Gurkan i vattenglaset, bubblan i brödet, hur tomaten hamnade på tallriken. En måltid rymmer många mysterier och kan fresta till spännande vetenskapliga samtal.
Slå flera flugor i en smäll. Så tänker Erica Strand och Lise-Lott Fjell i Uddevalla när de kopplar ihop naturvetenskap och teknik med måltidspedagogiken. Förutom att de är förskollärare i Skoglyckans respektive Parkens förskola är de också NT-utvecklare i Uddevalla kommun. De går Skolverkets utbildning i naturvetenskap och teknik och ska genom handledning och kollegialt lärande utveckla undervisningen på alla förskolor i kommunen. De föreläser, anordnar träffar för grupplärande, fungerar som en inspirationsbank och skräddarsyr naturvetenskap- och teknikplaner tillsammans med pedagogerna ute på varje förskola med utgångspunkten: Hur kan vi få in naturvetenskap och teknik i det vi gör?
I Uddevalla, liksom i de flesta andra kommuner, pågår flera parallella satsningar och projekt i förskolan. Kommunen är miljöcertifierad vilket innebär att det finns miljömål som ska uppfyllas och många förskolor jobbar enligt modellen Grön Flagg. En annan stor satsning är den på måltidspedagogik.
Många olika projekt kan leda till lika många olika processer som spretar åt olika håll. Låt oss göra det enkelt, låt oss utgå från måltidspedagogiken och haka i de andra projekten i den processen, kom Erica Strand och Lise-Lott Fjell på. Måltidspedagogiken kunde lätt kopplas till utvecklingsområden inom Grön Flagg-modellen, till exempel livsstil och hälsa och det fanns många naturliga övergångar till naturvetenskap och teknik: från jord till bord, matens väg, odling, naturens kretslopp – och olika tekniker, maskiner och redskap som används i hanteringen av mat.
Tanken att baka ihop flera olika processer var god, har det visat sig. Genom att utgå från måltidspedagogiken har det pedagogiska arbetet underlättats betydligt och – viktigast av allt – det främjar barnens lärande.
Hur gör man då i praktiken? En ingång kan vara att arbeta med en särskild grönsak, Erica Strand och Lise-Lott Fjell ger ”Tomatens väg” som exempel. Det började med att de diskuterade dagens måltid och undrade om något av barnen visste namnet på den skivade grönsaken – i det här fallet en tomat. Det mynnade genast ut i en mängd spännande frågor: Finns det olika sorters tomater? Hur växer de? Var kommer de ifrån? Hur hamnade de på förskolan? Barnen ställde hypoteser och fick sedan klura över frågan: hur tar vi reda på det här? Kan vi gå ut i köket och fråga? Googla?
Denna lunch blev den första i en serie tomatsnackiga måltider och intresset för att odla egna tomater växte. Det planteras flitigt i Uddevallas förskolor och barnen får vara med om hela processen: så frön i krukor, driva upp, plantera ut, sköta om plantorna, skörda mogna tomater, äta dem och slutligen kompostera. Genom detta får de tidigt förståelse för naturens kretslopp, fotosyntes, nedbrytning – och i slutändan hållbar matproduktion.
Var kommer tekniken in? undrar kanske vän av ordning. Jo, genom att diskutera hur tomater annars kommer till förskolan, prata om transporter och hur de påverkar miljön. Tekniken finns dessutom med under hela odlingsprocessen, till exempel genom de verktyg som barnen använder – men också genom att prata om hur det går till på stora tomatodlingar. Dessutom pratas det om energi som går åt för att driva maskiner, solenergi och om hur vi människor får vår energi. För att inte tala om den teknik som krävs för att tillaga mat och äta den. Och som dessert kan barnen få fundera över framtidsfrågeställningar som: Kan ni klura ut en teknik som kan underlätta odlingsprocessen av tomater? Påhittigheten brukar inte finna några gränser, enligt Erica Strand och Lise-Lott Fjell.
De båda NT-utvecklarna talar sig varma om odling eftersom även de allra yngsta barnen kan vara delaktiga – de brukar blir alldeles lyriska av att se hur de växer och kan till och med stå och vänta runt krukan eller pallkragen. Därför kan det vara bra att också odla saker som spirar snabbt, till exempel kryddväxter, krasse och bönor.
Det vimlar av grönsaker och livsmedel som man kan arbeta likadant med som i ”Tomatens väg”, Erica Strand och Lise-Lott Fjell tipsar om att utgå från pratstunden runt matbordet och barnens nyfikenhet. ”Hur luktar vatten?”, kanske ett barn undrar, sniffar och konstaterar att ”det luktar ingenting”. Då kan man utmana genom att fråga: Vad händer om du lägger i en skiva gurka? Förändras lukten och smaken – och varför då?
Haka på spontana frågor som varför det är bubblor i hembakat bröd – eller varför det är så svårt att spetsa ärtor med gaffeln – och försök lösa mysteriet tillsammans. Äggen och dess färg, form och konsistens kan man filosofera i oändlighet runt och man kan försöka lösa gåtan hur mjölken hamnade i glaset. Det är alltid någon som vet att mjölk kommer från kon – men var bor kossan? Och hur kom mjölken i paketet? Fundera över och prata om mjölkens väg från kon, till mejeriet, butiken, förskolans kylskåp och slutligen till glaset på bordet. Snacka om kemiska processer, hur mjölk kan surna – eller om något barnen brukar vara oerhört fascinerade av: mjölkmaskiner. Många svar finns på allvetande Google men kanske går det att ordna ett studiebesök – eller bjuda in en mjölkbonde – för att få mer information.
Summan av kardemumman, enligt Erica Strand och Lise-Lott Fjell, är att tänka till hur man kan få in det man vill jobba med i måltidspedagogiken. Sedan får man fokusera på vissa delar och behålla det som funkar, det som barnen fastnar för. Viktigast är att stimulera barnens intresse, att utmana dem att tänka själva. Och i sin tur våga låta sig utmanas av barnen – inte tänka att man ska kunna förklara allt eller ha färdiga lösningar på en gång. Huvudsaken är att lusten och nyfikenheten väcks, för naturvetenskapen, för tekniken – och i slutändan för att äta bra mat.