En heldag i skogen varje vecka och minst en lektion utomhus övriga skoldagar. På Ur och Skurskolan i skånska Skabersjöby menar man att undervisning utomhus stärker elevernas lärande.
När läraren Nelly Ahlgren var nyanställd och första gången såg en grupp åttaåringar sätta ihop ett stormkök tillsammans helt på egen hand, blev hon väldigt förvånad. Men en sådan samarbetsutmaning förvandlas till vardagsbestyr på en skola där eleverna är ute i skogen minst en heldag varje vecka och då även lagar sin egen lunch.
– De bär själva med sig ingredienserna. Varannan vecka lagar vi maten på stormkök och varannan över öppen eld. Det blir praktisk hemkunskap redan i tidiga årskurser, säger Nelly Ahlgren.
Vi befinner oss i lilla Skabersjöby, belägen mitt bland böljande åkrar och orörda bokskogar, men bara två mil från centrala Malmö. Det är snart dags för morgonens första lektioner och runt om på den kuperade skolgården är de fria lekarna i full gång. Då och då anländer fler elever i bilar tillsammans med lämnande föräldrar, vissa mer långväga än andra. Skolbyggnaden är från tidigt 40-tal, ett k-märkt funkishus. Det stod tomt ett tag efter att kommunen la ner sin verksamhet här, innan det köptes av den ideella förening som driver denna Ur och Skurskola.
Lärarna samlas på den stora stentrappan utanför entrén, samtliga iklädda slitstarka överdragsbyxor och likadana funktionella vindjackor i duvblå färg. För även om det inte är skogsdag i dag, det är det på onsdagar, så hålls så gott som alltid dagens första lektioner utomhus. Någon tutar i ett litet horn och barnen söker sig till respektive klasslärare. Sedan sprids de gruppvis ut över skolgårdens olika vinklar och vrår: på bänkar under trätak i ett uteklassrum, i en stor ring intill den gamla kastanjen eller, som Nelly Ahlgrens femmor, på stubbar bredvid köksträdgården där grödor prunkar i odlingslådor.
När alla hämtat sittunderlag ur en redskapsbod ropar hon upp dem och antecknar i ett litet gloshäfte vilken siffra de svarar med, den mellan ett och tio som beskriver humöret för dagen.
– Det är ett sätt att stämma av lite kort. Om någon ligger lågt flera dagar i rad vill jag veta det, förklarar hon senare.
Men i dag verkar det toppen. Nästan alla svarar med en tia. Nu vankas geografi och projekt Europa. Kuvert fyllda av urklippta lappar med flaggor och namn på länder och huvudstäder delas ut. Eleverna ska para ihop rätt lappar och går i väg två och två. Måns Bergström och Hugo Green ställer sig intill ett träbord. De kan direkt ganska många av svaren och plockar vant upp småsten från marken som de lägger ovanpå papperslapparna så att de inte ska blåsa bort. Marken under bordet avslöjar att det har varit många liknande aktiviteter just här. Nästan all småsten är nämligen bortplockad, det är i princip bara mycket finkornigt lergrus kvar.
– Men vad är det här, rött och vitt ... funderar Hugo Green.
– Det är Polens flagga! säger Måns Bergström.
Båda två har gått här sedan förskolan som ligger rakt över vägen. Visst är det relativt få kompisar, i år går totalt 54 elever på skolan, men enligt Hugo Green är det bara skönt.
– Dessutom är vi allihop så bra kompisar.
Nästa år måste de börja på andra skolor, eftersom Skabersjöskolan bara går upp till och med årskurs fem, och troligen kommer de att hamna på olika ställen.
– Det känns lite konstigt. Vi är ju vana att vara så himla mycket utomhus och röra på oss, säger Måns Bergström.
När alla är klara med att para ihop flaggor och länder, samlas klassen i en ring för en lek.
– Nu ska ni säga ett land och kasta bollen till en kompis som ska svara med landets huvudstad, förklarar Nelly Ahlgren.
Innan rasten hinner de återsamlas på sittunderlagen vid griffeltavlan och går igenom vilka länder och städer som var svårast. Och så hjälps de åt att repetera och stava dem igen.
När det blir rast förklarar Nelly Ahlgren att det här med att hela tiden aktivera olika sinnen under lektionerna är en av grunderna i det pedagogiska tänkandet.
– Någon lär sig bäst genom att skriva, för en annan passar det bättre att göra något praktiskt samtidigt, som med bolleken, och en tredje lär sig bäst genom att läsa. Vi vill hela tiden variera lärandet, så att alla får det de behöver, säger Nelly Ahlgren.
Utemiljön ger fler möjligheter till det, menar hon. Ytorna blir större, och såväl syn och hörsel som lukt och känsel aktiveras. Hon är trygg med att hon hinner med alla moment och måluppfyllelser, även om undervisningen sällan utgår från en lärobok.
– Vi arbetar på ett annat sätt, så är det. Det är bara i matematik som vi använder oss av en klassisk lärobok. Men också det har vi ofta utomhus. Inte bara för att, som någon princip. Vi har ju alltid tillgång till vårt klassrum och är där när undervisningen kräver det. Men att förlägga lektionen utomhus ska vara ett möjligt alternativ, det handlar om att vi hela tiden vill utmana oss själva i vår pedagogik och inte alltid välja den enklaste vägen, förklarar Nelly Ahlgren.
Samtliga lärare får via skolan gå Friluftsfrämjandets vidareutbildning i Ur och Skurpedagogik. De har också ett nätverk tillsammans med personal på de övriga Ur och Skurskolorna runt om i landet. Varje år träffas de på konferens för att utbyta erfarenheter och lyssna till färsk forskning. Och när idéerna tryter hämtar Nelly Ahlgren inspiration och hittar konkreta tips i någon av de många böcker som finns på temat.
– Det finns flera vetenskapliga bevis på att natur och utevistelse stärker lärandet. Vi vill ju att kunskapen ska fastna, inte att eleverna ska plugga in något som är bortglömt veckan efteråt. Och vi vill ge dem en stark relation till naturen. Förhoppningsvis gör det dem till miljömedvetna som vuxna, säger Nelly Ahlgren.
Men visst ifrågasätts metodiken. Samtliga föräldrar har visserligen gjort ett aktivt val med att sätta sina barn just här, men ändå finns en oro. För det mesta handlar det om hur övergången till en annan skola ska fungera, säger Nelly Ahlgren.
– Det blir ju nästan alltid någon form av glapp när man byter skola, men kanske blir steget extra stort för våra elever, funderar hon.
För här utgår ju undervisning ofta från det som finns i miljön, rent konkret.
– Våra elever känner till vad både björk och ormvråk heter på engelska, men är inte vana vid att sitta och plugga in tjugo glosor ur en bok. Det kan lärare på andra skolor ifrågasätta.
Skolans rektor Mathilda Lindström har jobbat här sedan starten 1998. Skolan grundades på initiativ av tre friluftsengagerade föräldrapar och har sedan vuxit.
– Jag är fritidspedagog i botten och anställdes först som det. Att följa och utvecklas på denna resa har varit väldigt spännande.
Mathilda Lindström säger att det brukar gå bra för skolans elever. Till exempel klarade över 90 procent av treorna de nationella proven nyligen.
– Men socialt kan det vara en omställning att börja på en annan skola. Vi är ju få, alla känner alla och vi har tyvärr exempelvis inga nyanlända. Den är en svaghet, vår brist på mångfald. Men vi får se till att aktivt leta upp det. Vinterutflykterna till ishallen i Rosengård är ett sådant exempel.
Just nu är hon dock extra stolt eftersom Skolinspektionen har varit på färskt besök och lämnat en rapport som är helt grön.
– De var särskilt nöjda med att vi utmanar var och en av eleverna i deras lärande. Det trycks ju mycket på det nu, att undervisningen ska individanpassas. Kanske är det lättare för oss eftersom vi hela tiden arbetar så, med en varierad undervisning som utgår från upplevelser.
Att bedriva en särskild pedagogik gör också att skolan hela tiden har många ögon på sig, säger Mathilda Lindström.
– Det har förekommit att elever fått höra ”på Skabersjöskolan är ni bara ute och leker”. Därför arbetar vi aktivt med att eleverna ska ha koll på sitt lärande och kunna svara på ett sådant påstående.
Att ofta bli ifrågasatt kan också leda till att man granskar sina egna arbetsmetoder extra och det är bra, menar Mathilda Lindström.
– Jag vet till exempel inte hur många gånger vi har vänt och vridit på kursplanen i slöjdämnet.
Skolan saknar nämligen slöjdsal. Personalen har många gånger diskuterat hur de ska lösa detta men har småningom kommit fram till att de ändå uppfyller kursplanen.
– Vi arbetar mycket med utomhusslöjd, eleverna får prova olika tekniker och naturmaterial. Så vi har landat i att vi ger dem vad vi ska, om än på ett annat sätt. Men visst, många möter svarv och bandsåg första gången i sexan, när de börjar på en annan skola.
Tora Villanueva Gran