de slutar skolan för dagen.
– Det är så roligt för det är ju ingenting man får i läxa. Man går och tänker på projektet hela tiden och så kan man testa sina idéer när man kommer tillbaka till skolan nästa dag, säger Jacob Larsen.
Under de veckor som klasserna går in i teknikprojekt, sträcker projekten sig över alla skolämnen. Men teknik, matematik och det naturvetenskapliga ämnet science utgör en stor del av skoldagen på Antvorskov skola även till vardags. Förskoleklasserna lär sig plus och minus med hjälp av en bee-bot, ett robotbi, som de ska programmera så att den kör rätt antal rutor fram. Några sjundeklassare har byggt en lyktstolpe som skapar sin egen el. Och i en av niondeklasserna arbetas just nu med en hemsida, där eleverna själva har filmat, klippt och fotograferat. På sidan ska flyktingar som precis har kommit till Slagelse kunna hitta praktisk information om till exempel hur man gör när man ska åka buss och om olika idrottsarrangemang.
Också skolans alla lärare får regelbundet vidareutbildning i ny teknik.
– Tanken bakom att integrera teknik och innovation i alla ämnen handlar om att riva ner barriärerna mellan de traditionellt uppdelade ämnena, eftersom det ena är en förutsättning för det andra, säger Søren Peter Dalby Andersen.
Han leder Learning Tech Lab, samlingsnamnet för den långa rad projekt i innovationsdesign och teknik som skolan har varit en del av under de senaste åren.
– Man kan inte bygga en hemsida med bara teknik. Det krävs också danska och träning i skriftlig framställning, säger han.
Inriktningen på Antvorskov skola är ett resultat av många olika ingredienser. Bland dem ett stort intresse bland lärare och ledning, samt inspiration från amerikanska utbildningsmålen Partnership for the 21st Century som handlar om att eleverna ska rustas inför ett högteknologiskt samhälle. Rektor Søren Ranthes vision är att skolan ska vara ett ställe som barnen inte vill gå hem ifrån.
Och det är i en av skolans grå, fyrkantiga byggnader som den ambitionen uppfylls: skolans teknologiska laboratorium. Här myllrar det av aktivitet. Just nu testas robotar som ska kunna ta blodprov eller flytta tunga lådor på en rymdstation.
Niklas Haim för en robotarmmed en nål, upp och ner, om och om igen. Han försöker komma på ett sätt så att den ska kunna röra sig smidigare. Niklas Haim är en av dem som kastar i sig maten på lunchrasten, för att snabbt kunna jobba vidare i laboratoriet. Han är också en av de sista som lämnar skolan på dagen, flera timmar efter att klockan har ringt ut, eftersom han vill att roboten ska fungera perfekt.
– Det var en av tjejerna i min projektgrupp som hade hört att det behövdes robotar till att ta blodprov bland sjuka människor i Afrika, berättar han.
– Afrika kändes lite långt bort, så nu bygger vi den till danska sjukhus.
Några av blodtagningsrobotens delar har gruppen själva ritat och tryckt ut på 3D-skrivarna, som står uppställda på rad längs ena väggen i laboratoriet.
Gruppen bredvid består av fyra killar som jobbar på en rymdrobot. Den ska vara med i finalen i en robottävling för 11–19-åringar på ESA (European Space Agency) i Holland i december.
– Det är på det här sättet jag vill undervisa, säger Michael Fynsk, som är lärare i fysik och ämnet science.
– Här pågår hela tiden en utveckling där eleverna blir bättre och bättre på att utveckla sina egna projekt. Det handlar om en genomgående satsning, där ledningen ger plats åt friare undervisning och betalar oss för att vara kvar här på skolan till klockan 23 på kvällen, om det skulle vara några elever som gärna vill det.
Men skolans starka fokus på teknikhar inte enbart mottagits positivt. I början var det flera lärare som kände sig provocerade av att ämnet dominerar så mycket, berättar Søren Peter Dalby Andersen.
– Men det är egentligen inte tekniken i sig som är det viktiga, utan didaktiken. Att eleverna lär sig genom ”trial and error” och får utrymme att försöka igen. I dag är min bild att de flesta är glada över hur skolan utvecklas.
Text: Anna Gjöres