Charlotte Rheyneclaudes berättar om hur kanalen P2 Världen hjälpte till att sätta fart på kreativiteten hos de äldsta i förskolan. Samtidigt blev klimatet och stämningen i gruppen mycket bättre.
”Det var barnens sista år på förskolan, innan förskoleklass. Det var en väldigt tävlingsinriktad grupp, högljudd och ganska uttråkad. De hade absolut ingen lust att skapa något.
Vi satte på webbkanalen P2 Världen, som jag lyssnade mycket på, för att kolla om ljudnivån skulle påverkas. Vi sa att var man än befann sig i rummet så skulle man höra den person man pratade med. Musiken fanns där i bakgrunden hela dagen och inverkade på det vi gjorde. Vi kunde prata om Skottland om det var säckpipemusik och de gjorde egna säckpipor. Vi diskuterade kiltar och de kunde springa iväg och ta fram tyger som de tejpade ihop.
Vi pratade om instrumenten vi hörde. Hur ser en harpa ut, hur låter en harpa? Kanske letade vi upp någon film med barn som spelar harpa. Musiken satte också spår i barnens lekar. De tog med sig lekarna ut i skogen, precis som de gjorde med instrumenten. Det blev mycket dans och rörelse, ibland dansade de istället för att gå.
En pojke var så blyg att han inte vågade säga sitt namn på samlingarna i början. Långt senare sa han: Får jag dansa? Till slut skapades ett klimat där ingen skrattade åt någon annan. De kände in musiken, de blundade och bara dansade. De kunde känna hur de svävade och så blev de fåglar helt plötsligt och sen ritade vi fåglar och så var ett fågelprojekt igång.
Musiken i P2 Världen är så bred, världsmusiken vidgade deras vyer. De gjorde cirkus med många sånginslag med bakgrundsdansare. De skapade egna instrument, spelade tillsammans, härmade varandra och hade liksom dialoger genom sina instrument.
Bra högtalare är viktigt. Inte några skramliga saker som står. Så att ljudet är sprids. Musiken är en ständig följeslagare, det är inte något man gör en gång i veckan och som får stryka på foten när någon är sjuk”.
Martin Röshammar