Det debatteras friskt om barnlitteratur men inte om barnmusik. Forskaren Johan Söderman efterlyser mer diskussion om vad musik i förskolan är och kan vara.
– Som vuxen är man ofta väldigt präglad av föreställningarna av vad som är lämplig barnmusik och lämplig förskolemusik. Det är mycket möjligt att man i mycket större utsträckning skulle kunna låta barn vara ambassadörer för sina egna musikaliska hem, säger musikvetaren Johan Söderman.
Han menar att vi kanske bör vara lite kritiska mot vår egen uppväxt, vår egen barndom och våra egna föreställningar och att vi ska ifrågasätta dem, både som föräldrar och som pedagoger i förskolan. Och att det är dags att man när det handlar om musik börjar ta intryck från andra konstnärliga områden.
– Det finns hela tiden en levande debatt kring barnlitteraturen. Vad står den för, vad vill den förvalta? Den diskussionen borde föras även om musik, vad är lämplig musik och vad är barnmusik egentligen, undrar Johan Söderman.
Om barnen sjunger på en låt som innehåller rader om exempelvis sex, ska de vuxna censurera det som inte känns lämpligt? Musikvetaren menar att det är något vi måste fundera över, kanske tolkar barn in helt andra saker i det som hörs.
Att bygga upp självförtroendet är viktigt, både för pedagogerna och för barnen. Bilden eller snarare ljudbilden av hur musik ska vara, sitter så djupt. Det måste inte vara på ett speciellt sätt för att man befinner sig inom förskolans väggar. Musik är en kommunikationsform och det är det som är det viktiga. Tids nog blir barnen ändå kritiska och kommer att döma varandra.
– Härma! Bara att få stå med något som liknar en gitarr kan vara värt hur mycket som helst. Att känna känslan av en rocklåt och att man vågar släppa loss. Samtidigt är det viktigt att prata om musik, på deras nivå så klart. Men att ägna sig åt musik kan lika gärna vara att man gör scenkläder, poängterar Johan Söderman.