Året med Matematiklyftet satte fart på det kollegiala arbetet. Nu fortsätter lågstadielärarna på Oxledsskolan med ämnesdidaktiskt kollegium. – Det är så roligt, man får tänka och gå på djupet, säger Paula Kern.
Paula Kern föser ihopborden och Henrik Hansson monterar upp en liten videokamera. Det är torsdag, klockan är två, och tid för ämnesdidaktiskt kollegium på Oxledsskolan i Partille utanför Göteborg.
I dag är fyra av de fem lärare som undervisar i årskurs 2 på plats. Maria Svedberg, Elin Nilsson, Paula Kern och Veronica Kleberg fyller bordet med elevernas svar på uppgifter från den senaste matematiklektionen. Alla har haft samma lektion om skillnaden mellan platsvärde och talsort.
– Det ska bli spännande att se om eleverna lärt sig det vi vill att de ska lära sig, säger Paula Kern.
Ämnesdidaktiskt kollegium, som är en utveckling av learning study, är en strukturerad modell för kollegialt lärande. I learning study arbetar lärarna med ett lärandeobjekt under en längre tid. Tanken med ämnesdidaktiskt kollegium är att det ska följa den pågående undervisningen.
Under våren har de haft ”förmågan att resonera om flersiffriga naturliga tal med hjälp av positionssystemet” som lärandemål. Förtestet visade att eleverna hade en, relaterat till målet, fattig resonemangsförmåga. De förstod till exempel varför 63 +7 blir 70, men att resonera runt varför siffrorna ändrades från 6 och 3 till 7 och 0 samt vad siffrorna innebär var svårt.
Några av de kritiska aspekterna var att eleverna inte urskiljt nollans betydelse eller växlingen till en högre talsort. Det gäller också att urskilja tiogrupperna, förklarar Paula Kern.
Diskussionen börjar bums. Det går undan när kollegorna analyserar lektionen och planerar en ny. Men trots ett högt tempo finns det plats för skratt åt saker som gått fel. De jämför elevlösningar och intresserar sig särskilt för svaren som är fel.
– Jag tycker att jag hör att eleverna inte riktigt är med på platsvärdet. Vad tror ni behövs, utifrån det vi ser, för att de ska knäcka det? säger Henrik Hansson.
Alla lärare har arbetat med samma tal, men gjort lite olika. Henrik Hansson, som är samtalsledare, dokumenterar detaljerat. I vanliga fall har en av lärarna den funktionen. Allt gemensamt arbete blir till nytta för andra lärare.
– Jag tror inte att kontrasteringen var dålig, men ni måste vara noga med vad som ska träda fram. Det är antalet som gömmer sig bakom siffran som måste fram.
Gruppen enas om att de ska börja nästa lektion med att lyfta fler felsvar.
Att Henrik Hansson, som är en av dem som utvecklat ämnesdidaktiskt kollegium, sitter med beror på att han forskar om kollegialt lärande. Han frågade några av dem han utbildar om de ville vara med i hans studie.
– Jag representerar den praktiknära forskningen och forskar med lärare, inte på, poängterar han.
När analysen av lektionen är klar, är det dags att planera nästa. Vilka verktyg behöver eleverna för att kunna resonera om ett tal? De enas om begreppen siffra, tal, talsort, platsvärde, position, tiogrupper och växling. Elin Nilsson föreslår att de ska modellera och kontrastera ett enkelt resonemang mot ett välutvecklat.
Efter några diskussionerfram och tillbaka beslutar de sig för talet 205. Det ger möjlighet att resonera om nollans betydelse. Något inte alla elever ännu är säkra på.
– Mina elever brukar säga att ”nollan bär på information”, säger Paula Kern och konstaterar att hennes uttryck ger avtryck.
Efter två intensiva timmar, där fyra lärare och en forskare tyckt, tänkt, diskuterat och analyserat, har en färdig lektion växt fram.
– Vilken skatt! Tänk att man kan krama ur så mycket ur begrepp, säger Maria Svedberg.
Att lärarna sitter tillsammans årskursvis varje torsdagseftermiddag började med Matematiklyftet. Lyftet innebar ett helt nytt arbetssätt, där lärarna tvingades att arbeta tillsammans, berättar Paula Kern.
– Till att börja med var det lite ojämnt i gruppen. En del var öppna och kunde berätta att de just genomfört sitt livs sämsta lektion, andra hade svårare att släppa in kollegorna.
Men ju mer tiden gick och de kom in i arbetssättet, desto mer kom de in i det kollegiala samarbetet. Då är det inget konstigt att det blir fel, påpekar hon.
– När alla väl började bjuda på sig själva så blev det så bra!
Matematiklyftet innebar att lärarna blev tryggare i sin undervisning. Det ledde också till mer likvärdig undervisning. Att få fortbildning på arbetstid, på sin arbetsplats, var ett fantastiskt erbjudande, tycker Paula Kern.
– Men plötsligt var läsåret slut och vi tänkte: ”Vad gör vi nu?”
Deras handledare berättade om ämnesdidaktiskt kollegium. De bestämde sig för att hoppa på. Så när det nya läsåret började satte de igång.
– Det är så roligt, man får tänka och gå på djupet. När man väl börjat är det helt beroendeframkallande. Det finns ingen återvändo, allt görs i ljuset av variationsteorin, säger Paula Kern.
Hon berättar om den första lektionen som blev ”så dålig”, men på sikt var en viktig erfarenhet.
– Eleverna fattade ingenting, jag fattade ingenting. Jag var helt knäckt och tänkte att nu slutar jag som lärare.
Detta var klockan åttapå morgonen. Klockan två samlades kollegorna igen.
– Alla hade haft samma upplevelse. Det hängde inte på mig! Vi gjorde om och gjorde bättre!
– Undervisning ses ofta som något personligt. Här gör vi det till ett objekt som vi gemensamt försöker utveckla. Det blir prestigelöst och allas ansvar, säger Henrik Hansson.
Den första terminen arbetade lågstadielärarna med att skriva faktatexter, något analysen av det nationella provet i svenska visat att det fanns brister i. Då, när arbetssättet var nytt, ägnade de sig åt ett enskilt lärandemål för att komma in i strukturen.
– Vi lät det ta mycket tid och lade stor kraft på bland annat förtestet. Nu har vi ökat tempot, säger Paula Kern.
Vad är viktigt för att lyckas?
– Tålamod! Det är jätteviktigt att inse vinningen för elevernas lärande. En stor fördel är att när du går från mötet så är hela planeringen gjord. Jag behöver inte sitta på min kammare, säger Paula Kern.
Att skolledningen prioriterar tiden är en förutsättning, poängterar hon.
– Vår rektor inser värdet av det.
Det första läsåret med ÄDK är till ända. För vissa lärare har det varit extra intensivt, då de även gått Matematiklyftet. Det har varit tufft ibland, tycker Maria Svedberg.
– Men nu har alla fattat hur bra det är och prioriterar det. Det här är det vi velat göra
i alla år.