I Erik Johanssons konst nns inga begränsningar. Ambitionen är att få det omöjliga att se naturligt ut. Trots hans skruvade och surrealistiska motiv nns det ett lugn i bilderna.
Fotografen och konstnären Erik Johansson är ständigt på jakt efter nya vinklar, bokstavligen. Han reser runt på olika platser och studerar världen ovanifrån, underifrån och från sidan. Klättrar upp på höjder och ligger på marken. Allt för att anpassa perspektiven i sina fotografier till den idé som började med en skiss på ett papper. För idén bakom motivet kommer först, sedan börjar pusslandet.
– Jag skapar bilder genom att kombinera olika fotografier, ibland hundratals. Mitt mål är att de ska se både verklighetstrogna och totalt omöjliga ut, på en och samma gång. Och att gestalta en värld som betraktaren kan drömma sig in i, säger Erik Johansson.
Hans fotomontage består nästan uteslutande av två utgångspunkter, som vanligtvis inte har något samband, och som smälter ihop till en och samma bild. Exempelvis i verket Leaving home där en gammal fabriksbyggnad är försedd med en pansarvagns larvfötter och rullar fram på en åker. Eller i Walk away där en ryttare står i en gigantisk galosch och använder dess skosnören som tyglar. På så vis uppstår något av en paradox i bilderna, placerad i miljöer och omgivningar med skiftande stämningar.
– Just nu håller jag på och arbetar med en idé där några får hoppar upp i himlen och omvandlas till moln. Och ett annat verk där två män, som ser ut som servicepersoner, klättrar upp på en stege för att byta ut en halvmåne till en fullmåne, säger han.
Vissa av Erik Johanssons fotomontage påminner om det sena 1800-talets nationalromantiska måleri, med en murrig och dramatisk stämning. Andra förmedlar en skruvad vardagsrealism besläktad med filmskaparen Roy Anderssons dova färgsättning. Oavsett vilket finns det en gemensam nämnare i Erik Johanssons bildspråk – en surrealism bortom all logik. För hans del kan det ta flera år att färdigställa en bild. Ett skäl är att han varvar sitt arbete med kommersiella projekt men framför allt för att arbetsprocessen kräver en minutiös planering.
– Mitt arbete handlar mycket om problemlösning och processen består av tre steg. Först kommer jag på idén och motiv, sedan söker jag efter platser i stadsmiljöer eller i naturen som matchar min idé och fotograferar dem. Och slutligen retuscherar jag ihop dem i Photoshop, vilket tar ganska lång tid.
Att kombinera olika motiv och skapa en övergång mellan dem började som en hobby för tio år sedan. Så småningom kände han ett behov av att få feedback och visa sina bilder för omvärlden och la ut dem på olika forum på nätet. Responsen var starkare än han hade hoppats på och bilderna började få spridning.
– I dag är jag mindre intresserad av vad andra tycker och utgår från mer avancerade idéer än tidigare. Men inledningsvis, när jag började lägga ut mina bilder på nätet, upptäckte jag att det som tilltalade människor mest var de bilder som hade ett starkt och enkelt budskap.
När Erik Johansson ställde ut på Fotografiska i Stockholm i våras beskrevs han som en världsledande retuschör. Hur det är med den saken kan han inte svara på men för en utomstående är det uppenbart att han kan sin sak.
– Nja, jag är väl kanske världsledande på just det jag gör, men fotografiet är i fokus i mitt arbete. Det är lättare att ha en bra bild som utgångspunkt när man retuscherar övergångarna än tvärtom.
Det enda som varken förskönas eller omvandlas i hans bilder är människorna.
– Min ambition är att utforma världar där allt kan hända men där människorna som lever i den tycker att det är hur naturligt som helst att befinna sig där, säger Erik Johansson.
Anna-Karin S Hallonsten