I Danmark måste musikskolor och grundskolor samarbeta, annars bryter de mot lagen. Musikskolläraren Anders Boysen jobbar med musik på religions- och matematiklektioner.
Ljudnivån är hög när musikläraren Anders Boysen kliver in i salen, hälsar glatt och kopplar upp sig mot salens smartboard. Femteklassarna på Bankagerskolan i danska Horsens har rast och lukten av skinksmörgås avslöjar att det är tid för morgonens mellanmål, som eleverna mumsar i sig medan de rör sig mellan klassrummet och korridorerna. Anders Boysen är ett välkänt ansikte för gruppen. Han är anställd av stadens musikskola och har varit med på religions- och matematiklektionerna de senaste veckorna, där han ska få eleverna att ta till sig kunskaperna bättre med hjälp av musik. Under förmiddagens religionspass arbetar de med den mänskliga själen. Klassens ordinarie lärare, Henny Funding, klickar upp en presentation på smartboarden och ger en kort sammanfattning av vad de har gått igenom hittills. Klassen har pratat om olika teorier om huruvida själen existerar eller inte, hur Platon hade en syn på vad själen var och Aristoteles en annan. Anders Boysen delar ut teckningar som eleverna har gjort i ett försök att avbilda sin egen syn på själen. Sedan klickar han i gång Bachs Air ur orkestersvit nr 3.
– Vilka tycker att den är bra? Vilka tycker att den är dålig?
Hälften räcker upp handen på vardera frågan. Anders Boysen sätter på en annan version av samma orkestersvit, denna gång spelad på synt.
– Hur många hörde att det var samma stycke musik?
De flesta räcker upp handen, men få tyckte att det lät bra. När de får höra en rocktolkning av Bach ställer sig ännu fler tveksamma, medan några föredrar den.
– Den första passar bättre med genren, säger en skeptisk Sara Kobek.
Anders Boysen betonar att det är samma stycke även om tolkningarna skiljer sig åt. Han lyfter fram att eleverna ju överlag verkar gilla melodin, även om de har olika uppfattningar om vilken version som är bäst. Han vill få eleverna att inse att de kan ha olika syn på själen, men ändå ha förståelse för varandras åsikter. Ofta står man inte så långt från varandra som man från början kan tro. Musiken blir ett sätt att få i gång tankarna kring det abstrakta ämnet. Härnäst ska musiken illustrera hur komplex bilden av själen är.
Sedan 2014 måste grundskolor och musikskolor i Danmark samarbeta enligt lag. Syftet är att stärka de estetiska ämnena och öka de danska barnens möten med konstens värld. Precis som i Sverige går långt ifrån alla i musik- eller kulturskola. Horsens musikskola är sannolikt en av de stora inspirationskällorna till reformen. Den är känd för ett framgångsrikt samarbete med en annan grundskola i kommunen, Langmarkskolan, som ligger i ett socioekonomiskt utsatt område. Där har musikskolan bidragit till undervisningen i 14 år. Enligt en forskningsrapport har samarbetet ökat kvaliteten på musikundervisningen, stärkt elevernas självförtroende och gynnat utvecklingen av deras sociala kompetens. Det har också gjort att barn som normalt inte besöker musikskolan har fått upp ögonen för verksamheten.
När det blev klart att den nya lagstiftningen skulle införas spreds samarbetet till fler skolor. Anders Boysen har besökt Bankagerskolan regelbundet i tre års tid för att få in musikaliska aktiviteter i olika ämnen med målet att främja lärandet. Han har relativt fria tyglar och kommer på egen hand fram till hur han vill föra in musiken i de olika ämnena. Inför varje projekt hör han sig för med lärarna om vilket område de ska arbeta med, sedan skräddarsyr han ett upplägg.
– De är väldigt öppna för att testa nya metoder för undervisning, säger Anders Boysen.
Religionslektioner där eleverna arbetar med musikproduktionsprogram som Soundation hör förstås inte till vardagen. Efter att ha lyssnat på Bach klickar eleverna upp programmet på sina datorer och fortsätter att arbeta med sina påbörjade verk, i vilka de ska fånga sin syn på själen i ljudbilder. Femteklassaren Frida Frisk-Helstrop prövar sig fram och klipper ihop ljusare toner med mörkare sekvenser i olika tempo, som hon varvar med lugnare basslingor. Då och då uppstår sekunder av tystnad mellan tonerna. Hennes verk kan inte riktigt beskrivas som en låt, i varje fall inte i traditionell mening, snarare en samling olika ljud. Abstrakt är ordet. Frida Frisk-Helstrop tycker att uppgiften är rolig, den ger en annan dimension. Sara Kobek som sitter vid ett annat bord delar hennes åsikt.
– Jag vet inte om jag har lärt mig något, men jag får en ny syn på själen, säger hon.
Eftermiddagens matematiklektion är mer konkret. De senaste veckorna har femteklassarna räknat bråk med rytmövningar och notläsning. Efter lunch är Anders Boysen tillbaka i samma sal som han hade religionspasset i. Än en gång kopplar han in sin dator, nu är det en typ av notblad som dyker upp på smartboardens skärm. Han går rakt på sak.
– Här står det »tramp med fot«. Det betyder att man vid varje helnot ska trampa med foten, säger han och räknar i takt till fyra där han stampar på heltäckningsmattan vid siffran ett.
Eleverna följer hans exempel. Likaså när de ska klappa händerna vid fyra fjärdedelar och klappa åttondelar på låren. Gruppen försöker sig på att köra en kombination av olika takter. Stampa med foten, klappa händerna på låren och slå sig på bröstet. Det syns att det är svårt och kräver en del övning.
Efter att alla har fått lätta på lederna ställer sig Anders Boysen vid svarta tavlan och redogör för vad som menas med en åttondel, en fjärdedel och så vidare. Han ritar upp en cirkel och delar den i olika delar, förklarar hur eleverna ska tänka när de delar upp ett tal.
– Tänker vi hel så tänker vi åtta åttondelar, tänker vi halv tänker vi fyra åttondelar. Är ni med?
Eleverna får varsitt papper med rubriken Bråk och musik, som är en blandning mellan ett notblad och en matematikuppgift. Noterna förklaras i detalj, att en halv not är lika med en halv takt. Sedan anges hur talet skrivs i bråkform, det vill säga med täljare och nämnare. Det står att en halv not också kan vara två fjärdedelar, eller fyra åttondelar. Elevernas uppgift är att omvandla noterna till bråktal. De uppmanas arbeta i smågrupper.
– Er kreativa hjärna ska spela ihop med den motoriska delen av hjärnan. Är ni med?
Runt om i salen och de angränsande rummen sprider sig eleverna och räknar på talen. Om vartannat sitter de och skriver på pappret, klappar takten på bordet och konfererar med varandra. Anders Boysen instruerar där det behövs. Han är noga med att förklara att poängen inte är att hitta koordinationen för att få rätt rytm, vilket en del elever fastnar på, utan att förstå hur de delar olika tal. Han hoppas att musiken gör det lättare att förstå de matematiska ekvationerna.
Möjligtvis tycker några också att det där med musik är rätt roligt, någon kanske till och med kan lockas till musikskolan. I en klass på 24 elever deltar bara 2–3 stycken i musikskolans verksamhet, så nog finns det rekryteringspotential. Om inte annat får eleverna med sig lite förkunskaper till föreställningen som han ska sätta upp med dem under våren. Det treåriga projektet med att få in musik i andra ämnen lider nämligen mot sitt slut. I början av nästa år ska det utvärderas, först då avgörs hur samarbetet kommer att se ut i framtiden och vilken effekt det har gett på Bankagerskolans elever.
I sitt uppdrag får Anders Boysen också tillfällen att sätta fullt fokus på musiken och inte bara använda det som ett verktyg för att nå andra mål. Han jobbar till exempel på Langmarkskolan en dag i veckan, i ett projekt där han assisterar skolans ordinarie musiklärare under längre perioder. Syftet är att kunna ge eleverna mer uppmärksamhet och stöd, samtidigt som musikskolläraren bidrar med sin kompetens kring olika instrument. När han är med på undervisningen arbetar de ofta med ensemblespel och då instruerar den ordinarie musikläraren elever i vissa instrument och han i andra.
– Eftersom det är ett samarbete innebär det att vi planerar, undervisar och utvärderar undervisningen tillsammans, säger Anders Boysen.
I arbetsveckan ingår också olika musikklasser med barn i behov av särskilt stöd, på fritidshem och musikundervisning för elever på mellanstadiet.
För den som värnar om estetiska ämnen kan det låta som en solskenshistoria, hur de danska politikerna har fått upp ögonen för musikens betydelse. I realiteten är bilden inte så svartvit, åtminstone inte om Anders Boysen får spekulera. Han tror att reformen om samarbetet mellan musikskolor och grundskolor också handlar om en brist på musiklärare som delvis kan lösas med att musikskolans lärare gör intåg i den obligatoriska skolan. Det kan vara ett sätt att spara pengar. Oavsett blir det en win win-situation där musikskolorna får en möjlighet att rekrytera fler elever samtidigt som skolorna får in kompetenta musiklärare som hjälper till med undervisningen.
– Med det sagt tycker jag att det är en jättebra idé. Jag har lärt mig jättemycket från musiklärarna och de andra lärarna här, samtidigt som de har lärt sig saker av mig, säger Anders Boysen.
När matematiklektionen är slut sätter han sig i bilen för en kort färd till en annan skola. En halvtimmes körsång med förskolebarn står näst på schemat.
Sebastian G Danielsson