Faktaresistenta knäppskallar eller riskmedvetna realister? Preppervågen har kommit till Sverige. Författaren Lars Wilderäng förklarar fenomenet.
Lars Wilderäng är författare och skribent på ekonomibloggen Cornucopia? Hans senaste romansvit är en dystopisk skildring av hur människor tvingas reda sig själva när elektroniken slutar fungera och samhällsapparaten kollapsar. De som överlever är de som är förberedda, prepared.
Vad kännetecknar en prepper?
– Det finns väldigt många olika slags preppers. Gemensamt är att man förbereder sig för oförutsedda händelser och har en hög riskmedvetenhet. Det är en ganska liberal och frihetlig rörelse som går ut på att inte ligga andra människor till last.
Är du själv en?
– Ja, enligt den breda definitionen. Jag bor på landet och då måste man vara förberedd.
Du bedriver småskalig odling för husbehov. Är det viktigt att vara självförsörjande?
– Det är en inställningsfråga. Det är billigare och enklare att köra med lager, men den svenska prepperrörelsen växte fram ur den praktiska alternativrörelsen, med självhushållning.
Varför kan vi se ett ökat intresse för prepping just nu?
– Det beror på läget i omvärlden. Den moderna survivaliströrelsen (se faktaruta) dök upp i USA efter 11 september. Den växte ytterligare med orkanen Katrina och finanskrisen. I Sverige ökade intresset efter Ukrainakrisen, när många insåg att det faktiskt kan bli krig på vår kontinent.
Kommer vi svenskar i större utsträckning behöva klara oss på egen hand framöver?
– Ja, absolut. Sveriges infrastruktur är utsatt för väldigt stora besparingar och vi gör inte de återinvesteringar som behövs. Samtidigt blir vi allt mer mobila. Vi har aldrig haft det så bra som nu men på samma gång aldrig varit så sårbara.
– Svensk krisberedskap har visserligen förbättrats det senaste året, vilket är ett steg i rätt riktning. Men sett över den senaste tjugoårsperioden har den nästan nedmonterats totalt.
Vilka realistiska hot finns mot vårt samhälle i dag som motiverar prepping?
– Det kan vara väderfenomen, problem med vattenförsörjningen, infrastruktur som går sönder på grund av bristande investeringar eller terrorism i någon form. Men även krig. Det behöver inte vara sannolikt bara för att det är realistiskt.
Hur förbereder man sig för en krissituation?
– Tänk vattenförsörjning. Vatten är det viktigaste som finns och många tar för givet att drickbart vatten alltid ska komma ur kranen. Samtidigt är det väldigt lätt att förbereda sig för vattenbrist, det är bara att fylla några dunkar och ställa i garderoben. I övrigt, tänk igenom vad du skulle sakna mest om någon annan inte längre ordnar det åt dig. Elektriskt ljus, till exempel. De flesta har nog en ficklampa hemma, så skaffa några extra batterier.
Enligt en studie från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är det få av dagens 18-åringar som ser en risk för att till exempel bli utan dricksvatten. Är krismedvetenheten för låg?
– Nej, inte generellt. Ungdomar är alltid ungdomar. Det hör ungdomen till att ha en positiv syn på samhället. Många får en helt ny syn på beredskap när de skaffar barn. Ingen vill riskera att stå utan blöjor till exempel, och ser till att skaffa ett lager.
Har skolan något ansvar för att lära ut överlevnad i krissituationer?
– Det är lätt att se skolan som en universallösning för alla problem. Lärare har redan för mycket att göra, låt dem vara lärare. Även om skolan är ett väldigt bra sätt att nå ut så ska fokus ligga på att lära ut kunskaper för att eleverna ska kunna få ett jobb.
– Med det sagt är det ändå väldigt bra om dessa frågor tas upp. Jag tror att man i undervisningen kan göra många roliga och spektakulära saker utifrån olika scenarier. Jag vet att min bok Stjärnklart har använts som diskussionsunderlag på gymnasiet till exempel.
Har du några tips till nyfikna nybörjare om var de kan lära sig mer om prepping?
– Det finns en kul bok som heter Zombieöverlevnad: din guide till apokalypsen av Herman Geijer. Den utgår ifrån den mytologiska populärvetenskapliga zombieundergången, men handlar egentligen inte om zombier utan om överlevnad i krissituationer generellt.
Niklas Arevik