Musiken används flitigt som ett redskap i förskolan. Men om musikens eget värde glöms bort riskerar den att ersättas av andra verktyg.
Den som inte har lärt sig svenska kan ändå sjunga med i ”Ekorrn satt i granen”. Trots att det talade språket ännu inte finns där går det utmärkt för barn att träna rösten och använda ord och meningar. Med hjälp av bilder på kottar, ekorrar och granar skapas en kontext som hjälper inlärningen av språket.
– Det blir ett sätt att våga använda röstapparaten helt enkelt. Och det smittar sedan av sig, man vågar prata och säga saker, säger Anna Ehrlin på Mälardalens högskola.
I sin avhandling från 2012 visade Anna Ehrlin att musiken är ett bra verktyg för barns språkliga och sociala utveckling i förskolan. Hon studerade hur tre förskolor i ett mångkulturellt område arbetade med musiken som just ett redskap för språkutveckling.
Två av förskolorna hade musikinriktning. Den tredje jobbade Reggio Emiliainspirerat och användes främst som en jämförelsegrupp i studien. Anna Ehrlin såg hur musiken användes i förskolorna för att träna på texter, meningar och ord.
– Genom att lära sig sångerna och delta i dem så får man möjlighet att öva sig på språket. Förskollärarna uppfattade att det gjorde att barnens språkutveckling gick snabbare, säger hon.
Musiken i förskolan lyfts ofta fram som ett redskap i inlärningen av andra kunskaper. Mer sällan pratas det om att musiken är viktig för sin egen skull.
Barnen på de båda musikförskolorna som Anna Ehrlin studerade fick sjunga mycket, klappa takten, spela på massa olika instrument som trumma, triangel och marackas. Men det var inte det som lärarna talade om. De pratade om musiken som något trevligt, eller språkutvecklande.
– Det jag lyfter i avhandlingen är att förskollärare skulle börja prata om musiken som viktig för sin egen skull. ”Vi håller på med musik på den här förskolan för att barnen får utforska musikaliska uttryck och utveckla sin musikalitet”. I läroplanen står det att musik och andra estetiska uttrycksformer ska vara både ett redskap och ett mål i sig självt.
Ylva Holmberg på Malmö högskola har studerat musikens didaktik i förskolan och skrev sin avhandling om den. Hon såg hur lärarna på de förskolor hon besökte erbjöd lärande i och med musik.
– Lärande i musik handlar om lärandet i själva musicerandet. Lärandet med musik innebär att något annat är målet för stunden. Däremot var lärandet om musik mindre framträdande, att till exempel sätta ord på musikaliska byggstenar som dynamik, tempo, form och harmoni, säger Ylva Holmberg.
Ylva Holmberg beskriver musikens roll i förskolan som allt mindre. Hon tror också att det skiftar väldigt mycket mellan förskolorna och att vem som är anställd spelar stor roll.
Att prata mer om musiken som viktig för sin egen skull kan vara ett sätt att skydda och bevara den i verksamheten. Gör man det inte riskerar den att bli utbytbar.
– Om musik legitimeras för att det är bra på något annat, att skapa gemenskap eller utveckla språket, går det att hitta andra sätt att göra det också. Gemenskap går att skapa genom att gå ut i skogen, språket går att jobba med på andra sätt, säger Anna Ehrlin.
Av den anledningen anser hon att det är viktigt att förskolor börja prata om musiken. Om varför det är viktigt att barn ska få uppleva just musik. Att tänka kring det och didaktiskt ge uttryck för det kan vara utvecklande för verksamheten.
Detta behöver inte ske på bekostnad av musiken som ett redskap. De två rollerna går att fläta samman.
– Det kretsar främst kring förskollärarens sätt att rikta barnens uppmärksamhet. Om man sjunger om siffror och som lärare tänker att det främsta syftet med sången är att barnen ska lära sig om det kan det vara lätt att glömma eller fokusera mindre på den musikaliska dimensionen, säger Ylva Holmberg.
Ett annat hinder för musiken i förskolan är otillräcklig utbildning. Anna Ehrlin trodde på förhand att lärarna på musikförskolorna hon studerade i sin avhandling skulle ha sökt sig dit för att de var intresserade av musik, och att de skulle känna sig trygga i att leda sång och spel. Så såg det inte ut. Det var främst förskolecheferna som var drivande och intresserade av musiken. Flera av lärarna kände sig obekväma, tyckte inte att de kunde sjunga och tyckte att det var jobbigt att förskolan skulle få musikinriktning.
Men cheferna arbetade aktivt med kompetensutveckling och jobbade för att stärka förskollärarna. Efter kurser i trummor, sång och dans kände de lärarna som först var osäkra att de hade erövrat musiken. De hade fått mer kompetens och kände att de dög som de var.
– När förskollärarna hade jobbat med det och kommit igenom det tyckte de att det var fantastiskt. Men det krävdes ett väldigt målmedvetet arbete för att komma dit. Det tror jag är viktigt att tänka på, om man ska utvecklas så krävs förutsättningar och stöttning av personal.
Erik Ignerus