Är det rimligt att hönors utrymmen är strängare reglerade än elevers? Vi bad en skolinspektör och en facklig ombudsman om deras vassaste argument för bättre undervisningssalar.
Skolinspektören: ”Peka på vad du missar i kursplanen”
Sex kvadratdecimeter golvyta, fem decimeter i takhöjd och en sittpinne. Av någon anledning är lokaler för värpande höns mer detaljreglerade än elevers lokaler för undervisning. Skollagen säger inte mycket mer än att lokalerna ska vara ändamålsenliga.
– Djurskyddet är regelstyrt medan skolan är målstyrd. Det är skillnaden, förklarar Helena Olivestam Torold, undervisningsråd på Skolinspektionen.
Med andra ord kan huvudmännen göra på olika sätt så länge de uppnår målen.
Så vad gör jag som idrottslärare om jag upplever att mina undervisningslokaler är undermåliga?
– Förklara för din rektor vilket centralt innehåll du inte kan leverera i lokalerna.
Kursplanen säger visserligen inget om att det ska finnas romerska ringar och bockar i idrottssalen men det framgår att eleverna ska få öva ”sammansatta grundformer i kombination med gymnastikredskap”.
– Du kan också peka på kunskapskrav som blir svåra att bedöma om eleverna bara har tillgång till några få redskap.
Helena Olivestam Torold tipsar om tredje paragrafen i skollagens tredje kapitel om att elever ska få den ledning och stimulans som de behöver för att utvecklas mot utbildningens mål. Det ansvaret ligger på rektorn. Men rektorerna kan behöva lärarnas hjälp att ringa in de områden som brister i förhållande till kursplanen. Då blir det lättare för skolledningen att åtgärda problemen, enligt henne.
– Många har fortfarande sitt fokus på matte, svenska och engelska och ser kanske idrott och hälsa mest som en chans för eleverna att få röra på sig.
Och vad gör jag om elever skolkar därför att idrottssalen ligger långt från skolan?
– Det är en problematik som då och då kommer upp i vår tillsyn av gymnasieskolor. Det finns en risk att omotiverade elever ser en lång resväg som en ursäkt att inte delta.
I de fallen är det lätt för lärarna att hitta tunga argument för en förändring, enligt henne.
– Det är bara att redovisa hur många elever som riskerar ett F. Då måste huvudmannen agera och det räcker inte med extra anpassningar när eleverna inte ens kommer till lektionerna.
Facklige ombudsmannen: ”Be rektorn prioritera bland arbetsuppgifterna”
Man kan searbetsmiljön som en balansvåg, säger Hans Flygare, ombudsman på Lärarförbundet.
I den ena vågskålen finns kraven i arbetet och i den andra resurserna.
Om en skola saknar egen idrottssal kan det rubba balansen för lärarna i idrott och hälsa, enligt honom.
– Kraven ökar om läraren måste lägga tid på att boka hallar, får längre förflyttningstider och svårare att planera sin undervisning.
Samtidigt riskerar resurserna att minska, till exempel när det gäller stöd från arbetskamraterna.
– En viktig hälsofaktor är att hinna träffa kollegor, och det blir svårare för en idrottslärare som är ute och far på stan.
En obalans mellan krav och resurser kommer på sikt att skada arbetstagarens hälsa. Det är grundtanken bakom Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö. Där framgår också att det är arbetsgivarens ansvar att hantera och förebygga ohälsosam arbetsbelastning.
Men vad kan lärarna göra om arbetsgivaren inte tar det ansvaret?
– Börja med att själv fundera på vilka arbetsuppgifter du har och om du hinner med dem inom arbetstiden med utrymme för raster och pauser. Märker du att det inte går ihop så ska du fråga din rektor hur du ska prioritera.
Och om man inte känner sig bekväm med att gå till chefen?
– Då kan du vända dig till skyddsombudet eller till Lärarförbundets arbetsplatsombud. Skyddsombudet har speciella befogenheter och kan till exempel begära att arbetsgivaren gör en riskanalys av din situation.
Kan en idrottslärare hävda att det inte ingår i jobbet att jaga lediga halltider?
– Absolut. En professionellt utbildad lärare ska användas till läraruppgifter och dit hör inte vardaglig lokaladministration.
Betyder det att läraren kan vägra?
– Nej, chefen leder och fördelar arbetet enligt anställningsavtalet. Men om du utför arbetsuppgifter som du inte tycker att du borde göra så ska du påtala det för chefen eller ta upp det med fackliga representanter.