Ministern: Något brister

En förklaring till att många gymnasieskolor inte har specialpedagoger är, enligt gymnasieminister Aida Hadzialic (S), att vissa friskolor väljer bort elever med särskilda behov.

– Det är väldigt problematiskt. Vi kan inte ha skolaktörer som säger nej till vissa elever för att de kostar för mycket, säger hon.

Bristen på specialpedagogiskt stöd i gymnasiet är ett ”markant problem”, enligt gymnasie­ministern. Hon påminner om att Skolinspektionen i sin årsredovisning för 2014 såg att 48 procent av gymnasie­skolorna hade problem med särskilt stöd.

– Det är en väldigt hög siffra, uppenbarligen är det något som brister, säger Aida Hadzialic.

Hon har gett den pågående gymnasieutredningen i uppdrag att se om det behöver göras förändringar i regelverket kring särskilt stöd.

Regeringen återkommer ofta till vikten av tidiga insatser och har bland annat lanserat lågstadielöftet för att stärka specialpedagogiken i grundskolan. Maria Rönn, Lärarförbundets vice ordförande och själv gymnasielärare, stödjer tanken att tidiga insatser ger mindre behov av stöd högre upp i åldrarna. Men hon oroas över alla dem som i dag går i skolans senare årskurser och inte får det stöd de har rätt till.

– Vi kan inte låta tio årskullar gå förlorade. Självklart måste de som inte har fått tidiga insatser också få det stöd de behöver. Skollagen ska garantera det och huvudmännen måste ta det på allvar, säger Maria Rönn.

Har regeringen glömt gymnasieeleverna, Aida Hadzialic?

– Nej, vi för en medveten politik där vi satsar på de tidiga åldrarna. Vi vet att det blir enklare senare om man lägger en god grund.

Aida Hadzialic framhåller att flera av regeringens satsningar, såsom att utbilda och anställa fler lärare, även kommer gymnasieskolan till del.

– Om skolkvaliteten blir bättre för alla barn blir den också det för dem med särskilda behov, säger Aida Hadzialic.

Bristen på specialpedagoger påverkar även gymnasielärarna negativt, framhåller Lärarförbundets Maria Rönn. Känslan av att inte räcka till som lärare blir som allra tydligast när det handlar om special­pedagogiska insatser, enligt henne.

– Att försöka hitta rätt stöd när man inte har den kompetensen ökar samvetsstressen, som vi redan vet är hög.

Få lärare har fått fortbildning i specialpedagogik.

– Jag kan ta mig själv som exempel. Jag hade ingen specialpedagogik i min lärarutbildning, och har inte heller fått någon sådan kompetensutveckling.

Lär sig inte lärarna detta i sitt yrkesutövande?

– Till viss del, men det gör skillnad att ha en specialistkompetens. Om jag som vanlig lärare behöver lägga mycket tid på att kartlägga en elevs behov får jag mindre tid till mina vanliga uppgifter, vilket drabbar alla elever. Det blir en ond cirkel, säger Maria Rönn.

Bristen på specialpedagoger och speciallärare betyder dock inte att uppgifterna blir liggande, tror hon.

– Där det saknas specialpedagoger gör lärarna det arbetet i stället. Det är de signaler jag har fått.

Gymnasieminister Aida Hadzialic reagerar på att ett av tre gymnasier saknar specialpedagog.

– Det är oacceptabelt, säger hon.